Håller jag på att bli en ond människa?
Vet inte om detta är rätt sida att posta detta på men jag måste bara berätta för någon.
Varje gång jag blundar så ser jag döda, jag ser skelett, jag ser typ andar som är i smärta som typ försöker ta tag i mig, detta är alltså inte i huvudet dom är i ögonlocken (Ibland i huvudet) .
Och när jag försöker tänka bort det genom att tänka på en fjäril i en blommig park (t.ex.) så börjar blod att rinna och allt blir ont igen.
Detta händer mest på kvällarna fast ibland på dagarna också.
Och jag är en väldigt snäll person, jag älskar min familj och vänner men på senaste året så har jag blivit arg, jag svär mycket och allt möjligt.
Och jag har även tänk på att döda min egen bror. Jag brukar tänka på en massa hemska saker, här är ett exempel: Jag brukar tänka på att strypa någon och dra ut deras hals, och allt möjligt.
(förlåt om jag skriver dåligt, kl är 5:20 på morgonen och har inte sovit något)
Jag tänker väldigt mycket på satan och helvetet och bara onda/dåliga saker.
Och jag har även tänkt en väldigt massa på att sälja min själ till djävulen.
Jag vill inget av det här! Jag vill bara att allt ska bli som förut när jag var snäll och hade bara snälla tankar och levde lyckligt.
Men när jag tänker snällt då blir allt elakt.
Det känns som jag har något väldigt ont inne i mig som kämpar hårt för att komma ut, och jag kämpar imot varenda dag.
Fast på kvällen då är jag för trött för att kämpa och det leder till att jag blir förbannad på mig själv eller alla andra och då river jag mig på armarna och ansiktet och jag vill skada mig själv av någon anledning.
Jag är bara 15 och jag vill inte att detta ska hända, jag ska ju börja 9an nu snart och har inte tid med att kämpa att hålla denna onda saken inne i mig så att jag är snäll osv.
Kan någon förklara vad som händer med mig!?
15 år och ett år kvar i skolan låter som en stor tröskel man måste kämpa sig över speciellt om det inte går bra och man har tappat tron på studier är vägen till framtiden. Jag själv var mycket dyster och ständigt trött och uttråkad sista skolåret. Jag hamnade i något slags"depptillstånd"och lyckades förvara min kropp i skolan utan att vara mentalt närvarande.Jag dagdrömmde och väntade tills det var över.Det ända jag kan säga i nuläget är bit ihop och lycka till.
Mycket av det Zeverin skriver är sant.
I din ålder så är man osäker, vilsen, vet inte vad man vill.
Man hamnar i nån slags identitetskris.
Kan du försöka gå till någon kurator på skolan?
Tror att det kan hjälpa dej att prata ut om det hela.
Jag tror absolut inte att du håller på att bli en ond människa. Du känner dej "bara" lite vilsen i livet.
Kram till dej.