Under många år har jag haft "problem" med mitt huvud, kan man kalla det. Jag fattade aldrig att jag var vidöppen för allt möjligt och led verkligen av att tusentals tankar hela tiden pumpades in i mitt huvud. Allt från helt vanliga tankar till riktigt ruttna och vidriga saker som helt plötsligt kunde ploppa upp. Jag vet att de inte var mina tankar för jag skulle aldrig tänka sådana saker - men jag kunde inte avgöra vad allt det här berodde på och det höll på att driva mig till vansinne. Jag började tro att något var allvarligt fel med mig.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att pröva stänga ned mig, något jag inte reflekterat över förut att jag behövde göra. Tänkte att jag har inget att förlora. Blir det inte bättre så blir det inte, men som tur var vart skillnaden enorm! Jag fick tillbaka mitt huvud och bara mina egna tankar. Allting blev lugnt och skönt.

Problemet nu är att jag vågar inte öppna upp igen! Så fort jag gör det, det minsta lilla, börjar allt möjligt strömma in igen. Jag vill samtidigt inte vara låst för jag vill bygga upp kontakten med mina guider. Något säger mig att jag låser ut dem också genom att stänga ned mig. Det uppstår en tomhetskänsla då, som om jag förseglat mig från dem, och jag gillar det inte.

Hur gör jag för att kontrollera det här? Kan jag öppna upp utan att bli översköljd av både det ena och andra? Hur lär man sig att urskilja vem det kommer från?

Tacksam för svar.