Du kanske var stressad/deppad? När man känner psykisk press kan man leva i en slags 'fantasivärld', liksom man drömmer. Man kan tycka att det låter lite schitzo, men det är faktiskt vanligt. Frågade min pappa om schitzofreni (han jobbar som sjukskötare) och han sa till mig att det är ingenting att oroa sig för, hjärnan kan spela en spratt ibland.

Så min slutsats är, haka inte upp dig på det. Låt det inte bli verkligt om du inte vill det :) <3

Jag känner såhär. Att när du stod där så var du inne i ett så stilla läga att du var väldigt mottagllig för kontakt och då var det en man på andra sidan som ville gå fram och säga hej. Med tanke på respektlösheten så kom han lite nära.

Föstår att du blev rädd. Men du får tänka på att han sa bara hej.

Första gången jag märkte av min clarvojaudiens (hm stavas det så) var när jag var 12 och klockan var 6 på morgonen då jag stod i badrummet och en man ropar " hallå?!" Fast det var nog mer en fysisk röst som uppenbarades då inte genom 6e sinnet. Och tror det var en fysisk röst du också hörde, känns som sådan.

Blev otroligt rädd då jag också.

Idag är jag van och blir mer nyfiken när någon talar med mig.

#1 Tack för ditt svar… Tror ändå inte att de va något spratt… Kommer inte ihåg att jag kände mig på något speciellt vis eller så…

#2 Tack för ditt svar… Ja de va så himla verkligt och fysiskt… Har tänkt på de där jag oxå och de kan ha varit för att man är "i andra tankar" när man bara diskar… Men jag kände mig inte på något speciellt vis…Om de nu ska/kan kännas…

Ingen har talat med mig efter de där… Har förstått att de är vanligt att man kan höra folk från andra sidan prata…

Usch, jag är så lättskrämd ;)

Skulle va skoj ändå att få veta vem mannen va och varför han ville hejja på mig :)