Jag förlorade min farmor förra året och det tog på mig riktigt hårt. Jag har känt mig så ensammen ibland sen hon gick bort, och förbannat mig själv för att jag inte var nära och tog vara på den tid jag hade med henne tillräckligt.

För några månader sedan "presenterade" en vän till mig slagrutan, något jag aldrig hört talats om förut (därefter har jag blivit väldigt intresserad av det mediala och favoriserat iFokus, hehe). Hon berättade om hur man kunde få kontakt med andar runtom en, även sina skyddsänglar. Jag blev genast väldigt nyfiken och ville att hon skulle pröva det här på mig. 

Hon fick ganska snabbt kontakt med en skyddsängel till mig som visade sig vara en man. En sådan stark känsla gick igenom hela min kropp i samma stund jag fick veta att det var en man som var min skyddsängel. Något sa mig starkt att det var min farfar, som jag aldrig träffat och som dog 6 år innan jag föddes. Tårar brann i ögonvrån och jag blev förvånad över hur starkt jag reagerade för min farfar, som jag inte kände eller knappt visste någonting om. Tanken när vi började att min farfar kunde vara min skyddsängel hade aldrig ens slagit mig. Det berörde mig så djupt när det visade sig att min farfar var min skyddsängel och alltid har varit det, enda sen jag föddes.

Jag fick också veta att min farmor valt att stanna hos mig som skyddsängel, och det fick mig att känna mig så trygg. Jag vet inte om det är lite långsökt nu, men jag är så väldigt nyfiken på om min farmor och farfar givit mig något Tecken på deras närvaro som jag gått miste om?

Jag har då och då bett dem högt att visa något Tecken på deras närvaro, bara något litet. Men jag har inte lagt märke till något…

Jag hade en liten incident med min långsko samma dag som farmor skulle gravsättas, jag var stressad och frustrerad över att kedjan fastnat på mitten så jag varken kunde ta av eller på mig skon. Jag var på bristninggränsen och hur mycket jag är "ruckade" på den där förbannade skokedjan så ville den inte flytta sig en millimeter. Tårarna var inte långt ifrån mitt i all stress och frustration till att hinna till farmors gravsättning… Tillslut sa jag rakt ut "men farmor, hjälp mig!". När jag försökte att dra i kedjan bara sekunden efter så lossnade den som om det aldrig varit något problem med kedjan från första början.

Kan det vara så att farmor hjälpte mig eller var det bara en slump? Kan någon se om hon eller min farfar gett mig något Tecken som jag förbisett?

Skulle vara väldigt tacksam för svar!