Jag är mitt i en separaration och det är naturligtvis väldigt jobbigt. Jag ifrågasätter det mesta och grubblar och känner hopplöshet inför framtiden när det gäller kärlek. Jag utvärderar var jag är i livet och vad som har varit och det inbegriper att jag tänker på gamla relationer, både längre, kortare och bara flörtar. Hur de var, hur jag var, reagerade och agerade och vad som inte fungerade. Inte konstigt att jag drömmer om gamla kärlekar. De senaste nätterna utom iförrgår som jag inte minns så har jag drömt om fem av dessa ex men drömmen inatt kan jag inte släppa. Jag fattar ju att den grundar sig i allt jag går igenom och tänker på men hur?

Förenklat beskrivet: Jag drömde att jag först frågade (jag tror jag frågade eller om det bara blev bestämt?) om mitt första ex P ville gifta sig med mig och det ville han men sedan sprang jag på ett annat ex R som jag hade starkare känslor för och då ville jag hellre gifta mig med honom (men honom litar jag inte på och drömmer alltid att han är otrogen). Allt skulle ske samtidigt nästa dag och jag kunde inte dra mig ur och förklara för den första att jag inte ville längre och blev enormt stressad och insåg att jag skulle göra alla besvikna och arga på mig inklusive deras släkt och vänner. Dagen där det skulle ske kom och det var tydligen någon typ av bröllopsarrangemang, inte kyrka det kändes mer som en bröllopsanordnare var inblandad som fixade allt stort och snabbt. Båda blivande makarna kom samtidigt och jag försökte desperat finna någon smidig lösning till detta men naturligtvis fick alla reda på det och undrade hur jag kunde och det blev kalabalik. Jag kommer ihåg att P kom först och vi befann oss på en stor parkering som inte var asfalterad utan sandig med gropar och regnpölar hör och där och det regnade och jag gömde mig bakom några bilar (iklädd vit brudklänning trots allt) men tillslut blev konfrontationen oundviklig och alla blev arga och jag blev ensam kvar. Att jag kunde ha valt så fel och att det blev som det blev, jag bannade mig själv och var jätteledsen över förlusten och att jag bara hade mig själv att skylla.

Sedan åkte jag på stora vägar typ Sthlms stads vägar, med broar, flerfiliga vägar och avfarter och kom precis innan rusningstrafiken, jag hade någon med mig i bilen och sedan tog drömmen en annan riktning. Efter en massa annat så hittade jag en Cockerspaniel övergiven i en offentlig toalett (jag brukar drömma om toaletter när jag måste kissa så det är därför) och jag tänkte först inte lägga mig i men sedan gick jag tillbaka och frågade om någon ägde hunden och det sa de andra som var där att de inte hade sett någon. Jag tog upp hunden och tänkte att dig kan jag ju inte överge och funderade på att ta med honom hem. (Hmm nu kom jag att tänka på att han kan representera ytterligare ett ex som jag gjorde slut med just för att jag upplevde honom som en dyrkande hundvalp).

Ojojoj. Hoppas någon orkar läsa allt detta. Om inte annat blir det lite klarare för mig själv märker jag när jag skriver ned det.

Jag funderar på om det har att göra med vad jag vill ha. För jag tänker att det är hopplöst att finna ny kärlek, att allt ska stämma:först hitta någon som attraherar, som passar ihop med mig och som motsvarar mina "krav". Det känns för det första väldigt avlägset nu och jag är definitivt inte redo men också omöjligt i framtiden. Det har ju inte fungerat hittills, jag har också svårt för att bli kär. Jag har tappat tron på kärleken. Jag förstår symboliken med att inte ha för bråttom, och att inte stressa, även vägarna med vägskäl är tydliga symboler. Men det andra, varför just dessa killar (hur jag väljer kanske) och varför virrade jag in mig så (i grubblerier kanske) och släkten blev så arg och skällde ut mig och jag blev ensam kvar (rädsla för ensamhet)? Jag var för egoistisk och ville för mycket vilket slutade med att jag blev helt ensam och försökte förklara för R:s pappa varför och att jag var ledsen men att det var han jag ville ha. Då lugnade pappan ned sig, sa att R gått vidare men mellan raderna hintade om att det kanska kanske fanns den minsta chans kvar att han kom tillbaka.

När man drömmer om personer sägs de ju spegla delar av en själv. I det här fallet tror jag mer att de olika killarna representerar hur jag ser på kärlek. Jag kan tillägga att varje gång jag drömmer om killarna (det händer titt som tätt, även tidigare) så blir de som arketyper, de är likadana  och jag uppfattar dem alltid på samma sätt. Mitt livs stora kärlek (som det är 19 år sedan jag såg) te x dyker alltid upp vagt och jag kan knappt se honom eller så vänder han snart ryggen till och sedan försvinner han,ibland fadar han bort och en gång dog han to m men för det mesta är han bara borta och jag letar desperat efter honom med en brinnande längtan i bröstet.

Orkar någon ens engagera sig i denna långa skrift så vore jag tacksam. Hur man kan strukturera upp tänkandet vid analys av drömmar förutom symoliken?  Jag känner mig bara så desillussionerad när det gäller kärlek och det gör ont. Uttrycket att kärlek bara är en dröm blir ju väldigt dubbeltydigt och ironiskt.