Ingen som har nåt tips? :-)

//L

Jag tänker nog mest att du ska ta det lite varsamt med sonen, försök inte driva på honom. Du kan ju alltid prata om något som du upplevt, kanske fråga lite försiktigt om han förstår hur du menar.

Det finns en anledning till att man som barn "glömmer" bort som du kallar det för.

Vi lever här och nu på jorden och som barn ska man framförallt kunna koncentrera sig på att bara vara ett litet barn utan en massa andevänner.

Är det meningen att ditt barn ska kunna ha en senare kontakt i livet med andevärlden så kommer han att ha det men fram till dess, låt saker och ting bero.
Som vuxen behöver man vare sig uppmuntra eller nonchalera det hela utan det mest naturliga är faktiskt att agera som om det är lika ointressant som att ta sig ett glas vatten.

Det är inte lätt att vara barn och leva med andevärlden.

#3 nej absolut,, det förstår jag,,, men det jag menar är ju att jag hela tiden känt mej knäpp i skallen,, framförallt när jag inte trodde eller iaf inte trodde på det så mycket att det skulle hända mej men sedan när det gjorde det kände jag att jag var på väg att tappa greppet,, visste inte på vilket ben jag skulle stå, om det var inbllning eller vad det var…

jag har alltid även som barn känt av saker men inte accepterat det.

jag vill inte att han ska behöva känna som jag,,,

det är så jag menar.

ps,, glömma kanske är fel ord, men jag  vet inte vilket ord som passar in..

//L

Okej, då förstår jag lite mer och jag föreslår att du själv lär dig så mycket du bara kan om den andliga världen, det känns som att det är där du ska börja. Då blir du tryggare och behöver inte tvivla på ditt förstånd. Läs böcker, sök info på nätet och gå kurser men acceptera inte allt utan att värdera det utifrån vad som känns bra och rätt för dig!

Min son som blir 3 år till våren är mycket mer öppen än sin bror som är fem år, den lille brukar gå om kring å vinka åt sina " vänner", de gånger jag själv märkt av närvaro har även han reagerat på olika sätt. Härom dagen kom han till mig å sa att det gamla spöket klappade honom innan, ha tyckte det va lite otäckt. Då jag sa att de ville nog bara hälsa på honom vände han på huvudet, tittade åt andra hållet å vinkade glatt =) själv så försöker jag bara lyssna på honom och försöker inte hitta på orsaker. Jag tror mig oxå veta vem " det gamla spöket" är. Glad att de tittar till oss ibland. God jul o gott nytt år

Jag vet familjer som medvetet tar med sig sina barn till platser där det spökar för att barnet ska hålla sitt seende uppe. De berättar inte vart de ska eller vad som hänt på platsen utan gör det som en familjepicknick, sedan när barnet ser saker så frågar de om vad de sett eller känt.

Det är bra träning :)

Eftersom det inte är accepterat i vårt samhälle och det är lätt att tappa fotfästet om man går upp i det för mkt så anser inte jag att man ska uppmuntra det.

Som jag ser det är spöken kvar här och är lika korkade, elaka, förvirrade eller traumatiserade som de var när de levde. Varför ska man uppmuntra sina barn att ha kontakt med sådant??

Nej, jag håller med den som skrev att vi ska ägna oss åt jordelivet i första hand och ett barn har nog att lära sig utan en massa traumatiserade spöken i sitt liv.

Om man däremot tror att man har haft ett andebesök kan man ju sträcka sig till att man säger att "det var kanske farmor som hälsade på", lite skämtsamt för att inte stänga några dörrar, men också att inte ställa dem på vid gavel.

Jag tror att ordet du letar efter istället för att "glömma" är att vi stänger till. Jag tror som föregående talare att det är meningen att vi ska göra det tills vi har lite livserfarenhet och kan hantera det, om vi väljer att göra det.

Min son är 4 nu och när han va 2-3 så såg han våran gammla katt som dog när han va nyfödd.nu säger han ingenting om att han ev ser.men hans farmor gick bort i augusti och det kommer konstiga kommentarer från han som farmor sagt!:) tex "farmor säger att toan är trasig!" jaså svara ja då "ja,men det går att laga ,bara hälla i vatten" och vilka 4 åringar vet sånt? Och de hade satt på tvn(kommit ner ett par gånger) och sonen kommer ner och säger "tvn stängde av sig själv!!!" nej det va säkert julia "nej,vi stängde inte av tv" så min son ser men kanske inte säger allt eller ser lite just nu. Så mitt råd lyssna och prata med dom när de nämner nåt:)