…..eller någon som vet vem det är som vill ha vår uppmärksamhet och varför??…

Kan du minnas där det här började i ert hem och om det var i samband med en annan omvälvande händelse?
Det kan vara possitiv händelse men även en period då olika saker varit jobbiga.

I regel handlar dessa besök om att en nära och kär familjemedlem vill säga någonting och de kommer väldigt ofta om det inträffat någonting speciellt i familjen.

Jag förstår din känsla av att du upplever stark rädsla, det gör vi oavsett om det är andeväsen eller levande väsen som man inte har kontroll över.
Rädslorna bygger vi upp själva och problemet är att ju räddare man blir desto ivrigare blir andevärlden att visa att "det är ju bara jag".

Jag utgår från att ni undersökt alla eventuella naturliga förklaringar kring lekandet med elektriciteten.
Barnleksaker kan börja spela av sig självt, det är inte helt ovanligt.

Själv har jag en "person" som leker med min GPS……där batteriet garanterat är tvärslut så den ska absolut inte kunna dra igång och börja prata om att man ska svänga höger eller vänster ….men idag vet jag vem det är, h*n vill bara visa att h*n finns omkring mig, mer än så är det inte.

Det har aldrig hänt så mycket saker i mitt liv som det senaste året både positiva och negativa saker och den natten som leksaksbjörnen började spela var ett mycket speciellt datum som jag hade förträngt. Så jag kan ana vissa saker om det är någon/några som försöker få kontakt med oss. Jag inser och tänker ofta på att det kanske är något el fel eller dyl. Men samtidigt så har det inte varit problem innan och heller inte efter vi har sagt ifrån. Sedan är det mycket "sammanträffanden" men det är klart, helt uteslutet är ju inte de naturliga orsakerna. Men tyvärr skrämmer det mig ändå för jag kan inte låta bli att tänka; tänk om.

Fundera över det speciella datumet, kan det vara så att någon på din mors sida vill visa att de finns där och stöttar er?

Det behöver inte vara så mycket mer än att de vill visa att de finns där trots att de inte är hos oss rent fysiskt.

Ofta brukar de där hemska rädslorna vi kännser försvinna om man känner att det bara är våra nära och kära som finns hos oss för att stötta och hjälpa.

Man kan i sitt inre be dem att backa lite, tala om att du nu vet att de finns men att du tycker de är lite för närgångna och måste vara lite mer taktfulla.
Du kan även fråga vad de vill, det kan vara någonting de vill uppmärksamma dig på.
Har man svårt för att förstå deras budskap så be dem visa det på ett lite "finare" sätt. Kanske genom en vacker dröm som du sedan får lov att minnas.

Du eller Ni är idag öppna för andevärlden, det är därför ni märker av detta.
Man kan hantera detta på olika sätt, det vi brukar prata om är Dicsiplin.
Jag skulle tro att det finns många tips härinne på ÖN hur man kan göra.

Man får prova sig fram, men jag arbetar utefter "keep it simple".
Jag ser i mitt inre en lampa i magtrakten som jag tänder och släcker med en Dimmer.
När vi är "öppna" lyser lampan starkt och klart vilket är en signal för andevärlden att "nu är det fritt fram att kommunicera".

Dimma ner din lampa så att den endast har lite "mysbelysning" så brukar det fungera bra (för mig).
Man får vara envis och göra det här väldigt ofta till att börja med så det räcker inte med en gång.

Jag tror att du ska ta och prata med den/dessa andar som kommit på besök. Troligen hör de ihop med bebisen. De vill bara finnas där och beskydda er.

Då de har fått sitt sagt kommer de att lugna ner sig.

De vill leka med barnet. Ha din uppmärksamhet.

De vill som sagt, ge dig svar på saker och ting.

Men framför allt; de är ofarliga

Hej JeLiLi,

Du har fått så fina tankar/råd av Hellas att jag kan bara hålla med i vad som har skrivits.

Det här stycket som Hellas skrev tror jag är en viktig del i era känslor:

"Ofta brukar de där hemska rädslorna vi kännser försvinna om man känner att det bara är våra nära och kära som finns hos oss för att stötta och hjälpa."

Vi kan ofta uppleva det "skrämmande" när vi inte vet vad eller varför vi känner som vi gör. Jag brukar säga så här: "Tänk om vi var instängda i ett rum och såg hela världen, men ingen varken hörde eller kunde se oss. Hade vi då inte gjort allt som stod i vår makt för att få uppmärksamet då?"

Det kan bli lättare om man ser det på det sättet. ( nu är det bara en liknelse, de är självklart inte instängda, men det kan vara svårt att nå fram till oss)

Kram Fjäril