Hej på dej.

Beklagar din sorg.
Fick med ta bort min 17-åriga katt i somrars. Inte skoj.
Så jag förstår hur du känner det.

Varm kram till dej.

Beklagar verkligen sorgen

åh så fint du skriver!

Beklagar din sorg! Har ju själv haft katter nästan jämt, och ibland har man de där riktigt tunga dagarna…..

Vill bara också säga att jag är i det närmaste helt övertygad om att våra älskade djur är på ett bra ställe, utan smärta och fysiska begränsningar, mer medvetena och självständiga än här på jorden och att vi på något sätt bär med oss vidare i livet den kärlek och omsorg vi fått av deras älskade själar samt att de tas väl om hand dit de kommer….

En stor kram till dig! Och du kommer säkert snart att känna dig lite starkare, men samtidigt är det bra att få vara ledsen. 17 år är en lång tid, så jag förstår att det måste kännas jobbigt.

Din katt kommer att finnas med dig och han är säkert otroligt tacksam för allt du har gjort för honom. Han blir alldeles säkert väl omhändertagen och har det bra med sina andra djurvänner.

Återigen, en stor kram till dig!

Fjäril!

Tack för er omtanke. Man vet liksom inte vart man skall göra av sina känslor men känner ett behov av att manifestera sorgen.

Gud prövar mig verkligen nu, det har varit motgång på motgång och livsomvälvande händelser inom loppet av två månader. Vad gör man? Just nu är jag i chock, inget fungerar som det skall och jag vet inte vad jag skall göra eller ta vägen.

Jag har fina vänner som bryr sig och det betyder naturligtvis oerhört mycket och jag är så tacksam för det och för att ni finns och bryr er.

Det sägs att de första katterna aldrig går att ersätta,man ersätter ju inte på det viset oavsett alla djur är ju olika personligheter och någon gång vill jag ha fler katter,men just de första blir speciella. Dessvärre är  brodern också skruttig, har njurproblem men har klarat sig länge. Ingen vet ju när det sker men jag kommer snart nog få gå igenom det här igen.

# 3 Ja, jag tror de kommer till ett bra ställe men hoppas även att kärleksbandet till den jordiska matten och/eller hussen alltid finns kvar och att de finns runt om oss och att vi får återförenas en gång på andra sidan. Ja, jag kommer alltid bära med mig dem i mitt hjärta och de är den största gåva livet gett mig. Vilken vacker bild Magi-cat, den känns hoppfull. Men tomheten får man lära sig leva med, det är ju något alla måste gå igenom vare sig det är förlusten efter en människa eller djur.

Djuren finns nära oss hela tiden och din lille kille är säkert där och tröstar dig. Han kanske kommer om natten (dagen) med en känsla för dig som betyder att du bara vet, du vet att han är där.

"Prövningen" i det här kanske handlar om att du kommer upptäcka den närhet (fastän han är på andra sidan) som de faktiskt kan ge oss (även om det inte ersätter det fysiska på det sättet)

Beklagar sorgen,har fått ta bort många katter genom åren och senast Goliat som blev 17 år och drygt 8 månader.Hans bror gick vid dryga 17 år och det är långt liv för en katt.

Jag vet dom är i andevärlden för drygt 2 år sedan fick Curry njurfel och blev bara sex år.Mowglii som blev dryga 17 år lämnade in en Måndag hos veterinären.Fredagen innan så tror jag att min Tudor kommer gåendes genom hallen,ser i ögonvrån hur han kommer från sovrummet och den katten är nästa helvit medan Curry var röd.

Men så vänder jag mig om och ser hur Curry går fram till matskålarna och detta ser jag med mitt fysiska öga sen efter nån minut förvann han och Mowglii blev riktigt dålig på Lördagen dagen efter.Curry var helt enkelt hit för att hämta Mowglii så jag kan med säkerhet säga dom mår bra och Curry såg lika pigg och frisk ut som han gjorde när han levde innan sjukdom som gjorde honom mager.

Att se honom så tydligt var härligt och jag har alltid vetat dom får det bra och hoppas på att han dyker upp fler gånger.

Saknaden är värst men du kommer att känna av din katt framöver och vem vet han kanske gör en Curry så du får se med ditt fysiska öga.Men bra det har dom och djuren möter upp oss när vi är klar med jordelivet.

All styrka till dig föstår precis hur jobbigt du har det 

Beklagar din förlust. Varma tankar skickas över till dig!

Tack för era fina ord.

Det gör så ont i hjärtat och jag saknar honom så. Nu när solen lyser brukar han älska att ligga på balkongen och njuta.

Men jag tror han är här för den andra katten tittar och följer blicken intensivt åt något när jag gosar med honom och samtidigt pratar om den andra katten. Första gången tänkte jag att det kan lika gärna vara en blomfluga men nu händer det ofta och inte på samma ställe. De är  bröder och dessutom har ju djur ett utvecklat sjätte sinne så jag tror han kan uppfatta något jag själv inte gör.

Jag hoppas få se eller känna honom men är förmodligen för blockerad av sorg än så länge.

Hej!

Jag fick ta bort min kisse för 2 veckor sedan:( Han var sjuk och det fanns inte så mycket att göra. Det är så tomt här hemma nu. Jag har fortfarande stegen av kattassar men det är inte så konstigt.

All omtanke till dig och jag förstår känslan:( Nu har din kisse det skönt bland molnen, där kan han titta till både dig och leka med sina djurkompisar!

beklagar sorgen efter din kisse också, Elin!

Så fint du skrev om kisse bland molnen och djurkompisarna!

snyyft jag beklagar åxå sorgen efter din kisse kram till dig *L*