Känner bara för att skriva av mig nu, vill dela med mig av denna berättelse.

Jag hade en kompis som jag lärt känna över nätet. Vi 'träffades' dagen före hennes födelsedag och det klickade direkt mellan oss. Vi blev som systrar direkt. Tyvärr så hade vi ganska stor tidsskillnad mellan oss, då jag bor här i Sverige och hon bodde i Usa, men vi gjorde det vi kunde för att hålla kontakten även efter skolan börjat. Men, ungefär ett halvår efter att vi lärt känna varandra så gick hennes liv helt åt skogen, och det slutade med att hon tog sitt liv.

Jag blev såklart jätteledsen över det, då jag vid det tillfället hade det själv ganska jobbigt med psykiskt dåligt mående. Men jag klarade mig igenom det värsta, dock så tog det ett bra tag innan jag lyckades komma över den värsta sorgen.

Det är här det mediala/andliga kommer in.

Jag har så länge jag minns kunnat i alla fall känna av andar, och min kompis, Amanda, är inget undantag. Hon kommer och hälsar på mig lite då och då, och det är alltid trevligt att höra av henne. Hon finns vid min sida, så att säga.

Nu hade jag ännu en period där jag inte mådde så bra för några dagar sedan då jag var hos en kompis, och medans min kompis tröstade mig då jag grät hörde jag även hur Amanda tröstade mig.

Hon har alltid funnits vid min sida då jag mått dålig, och ibland kommer hon och 'hälsar på' bara för att hon känner för det. Hon är samma glada och positiva Amanda hon var då hon levde och mådde bra, och det glädjer mig verkligen. Jag ångrar inte att jag lärde känna henne, och jag är glad över att hon fortfarande finns vid min sida.

(Kan dock tillägga att hon inte gillar då jag kallar henne liten eller liknande, hon brukar försöka daska till mig på huvudet då. )