Jag kan bara utgå ifrån mig själv och dom människor i mitt liv som jag känner.

Jag känner människor nära mig, som har extremt svårt att visa känslor och att uttrycka sina känslor i ord. Dom har inte heller varit med om något eller upplevt något övernaturligt.

Jag har alltid varit en sökare, en livsfilosof som söker efter svar på det mesta och därför är jag öppen. Jag har alltid försökt uttrycka mina känslor, skapa osv.

Jag tycker jag kan se ett samband där. Människor som är lite "låsta" ser inte lika mycket kanske, medans en öppen, sökande upplever mera.

Jag har också upptäckt att dom som upplever mycket övernaturligt, som jag möter på är just öppna, skapande och sökande människor.

Intressant, tack Norpan

Jag tänkte ge mina reflektioner också, kan vara kul att se om andra tänker annorlunda

Jag tror att vissa påverkas mer av saker - samhället och sånt, menar jag då. När man var liten (i alla fall jag) hörde jag ofta: Det finns inget övernaturligt, det finns inga andar eller liknande!

Jag tror att alla är känsliga för det övernaturliga, om de vill. Personer som har det svårt psykiskt kanske har svårare att öppna sitt "mind"? (Här kommer jag inte på det svenska ordet, vad ska man säga?)

Jag håller med Norpan, någon som verkligen söker något finner säkert mer, medan "låsta" människor har det svårare

Tack valentiino för dina tankar också

Tror också att de som ej söker och tänker på detta är för avstängda liksom många skeptiker kanske är.

Jag är ganska övertygad att det har med präglingen att göra,både från föräldrar dagis,skola,och andra människor.

Som liten umgicks jag nästan bara med djur,och mina osynliga vänner.

Så det var  en chock för mig att börja skolan.Det var då man kröp längre och längre in, för att anpassa sig till den sk.normala världen.

När jag själv fick barn för 22 årsen. Betsämde jag mig för att aldrig någonsin låta något av mina barn tappa sin tråd.

Men oj vad dom har lärt mig..Underbart

Så rädslor är nog ett stort hinder,,,tror jag.

Jag har haft turen att mina föräldrar uttryckt sig ist för att det inte finns andar/spöken/monster sa dom bara att ja men dom är snälla o annars får dom med mig att göra. Mina föräldrar tror själva inte på andar och bara sett mig som ett barn med mkt fantasi. Tror som ovanstående att hur man upplever sin uppväxt och hur man själv ser på saker och ting påverkar ens mottaglighet. #1 jag kanske är ett undantag med jag beskrivs precis som människorna du pratar om med tillbakadragna som inte. Kan uttrycka känslor i ord. Däremot känner jag ofta av andras sinnesstämningar, känslor är viktigare för mig än orden som förklarar dom;)