Hej!

Jag var förut fasinerad (hur det nu stavas) av sådan saker, men det som gör mej veksam är.VARFÖR finns det inga bevis…allså om jag skulle uppleva saker så skulle jag inte ge mej förän jag kunde bevisa för andra vad jag upplever…. hoppas detta inte låter konstigt.

mvh Tomas

Det är kanske så att rädslan är där av en anledning? Rädsla är naturligt på många plan. Mod är när man gör något TROTS att man är rädd, inte att rädslan har försvunnit.

Som jag har hört och läst, t.ex. inom shamanismen så är det meningen att man ska möta det man är rädd för för på det viset så tappar rädslan makten över en. :)

Som med många andra saker, träning och tålamod. Rom byggdes inte på en dag. Det går steg för steg.

Jag var också så där rädd och det berodde på att jag blev så skrämd när jag var liten och av dem vuxnas prat och svar kring det som jag upplevde. Rädslan kan du jobba bort men ibland tar det tid. Men ju mer man står i kontakt med andevärlden och kommunicerar med dem så försvinner rädslan mer och mer. Ett råd är annars at gå med i en grupp eller cirkel där flera utvecklas tillsammans, där känner man sig mer trygg och får hjälp med atts läppa rädslor bl.a.

Jag kan dessutom berätta att jag själv är fruktansvärt rädd för spöken och vissa övernaturliga saker. :) Jag var till och med rädd för att göra trumresor första gången jag lyssnade på en trum CD. Men det gick över efter några gånger när jag hade tvingat mig själv. :)

Jag är också rädd för det övernaturliga, speciellt för negativa energier då jag har upplevt en del av det, inte alltid när jag upplever något, men när jag var yngre så blev jag livrädd, men mina guider/skyddsängel brukar ge mig lite healing så jag känner mig lugnare o tryggare :)

En gång i min mammas lägenhet..jag var inne i vardagsrummet o när jag går igenom o ut till hallen så blir det svart framför ögonen och jag gungade till..blev yr eller något..detta upplevdes ca. 1-2 sek, men ändå..det var väldigt obehagligt..

Jag vet inte om det var en ande som gick igenom min kropp eller om det var något annat?

Det där har jag också upplevt. Just i hallen också. Ramlade in i spegeln >< Men man kan ju bli sådär ibland om man reser sig upp för fort osv. Är du säger på att det inte var därför? Så var det i mitt fall

Jo det kan vara så som du skriver..Jag kom inte ihåg om jag hade suttit ner då, men det här har jag aldrig upplevt innan..det var en väldigt konstig känsla iallafall..

Okej, då kan jag tyvärr inte svara på vad det var för något :)

Nä det är inte så lätt o veta :) det är ju lite svårare o förklara det här skriftligt också tycker jag

Men jag hoppas att något medium här kan svara på vad det kan ha varit :)

Hej!

För att återgå till din fråga så kan jag hålla med Elisabeths svar till dig. Själv har jag oxå varit väldigt rädd av div anledningar men det har hjälpt att jag varit med i grupper och tränat medialt.

Kram

rekommenderar sidan www.ingenpanik.se

detta fenomen är tydlig ångest symptom ingenting med andar eller liknande att göra.

#12 Om man är rädd för övernaturliga fenomen, hur är det tydligt symptom på panik ångest??

Man kommer in i hallen det käns mörkt yrseln blir kraftig. Tydliga kännetäcken för sk panikångest. Det är ingenting farligt. Väldigt många människor har det. Att man är rädd för det okända/övernaturliga är en del av det. Nästan alla känner räddsla. Som väl är, annars hade man nog levt kanska farligt. det kan vara höjder o liknande. Det som kännetecknar räddslan i sig är ju känsligheten. Det är en fin egenskap o en stor fördel i livet.

#14 Med all respekt för dina upplevelser eller erfarenheter, det kan säkert vara olika för olika människor. När jag har haft panikångest har det inte varit som windygirl85 beskriver det.

Att vara rädd för vissa saker, t.ex spöken och andar betyder inte att man har panikångest. Det låter som om du menar det, eller missförstår jag dig? Panikångest är något väldigt specifikt som långtifrån alla lider av. Det är inte vanlig rädsla.

Men vi kan ju ha olika upplevelser av det…men det är bara min erfarenhet/åsikt.

Håller med Freja 42 jag har lidit av panikångst sedan jag var 17 år och är i dag 41, och panikångest är absolut ingen vanlig rädsla utan mycket kraftigare och värre än så.

Man får helt enkelt PANIK och tror man ska dö/svimma/eller bli galen när det kommer därav namnet panikångest .

Det är ju faktiskt många som känner kroppsliga symptom och mår riktigt dåligt vid kontakt med andar, beroende på hur just den anden påverkar dom en del kan tom. svimma har jag hört.

tackar för de.

visst panikångest kan gestalta sig på olika sätt. det finns ett antal kriterier som man ska fylla, innan man kan uttala sig overhuvudtaget.  men tycker man inte ska förknippa detta direkt till andar o liknande , som är så diffust man inte kan mer en fantisera om det hela. med all respekt för att det finns o existerar. För att komma ifrån rädslan om det sedan är panik eller annat, är det viktigt man är ärlig för sig själv. Nu syftar jag inte windygirl eller andra här  . talar mest som från min erfarenhet eftersom jobbat med människor under lång tid. vill därmed endast sprida liten del av det.

kram