Fick faktiskt bekräftat av ett medium idag att det just är naturväsen som jag ser som små lila ljusprickar här och var. Började googla på diverse ögonsjukdommar för ett tag sen när jag började se dom. ;) Tydligen ska jag ha bra kontakt med naturväsen så nu är jag jättenyfiken på det ämnet så klart. Det roliga är det är flera olika medium som sagt att jag själv är som ett litet naturväsen. Kan det hänga ihop på något sätt? Varför har vissa bättre eller sämre kontakt med dom? Berätta gärna mer om älvor och allt vad det är, vet inte riktigt var jag ska börja. :)

Jag har också några söta som smyger runt ibland :) De liknar de där filurerna i Ronja Rövardotter och är som mest tydliga när jag berättar sagor för vår dotter och jag vet att de hjälper mig med alla möjliga fantasiberättelser :) De syns som små ljus som skymtar förbi (som #1 beskriver) men jag ser dem med känslan. Om jag skulle prata med dem så pratar jag rakt ut och tar isf emot deras budskap på samma sätt som när jag kommunicerar med vägledare/kanaliserar - genom känslor/bilder/"syner" Jag har sagt "hej på er" när jag "mött" dem i skogen. De står och smyger lite sött bakom träd.

#0 Ja tänk dig meningar o få dina svar som de kommer i ditt mind/sinne/själ. Livet är inte svårare än vi gör det…/Livet är inte enklare än vi gör det.  Allt är enkelt om vi ser det så och vill tillerkänna oss det hela av alltet.

#1

Det finns olika typer och jag misstänker att färgerna är knutna till olika väsen.

Lila eller blåaktiga

Tillhör alver

gråa

Tillhör vättar, fast dessa är bundna till jorden och flyger inte runt.

Jag har endast en gång sett dessa i färg och i figur, och det var på ett kort jag tog. För det mesta döljer de sig och ser ut som en grå kona ungefär 30cm höga med svarta prickar som ögon.. (Så om du kan tänka dig en liten burrig tomte i grått formad som en kona så är du ganska nära) (Förlåt mig alla vättar)

Jag har börjat skymta även gröna pluppar, men det for nog vänta en tid..

För mig är dessa bevingade gnistrande figurer i varierande storlek .. Jag hade turen att se en av dem klart häromdagen efter healingen jag fick av GunillaF på forumet. Det var en riktig wow upplevelse. Den susade nästan förby mig.. gjorde en loop och sedan tittade den på mig under en sekund innan den flög vidare..

Varför vi skulle vara mer värdigare att se dessa än andra beror nog på hur vi ställer oss till naturen, eller djur, eller vår personlighet helt enkelt

#2

Rumpnissar..  *Fniss*

Vad kallar de sig? Är det vättar eller ännu mindre? Pysslingar?

#5 Ja just det, rumpnissar heter de ju ;) Tjaa, varför sa jag inte pysslingar. Det är något mitt e mellan. Jag ska fråga dem :) Jag känner också av små älvor. Jag dras till älvor och när jag helar moder jord så är jag en liten älva som dansar runt med sitt spö. I spöt har jag ljus, ny och ren energi. Jag har enbart sett ljus (vita om vi ska jämföra dem mot gråa/blå) naturväsen runt/nära mig, så jag har ingen erfarenhet - förutom älvor :) Vid en väglednig så hade sittern en liten grå varelse vid sin sida. Den skrämde mig lite då jag upplevde den som en minidrake av något slag, med horn. weehuu - otäck.

#6

Du ser älvor.. inte alver.., troligtvis därför du är så nära moder jord med healing och balans.. Detta är vad jag har förstått de svåraste och mest skyggaste du kan se, du måste gjort ett stort intryck :)

.. vilket fick mig att fundera…

Då vet vi att vit färg är kopplat till älvor

lila eller blålila (vi killar kan ju vara lite färgblinda) Alver..

Men dina pysslingar.. ser du någon färg på dem?

älvor & alver är tydligen inte samma sak enligt google.. och det var ju bra efterssom jag blev fundersam när du talade om spö, mina har pilbågar…

#7 Ja det små spöna. Det där är väl mer jag som lägger till spöt om man ska uttrycka det så (har jag fått för mig iaf *s*) annars är de små, utstrålar såå mycket kärlek och kraft. Små blinkande vackra saker. Jag ser dem även som om de har olika färger/kläder på sig (men det är min fantasi då jag tittar på chakrafärgerna samtidigt) Pysslingarna är som sagt några som ställer sig vid dörrkarmen och smyger. De "försvinner" när jag söker kontakt (tittar närmare) men jag uppfattar dem som små kloka "gubbar", nästan som alvöron och helt "genomskinliga" De spanar och gömmer sig sen :)

känn av dem hur de upplevs. De flesta är så otroligt skeptiska eller avvaktande mot oss människor att de gör vad som helst för att inte vara i kontakt med oss. En del är oerhört nyfikna och där finns en chans att samtala.

Dessutom finns det definitivt många väsen man bör undvika.

Men att komma i kontakt med dem. För "oerfarna", pröva att prata med dem som du skulle prata med ngn på andra sidan, dvs antingen verbalt öppet eller i huvudet. De kommunicerar på samma sätt, de allra flesta.

För de som kan gå ur kroppen också ett sätt att möta dem mindre skrämmande. Om man har med sig sin skyddsängel och har kunskapen om vad man träffar och respekten.

Ett tips är att det ofta ligger mer i sägner och sagor än vad vi tror idag. Någonstans kommer berättelserna ifrån. Och det finns väsen som faktiskt vill "skada" så man bör ha kunnande om vad man nu vill ha kontakt med.

Lycka till!

På torsd ska jag o en vän ut i "min" skog o meditera vid "min" sten..ska jag gå dit före o förvarna dem? Är det lättare att få kontakt med dem om de vet att vi kommer om några dagar? Vad tror ni?

#9

Exakt - Jag brukar fråga människor runt mig vart de tror alla sagor om tomtar/troll/feèr osv kommer ifrån - kom någon på det bara "sådär" Nej, det ligger mycket mer bakom det.

Jag för min del är bestämd och på så sätt vet jag vilka väsen/energier som vistas runt mig. De som inte ska komma nära (väsen i det här fallet) kommer heller inte nära. Min tro är att det jag projicerar ut, kommer också tillbaka till mig. Är jag en listig liten räv som tänker på mig själv i allt jag gör - ja då drar jag också detta till mig  Är jag omtänksam, avskyr mörker (elaka människor/handlade för att skada andra) så drar jag ljusa väsen till mig.

#10

Jag tror de redan vet om det. Men min erfarenhet är att ju mer vi söker efter att tala med dem, ju mer skygga blir det - men som sagt, min uppfattning.

Ett tips är att du först ber om att enbart möta ljusa väsen. Be om beskydd. Sedan kan du börja med att prata till dem utan att du ser/känner dem (de är där med dig) och när de känner en tillit till dig, så kanske de "träder" fram. Att locka dem (be att de kommer) tror jag inte fungerar.

Jag läste någonstans igår att devor aldrig dras till eller visar sig för personer som är egoistiska och elaka, vilket man absolut får ta som en komplimang. :)

Vad är det för skillnad att prata med en alv t.ex. och en ängel? Läste också att just alver är en annan slags ängel. Är deras främsta uppgift att ta hand om naturen eller har dom andra saker dom vill jobba/hjälpa en med?

Om jag skulle börja "prata" med en alv, hur känner jag skillnad på den och t.ex. änglar, andar, guider, osv?

#9

Det är lika bra att ställa frågan, så är den ställd..

Vilka väsen bör man undvika att få kontakt med tycker du?

#11

Det finns faktiskt konstigt nog mörka väsen som jobbar för goda syften. Jag var tvivlande länge faktiskt.(mailet jag skickade till did exempelvis)

Och det är detta som är så förvirrande.. Enligt sägnen så är tex svartalver riktigt onda, men det behöver inte alls vara så har jag fått lära mig den hårda vägen..

#14

Jag menade att oavsett "färg" så har jag "bestämt" att det enbart är ljusa väsen som dras (håller sig till mig)

Jag tänkte på mörker/negativitet vs ljus/positivitet.

Jag tror att vi människor skapat en "stämpel" på allt som rör sig runt oss. Möter man en svartalv och faktiskt behandlar denne på ett bra sätt, så tror jag inte att saker är faststämplade - utan det handlar helt enkelt om vad vi ger och hur vi själva beter oss.

Men det är intressant det här.

Vill man läsa mer om naturväsen så kan jag rekommendera Cassandra Easons: Stora boken om naturväsen……Där finns de med, de flesta….

En annan bok är Kort och gott om Knytt av Mikael Kvist.

Vad som är "ont" eller inte beror på - det finns inga vattentäta skott.

Om en utomstående betraktare skulle uttala sig om Människan skulle de kanske, med visst fog, uttala sig om oss som "onda" utifrån vad "människan" ställer till på Jorden av krig och förstörelse. Men ingenting är riktigt så enkelt, som bekant….

Och så tror jag att vi får visa största respekt och närma oss alla naturväsen med försiktighet och "space" så att vi inte tränger oss på. De har kanske inte så goda erfarenheter av människor…..

De som är lättast att nå är antagligen tomtarna/vättarna, Kanske är de närmast oss i vibrationer, jag vet inte. Eller har de lärt sig vistas bland människor och husdjur.

Devor är också väldigt fascinerande. Devor som finns i blommor och träd. De kommunicerar telepatiskt. Uttalade ord är för grova och vänsterhjärniga….Det viktiga är inte orden, utan upplevelsen….

Så känner jag också Magi. Jag tror att vi alla har skapat oss den uppfattningen - de om oss och vi om dem. 

Jag tror inte att något ont föds till just ont - vi skapar detta, oavsett om vi är människor eller inte.

#16 Den där tanken har slagit mig många gånger faktiskt.. Att vi är de onda.. Är faktiskt förvånad att de inte slår tillbaka, då vi inte varit direkt snälla mot dem.. men det finns säkert förklaringar på detta

#18 Jag tror inte "vi" heller är onda, (men kan säkert uppfattas så sett till sammanhanget) men det är mer komplicerat än så.

Det är kanske vår tanke, det där att slå tillbaka med samma mynt….lever de i andra vibrationer kanske det inte är den naturliga tanken….Det är så lätt att man fastnar i just hur VI uppfattar liv och hur våra vänsterhjärniga tankar går. (och sedan finns det förstås så oerhört många former av liv och "naturväsen" av alla de slag. En del kanske vi inte har skuggan av en chans att förstå)

Ska man möta naturväsen tror jag det är bra om man lägger alla förutfattade meningar åt sidan, och bara tar det som det är och som det blir…..med vänligt sinne och utan krav, men givetvis med egna gränser….Eller kanske t.o.m. helst låta dem vara ifred…..

#19

Jag är också inne på din bana Katten. Jag tror inte vi ska leta efter dem, utan kommer de till oss så ska vi vara öppna i vårt sinne, inga förutfattade meningar. Helt enkelt vara "rena" i våra tankar.

Har man besök (de kommer till oss) så är min tanke att "så skulle det också vara" och vill man så kan man ha också ha en god kontakt med dem. Lite som att de söker inte upp oss utan "anledning" (betyder inte att det innebär något speciellt) - utan de dras till oss.

Blomsterälvor/féer ser jag lite då och då, både här i rummet så att säga och även i meditationer. Jag uppfattar dem som max en decimeter höga, söta som socker och glada, förknippar färgerna blå och rosa med dem. De kvittrar på om allt möjligt, de är trevligt sällskap.

Min yngste son var två och ett halvt år när han pekade på en blomma som stod på soffbordet och sa "tonte där", tror han menade en blomsterälva…

systemet är komplext men se det som en gråskala. Många väsen befinner sig runt mitten dvs varken goda eller onda eller kanske ska skriva både och. Som tomtar hjälper dem som förtjäner det o sätter käppar i hjulet för dem som e elaka. Vättar likaså. Generellt sätt passar det egentligen inte att vi beblandar oss med väsen utan respekterar dem o låter dem vara.

Vilka man ska undvika är också en hel hög, de flesta hör inte hemma i vår värld som tex tomtar. Demoner, maror o en hel uppsjö av elände. Dock finns det väsen som påminner om Näcken, rå, vittror som faktiskt skulle kunna påverka o locka oss att gå vilse eller göra ngt dumt.

Här o var finns det "reservat" där många väsen lever o de  bör respekteras, men även deras naturliga "boplatser".Vi tar inte kontakt med vilda djur i skogen, och om vi gör det vet vi inte vilken påverkan vi gör eller skada vi gör genom att göra det.

En del väsen som finns påminner mycket om utländska spökhistorier, dessa kan likaväl bo hos oss som tomtarna gör, men även platser i naturen.

Lita på intuitionen och var försiktig. Träng inte på utan låt dem närma sig er, ett trängt "djur" blir aggressivt. Många av dem är gamla och de har bra minne o straffar oförätter och "övergrepp".

Så personligen skulle jag rekommendera, se dem gärna men försök inte att ta kontakt. Aldrig!

Förståss har ni alla rätt..

Det är bäst att låta dem säga första ordet, i stället för att jaga dem :)

Och jaga dem skulle jag aldrig göra!!!

Puffar lite för min fråga längre upp… :) Någon som vet?

#22

Frågan är intressant.. Räknas ett "hej", (och sedan inget mer) som att ta kontakt? det är ju inte direkt långa meningar och frågor, utan mer en bekräftelse på att jag sett dem?

#24

Jag tror du fått svar på den frågan.. De svarar med känslor och bilder.. inte med ord.. (om jag fattat saken rätt) dock skall man nog låta dem visa sig, men låta dem ta kontakt om de vill. att nicka eller mumla ett hej är nog ok (tror jag.. se åvan) men mer än det är nog tveksamt om jag skulle vilja ge mig på just nu i alla fall

#25

Okej, så det handlar egentligen om att de trivs i ens sällskap? Det är ju faktiskt rätt trevligt i så fall. :)

Någon som vet något om det här med att alver skulle vara en annan slags form av änglar? Ungefär som naturens änglar?

de kan samtala med ord

#26

Ingen aning.

Ja läser man Rebecka Viks böcker så vet man ju att de absolut kan samtala med ord

all kommunikation jag har bygger på samma sorts kommunikation som jag har till dem på andra sidan.