Finns det något eller inte?
Tänkte berätta om en sak som hänt för 1-2 månader sen här.
Jag och min pojkvän var i norrköping över helgen, annars bor vi i stockholm hos hans föräldrar. När vi kom tillbaka hem så berättade hans mamma om en sak som hände dagen innan.
Hon hade stått och fixat med tvätten (kommer inte exakt ihåg vad hon gjorde), och det är i rummet till höger (nr 1). Dörren var öppen vad jag förstod och hunden låg utanför.
När hon gick ut där ifrån någon gång och skulle göra vad det nu var så såg hon en flicka som gick rakt till höger genom gången (nr 2) med stora raska steg. Hon hade tydligen blondt hår och var kanske 1.65 lång eller något, i min längd ungefär berättade hon när jag frågade. Hon såg inte ansiktet däremot för att det var typ.. genomskinligt? Och under tiden medans hon stod där och var i chocktillstånd så hade hunden ställt sig upp och börjat morra och skälla.
Lite senare när alla var hemma och gjorde sitt som vanligt så skulle hon och hennes man sätta sig i soffan och kolla på tv och såg ett sittmärke i soffan som även var lite fuktigt, som att någon suttit där nyligen och hade varit blöt.
Och sen finns det 3 tavlor i vardagsrummet på min pojkvän och hans bror och syster sen dom var små, då den på hans syster brukar hänga snett rätt som det är även om dom fixat tillbaks den.
Sen en gång senare när jag och bara min pojkvän var hemma så gick jag fram och tillbaks från vårat rum och ut i köket för att jag höll på att göra mat. (Köket är bakåt till höger från där bilden är tagen och vårat rum lite bakåt till vänster), helt plötsligt såg jag hunden stå och skälla och titta rakt in i väggen, eller dammsugaren rättare sagt, i hörnet.
Jag själv tror inte på något övernaturligt alls, men jag tycker sånt är riktigt intressant iallafall så jag tänkte bara fråga ifall någon annan har en förklaring på allt? Jag har ju min egna såklart 
följer tråden*
Nja, jag är en av dom som är helt övertygad om att andar och spöken finns och har ju själv mycket erfarenhet av detta. Kort och gott så kan jag bara säga att det var en ande som var på besök.
Även om du inte tror (vilket jag respekterar) så måste du nog ändå ställa dig frågan och vad det är…är det naturligt eller onaturligt?
Kolla noga….vad orsakar sittmärken och att det är blött? Hur är mammans tillstånd som såg spöket?…etc…etc.
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"
![[luneri]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag vet inte vad jag tror om övernaturligt egentligen, men vad jag hört så ska djur känna av ett spökes närvaro.
luneri - Du har helt rätt, djur känner av mycket bättre och särskilt när det gäller katter, hundar och hästar…varför det är just dessa djur vet jag inte, men det är så.
Jag hade en katt som brukade leka med en spökkatt, som var bror till honom….jag såg och kände det ofta!
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"
Jag tror ibland på spöken och ibland inte. Men tror mer att det är så att jag inte vill tro på det eftersom jag kan bli väldigt rädd.
Ibland när jag får för mig att det kan vara spöken så brukar jag titta på hur min katt reagerar. Hon har visserligen bara legat och sovit precis som vanligt då också. Jag inbillar mig för mycket ibland:P
luneri - Visst kan man fantisera ibland när känslorna blir för starka. Men jag har varit med om så mycket och andra omkring mig, så jag vet att dom finns. Men du behöver inte ha nån anledning att vara rädd…de flesta spöken är goda och vill bara visa att dom finns och om folk upplever det som skrämmande är en naturlig biologisk process i våra kroppar…så det är inget att vara rädd för!
Kolla din katt noga…dom ser alltid!
"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"
"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"
"Don't be normal, stay paranormal"
Det är skönt att höra! man vill inte råka ut för ett argt spöke.
Min mamma tror mycket på övernaturligt också.
Det ska jag göra:) Hon är nästan alltid i närheten av mig. När jag var yngre så var jag alltid rädd för att gå upp på övervåningen om det var helt mörkt där. Men när jag såg att min katt sov där precis vid trappan kände jag mig lugnare eftersom jag fick för mig att hon skulle vakta.
Starta ny diskussion