Min mamma har bott i ett ganska gammalt hus i Gunnarsbyn, det ligger en bit utanför Boden.

Första gången jag var där hos henne så fick jag hemska rysningar över hela kroppen, detta hände då jag tog första steget innanför dörren. Jag sa inget till min mamma, för jag ville inte visa något då.
Mitt rum jag hade då var på övervåningen och det hade ett litet rum mot baksidan. Ungefär som en garderob/sovvalkov(hur det nu heter). Och där inne var det fyllt av flyttkartonger, på natten när jag skulle lägga mig och sova fick jag rysningar och kalla kårar över hela kroppen, och jag låg med ryggen emot "rummet". Och det kändes precis som att någon stog i dörröppningen och stirrade på mig. Jag fick en bild på näthinnan att det var en äldre dam med insjuket ansikte och grått lockigt hår, hon hade ett nattlinne med spets i ärmarna. Stora tomma ögon som ville en illa.

Jag släckte lampan och lyckades sova i nån timme, jag vaknade mitt i allt av känslan att någon stog endast några centimeter ifrån mitt ansikte och riktigt stirrade. Hjärtat skenade iväg och jag vågade ärligt talat inte röra mig. Först efter en halvtimme så vågade jag tända lampan och då fick jag fram: "Gå här ifrån!!". Hade fortfarande kvar samma känsla och jag låg vaken hela natten och kallsvettades. När min mamma klev upp 6 på morgonen så sprang jag ur sängen och efter henne. Berättade av jag känt under natten och hon fick en orolig blick och sa; " Det är inget att vara rädd för".

Natten efter det vågade jag inte sova uppe i mitt rum, så jag sov nere på soffan i vardagsrummet som var på nedervåningen. Trodde att jag skulle få sova bättre utan dom läskiga känslorna. Men, på natten vaknar jag av att det är en mörk gestalt som kommer sakta gåendes ut ifrån bastun. Jag livrädd drar täcket över huvudet och kämpar för att inte skrika. Somnade under täcket och vaknade dagen efter och berättade det till mamma. Hon sa att jag fick sova i hennes rum om jag ville, och gissa om jag ville göra det.

Min mamma flyttade där ifrån efter ungefär 6 månader, då berättade hon att nån dag efter att hon flyttat in så hade våra två hundar stått mot väggen som var mellan mitt och hennes rum. Dom hade skällt som galningar, morrat och haft raggen rest från öronen och ner till svansen. Då mamma bad hundarna vara tyst så smällde det till saker i mitt rum, ungefär som att man kastar och drar ner saker i golvet. Hon går då in till mitt rum och öppnar dörren, då flyger min plåtburk med pärlor i golvet och det alla kartonger pressas ihop ungefär som man ställer sig och trampar på dom. Iallafall, in far hundarna mot "garderoben" och skäller och hugger. Och min mamma pratar högt; "Mellan klockan 20.00 och 08.00 så ska det fanimig vara tyst". Då slutar allt plötsligt och hundarna går tillbaks till min mammas rum.

Hon berättade även att hon fått en knuff i ryggen när hon varit på väg ner för trapporna till nedervåningen. Hon föll inte, men det var nära inpå.

Jag är ju dödsrädd för sånt här, och det vet hon om. Så hon valde att inte berätta mer än detta för mig.

Ni har ingen aning om vad det kan vara som kändes så obehagligt? Min mamma berättade att det har tydligen bott en äldre dam förr i tiden i detta hus.

Varför fick jag så obehagliga känslor? Och vad kan det vara som kom emot mig som en mörk gestalt?