Det här är nog den bästa bok jag någonsin läst.

Det är den enda boken i sitt slag. (?) En bok där djuren delar med sig, där deras tidlösa klokskaper tolkas till ett för oss begripligt språk. Författarinnan, Emelie Cajsdotter är unik. Hon kan som få andra förstå på djupet det djuren förmedlar.

Det är inte bara en vanlig bok om djurkommunikation. Det är en bok om att

”allting är ett och samma i Universum, om /att/ vi delar alltings minne.” (från baksidestexten) Vi bär alla historier inom oss och det finns ett gemensamt språk för allt levande.

Jag läste den här boken för första gången när den var ny för ganska många år sedan. Då tänkte jag, faktiskt….näe nu får hon väl ge sig, inte kan en katt ha sagt det här. Det måste vara hon själv som är så klok.

Några sidor senare och jag hade ändrat mig. Bara en katt kan ha sagt detta……

När jag nu läser boken igen tänker jag som att detta är kunskaper som finns tillgängliga i vår gemensamma visdom, i Fältet/matrisen, vårt gemensamma ursprung. Djuren, de underbara, visa, medvandrarna på vår Jord, förmedlar till oss det vi inte alltid förstår, som tålmodiga lärare.

Den här boken är en bok som verkligen berör! Kan rekommenderas till alla som tycker om djur, som tycker om människor och alla som någon gång funderat över tillvaron…..

Den nya upplagan innehåller också mycket vackra bilder.

Zander är katten som har funderingar om tiden.

Andra varelser tycks inte uppfatta tiden som människan, som en mätbar konstant.

Några av Zanders tankar om tiden:

”När människan trodde sig ha makt över tiden, ansåg hon sig också ha makt över universum. Ni lever i en illusion om att tiden är linjär, sade han. därför rör ni er bort från målet, inte mot det…Tiden kröker sig, förklarade han. Om ni hela tiden strävar framåt kommer ni aldrig fram. Tiden viker av och ni går miste om upplevelsen.”

”…tiden har ingen början och inget slut. Alltså finns varken döden eller tiden, så som människor tror.”

”Tiden är ingen enskild företeelse, menade han. Den kan inte existera utan ett sammanhang. Därefter förmedlade han bilder av spiraler, och små streck. Kopplingar mellan de olika tidsplanen.”

”Zander upprepade gång på gång att alla tider existerar parallellt. Att alla tidsplan, alla händelser finns samtidigt……Föreställ dig tiden som en bok, sade han. Se sedan varje tidsplan, varje händelse, eller ögonblick som ett blad i boken. Då kan du se hur alla sidor existerar samtidigt. Därefter kan du välja att läsa boken från pärm till pärm, eller att slå upp vilken sida som helst, i vilken ordning du vill.”

”Tiden, sade Zander, är ingen begränsning. Den är bara differensen mellan två plan.”

Boken handlar också om författarinnans eget liv och hennes väg som vävs samman med djurens.

”Varje djur jag möter, varje patient, är också en lärare. Varje patient öppnar läkarens sår. Det är mötet som helar.”

Inte bara katter får röst i boken. det är hästar, hundar, en tornuggla, kor – och kaninen Ludde.

Ludde talar om kärlek och beröring.

”Utan kärlek och närhet är det inget riktigt live, menade Ludde. Man existerar, men man lever inte.”

Döden var han inte rädd för. Den kommer när den kommer. ”Döden kan man inte göra något åt, ansåg Ludde. Det som skrämde honom var att inte känna sig levande. Som när han bara satt ensam i den där buren i pannrummet…..Vi överlever kanske utan kärlek och närhet. Men det är också allt.”

Eller katten Maja som inte kunde förstå varför människor är så rastlösa.

Maja sade: ”Ni tror att ni  är utan sammanhang, det är därför ni är så oroliga…Ni försöker skapa en mening i det ni inte förstår, istället för att söka ursprunget.”