Ja jag har en plats jag inte tycker om. Och det är i en källare i en stor lokal som jag ska städa i på jobbet.
Jag skrev om det i tråden Hörde musik.
Inget vidare kul ställe…gammal, ruggigt, trånga källargångar med dåligt lyse m.m.

Det ger mej rysningar det stället.

Det kommer jag ihåg Mia,

På 2 ställen på en av mina dagliga promenader med vovvan så känner jag obehag. Den ena är en stig/slinga som vi inte går så ofta,för varje gång vi har gått där så känner jag mig jagad och utittad. Känner av stress och obehag där.

Längre fram när vi kommer ut på en annan del av stigen/slingan så till vänster där finns ett skogsparti. där känner jag också obehag.

Har innan varit just där och Låtit hundarna leta föremål med en kompis,men då valde jag alltid den högra sidan i stället..

Har inte tänkt så mycket på en förklaring varför jag känner så på just dessa platser. Men något som slår mig är att där är faktist privat jaktmark!

Kanske det är djurens stress av att bli jagade jag känner av? Det kan vara något att tänka på.

Jag har faktiskt svårt att gå runt på halva källarvåningen här hemma, vilket är lite ironiskt då det är där jag bor. Eller jag bor på andra halvan. Ett rum kan jag knappt gå in i, jag springer in och känner mig besvärlig på något sätt så av någon anledning ber jag alltid om ursäkt lite tyst när jag går in dit. Sedan när jag går ut ur det rummet måste jag stänga dörren jättefort annars känns det som om någon/något kommer ut. Ibland när jag går uppför trappan känner jag mig jagad. Låter kanske helt sjukt.

Kanske någon som spökar eller bara jag som inbillar mig, ingen aning faktiskt.

Jag har ingen sådan plats nu, men tidigare när jag hade ett hus, så var det på en plats vid garaget som jag kunde känna att det stod någon o titta på mig…jag kände hur nackhåren reste sig och jag våga inte vända mig om o titta…..

Detta hände ofta när jag var ute o hängde tvätten, för då stod jag med ryggen emot garaget….och jag var inte ensam om denna känsla, utan min dåvarande sambo brukar komma in när han varit i garaget o säga att det verkar vara någon som står o glor på mig, det känns så obehagligt…så därför gick han in…

Likaså min äldste son, kunde ha lämnat garaget vidöppet med lamporna på där inne o åkt hem till sitt….och när jag påpeka detta något surt, så svara han att det stod någon där o glodde på han, så han bara stack, våga inte vara kvar och hade inte tid att varken släcka eller stänga dom gångerna….

Några år efter att jag hade sålt huset, för att när min älskade sambo dog i en bilolycka orka jag inte bo kvar, så fick jag höra talas om att en kille med vattenskalle hade brunnit inne i  grannhuset, och den tomten gränsa just ända fram dit där garaget står…..

Så jag tror att det är  han som stod där o stirra på oss…..ja, det var iallafall väldigt obehagligt…

så skönt att inte ha någon sådan plats nu längre….

Eija

#5 Huga Eija…Hej föresten, det var LÄNGESEDAN!! :))

Jag har inge direkta sådana platser, men känner obehag i min trappa upp till övervåningen, och även där i hallen. Är inte rädd, men lite olustigt, så jag ber "dem" att inte visa sig eller ge mig nåt Tecken då jag befinner mig där :))) jag tror att det möjligen kan ha hänt en olycka där tidigare.

Sedan hade jag en plats i bruksgatan ( bor i ett gammalt Järnbruk) där jag kände de största energierna som dessuto var obehagliga. och det var då jag gick förbi  en gammal klockstapel.

Nu känner jag inte så, då jag fått veta varför. Jo, senare har jag fått veta, att de bevarade lik där, innan de skulle  jordfästast… Farligare än så var det inte :))

Lik.

Där jag hade mina hästar förut i den ladegården, där kunde det vara ruggit..Hästarna kunde bli oroliga o stöka o jag kände att det var något.Hade mer kunniga människor där som skulle ta bort det.Men det gick inte.Utan jag flyttade hästarna…

O det är rätt intressant, för det är ingen som går till den ladugården o trivs.Ägaren har fester i bland på loftet.O det är rätt intressant, för det slutar med att alla sitter på utsidan o sen går man in i Huset.Precis som alla känner något men inte förstår det..

Sen har jag en plats i skogen.Den skall jag berätta om när jag har tagit mig dit o tagit bilder..Ruggit o min sambo som jag skulle visa det för.Ramlade så illa innan han kom fram så han höll på o stryka med.Innan vi fick ut han till vägen o Ambulansen

Jag har några ställen där jag skyndar förbi eller undviker.

Bla vårt källarförråd, där känner jag alltid en obehaglig känsla samt ett annat rum i källaren som jag visserligen går in i men det känns inte bra där.
Sedan mellan två hus som man måste gå igenom för att komma till vår gård,där vill man inte stanna till.
Ett ödehus en bit härifrån där skyndar jag alltid på stegen förbi. På jobbet är det en del ställen som också är obehagliga. Det är nog en hel del ställen där man kan känna rysning i nacken och skynda förbi.

Tatsu

#6…Hej bybo och kram på dig, ja det var ett tag sen man såg dig glimta förbi….

Ja förr så fanns det vissa ställen som dom hade liken i innan begravningar, och tydligen var det en sådan då….där jag bodde förut så hade dom en likboa intill kyrkogården, där är det gruvmuseum idag….

Jag har i dag varit på en plats som skrämde skiten ur mig, för ca 10 årseda. När jag o min bekant kom in så var det som om hårett reste sig på oss bägge..Vi kände en sådan skräk.Så vi pinnade ut i från området väldigt fort….Hörde oss för o det var ruinerna efter ett torp där dom sista som hade bott var 2 st systrar.Sen hade stället brunnit ner.Om dom klarade sig eller strök med.Vet jag inte..Men nu pratar vi gammalt…

Vi tänkte att vi tar med min sambo, för o kunna ha lite manligt stöd.För vi ville ju kolla runt lite på ruinerna o jordkällaren…Men det visade sig att Damerna inte ville ha Manligt besök.För bara några 100meter till gärdsgården så Ramlar min sambo så himla illa..Så vi trodde att han skulle stryka med..Ringa Ambulans som mötte upp oss vid vägen.Två kärringar som stöder en som nästan inte kan andas i en teräng som bara var så svår o gå i.Det gick bra.Han hade bara brötet Alla revben på vänstra sida..Sen har vi inte bryt oss om att besöka platsen..

Men i dag var vi där o med kamera. Gudrun o Pär har ju härjat, Men platsen var bevarad..O det var inte någon så obehaglig känsla nu..Innan vi kom fram så var det ett ställe som var så kalt..Vi kom inte riktit i håg hur vi skulle gå.-Ingen stig…Då furstod vi att vi var på rätt spår..Sen så var det behagligt.Bara ett ställe som det var Så kalt.Konstigt att det kan bli så..

Vi tror att Huset har legat här.Med bergett som väg på två sidor..

Jordkällaren

#7 *fniss*  SORRY, jag missade dig där

#10 Huga, minns det där med din man.

En fråga jag glömt att ställa: Vad tusan är Lycktgubba????  Ja, du nämde dem i en annan tråd tidigare

När jag stod här,så var det så kalt…Ser på korten att där det var kalt blev dom så suddiga….

Vilka platser du besöker chik. Man kanske skulle gå ut mer o känna av

Så kul chik att få se bilder från din utflykt. Det var ju härligt på ett sätt att det kändes bättre denna gången och att ni inte råkade ut för något.

14 intresanta bilder - det lite rosaaktiga skenet känner jag igen ifrån Kroppefjäll - där jag fottat mycket - där blir detta rosashimmer inana man kan se andar.

Vi har ett ställe på gården i våran källare i aAnexet(där dårarna satt i celler förr i tiden) där går jag inte gärna ned, hua

Puttar upp.

jane.Cell huva mig..Tur att vi är här o nu…

Jag tycker att det är så fruktansvärt hemskt att gå upp för trappan till övervåningen på vårat hus. Eller bara när det är släckt där nere… Då känner jag mig jagad och får panik…:(

Jag tror inte jag har nåt ställer som jag tycker är ruggigt att gå på, men känslan av att nån står bakom mig ibland kommer titt som tätt.

Just nu har jag ingen sån plats som jag direkt passerar, men tidigare i livet har jag stött på det.

Två låg nära stallet där jag hade min häst och på båda platserna reagerade både andra människor och de flesta av hästarna också. Den ena platsen fick jag sedan veta att där hade en person hängt sig (det var i ett träd ute i skogen). Vad som däremot var del med den andra platsen vet jag inte, där låg ett ödehus och mitt framför det svängde den stora grusvägen som alla körde bil på också. Hästarna drog ofta in svansarna i rumpan när man hade passerat (åt båda hållen, alltså inte bara att de ville hem) och ökade på stegen därifrån, en del ville knappt passera om de inte fick gå nästan i diket på vägens motsatta sida. Det lustiga var att en dag var ödehuset sålt, det byggdes till och ett ungt par flyttade in där och stämningen på platsen förändrades, även för djuren. Antingen gjorde de något som de aldrig berättade (drev ut någon ande) eller så var ombyggnaden och de nya energierna nog för att driva vad det nu var från platsen.

Ett annat ställe var hemma hos en kompis. När man kom in i hennes hall fanns det en smal passage med en kapphängare till höger. Bortom passagen var badrummet. På andra sidan väggen till passage/badrum var antingen trapphuset eller vardagsrummet. Båda dessa kändes helt ok att gå i. Men i den där passagen fanns det något som inte var trevligt, jag gick alltid igenom den så snabbt jag bara kunde och om lyset inte var på där kunde jag "glömma" att släcka i badrummet. Sen en vacker dag var det helt förändrat. Det var väldigt märkligt. Kanske hade kompisen (och hennes mamma som också bodde där) gjort något utan att tala om det. Jag har tyvärr tappat kontakten med henne, så jag kanske aldrig får veta heller…

Då undrar jag!!!har du något ställe som du inte tycker om,Känner dig obekväm..

#22 ja. När jag cyklar till ett visst ställe till en brygga så cyklar jag förbi en stig. Förut cyklade jag där mycket. Nu undviker jag stigen i skogen till varge pris. För att det känns som om de är någon där som står och titta… Ruskig känsla.

chik var finns dena plats du fotograferat i skogen.

Har vant mig vid det mesta, men det finns en plats jag totalvägrar gå till, även om det var flera år sedan. Ett speciellt ställe i skogen, uppe hos pappa. När jag var mindre så satt jag och väntade på att de andra skulle komma tillbaka (de plockade bär och jag hade gett upp), så kommer en man förbi. Han går framför mig, så jag ser bara hans profil, men sen vänder han sig om och ler vänligt mot mig, bara det att typ andra halvan, den som var vänd ifrån mig, var typ täckt av blod och såg allmänt konstig ut.

Kunde inte sluta gråta resten av dagen, så rädd var jag. Natuligtvis så fick jag höra att jag bara inbillade mig, men senare fick jag höra att en jägare hade dött i skogen, ungefär precis där.

Huvva, ryser bara då jag tänker på det. 

sporediatrymisss.Ja men vist är det konstigt att man kan känna bara så helt plötsligt..Att det är obekvämt..""Intressant tycker jag..

powerofthebass..Korten är tagna i Gunillse..jag bodde där när jag var liten o jag lullade i skogen..Tyckte det var bättre o vara i än med kompisar..

kaipon…Där fick du en inblick i andevärden..Utan att du viste om det..Han menade ju inte o skrämma dig..Manen ville nog bara säga Hej..För han log ju…

Tackar för ni visar intresse.

Lena.

chik; jo jag vet. Har så länge jag minns kunnat åt minstonne känna av andar runt mig, vilket har i perioder varit väldigt jobbigt för mig. Men detta var den första jag någonsin såg någon, och jag var ganska liten, kanske 6-8 år gammal bara, så det är ju klart att jag blev rädd då. Men det stället har lixom alltid efter det gett mig rysningar. Plus att han hade ju blivit skjuten i ansiktet, så han såg inte speciellt snäll ut för mina små barnsögon heller.

När jag går ner för trappen i familjens hus på kvällarna får jag ofta nästan panik och rusar ner medans jag ryser längs ryggraden. Känns precis som om att vänder jag mig om så kommer det garanterat stå någon där vid trappräcket. Inbillning kanske men det känns obehagligt ändå..

#28 När jag var liten var jag dörädd för att gå ner i källaren, det kan jag fortfarande känna av men jag läste i nån bok om mörkerälvor (kan ha varit en bok av Cassandra Eason) och förstod att det är dem jag känner. Mörkerälvor är ungefär som vanliga älvor fast de bor där det är mörkt, som i skrymslen och vrån, under trappor, i källaren osv. och att man reagerar med rädsla är inte så konstigt, det gör man på mycket som man inte förstår.

Inte nu längre, men när jag var mindre kände jag obehag vid en jättestor knotig ek som var flra hundra år gammal. Det gick rykten att man hängde snapphanar i den.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hotell_Stenkullen varje gång vi åker förbi reser sig nackhåren. flera gånger har jag sovit när vi åkt förbi och vaknat av obehaget som ilar förbi lika fort som huset

jag  kommer aldrig att stanna där, hela stället osar död

*hu*

har någon annan känt nåt där?