Ingen som kan hjälpa mig…?

Kolla igenom den här sajten, finns massor av tips till vänster i olika kategorier :)

Du får kontakt med honom genom att sätta dig ned och blunda och prata med honom, du kontaktar honom alltså själv. Du kan även göra det liggande i sängen.

Det viktiga är att du är ensam hemma och att det är lugnt och harmoniskt omkring dig, du kan vilja göra en ceremoni med ljus och särskild bakgrundsmusik för att lättare kunna slappna av och tona in dig.

Äkta kontakt mellan människor uppnås genom att man tar den själv, att gå igenom andra personer är ingen lösning. Men vanligen vill man ha ett medium som en "buffert" emellan sig och den döde då man är rädd, men det finns inget att vara rädd för. Be din skyddsängel om en hjälpande hand när du tar kontakt.

#3 Tack så mycket för svaret!

Men hur vet man att man har fått kontakt? Finns det olika grader/typer av kontakt? Som sagt, är väldigt grön imon området, vet inte ens om jag är öppen. :/

Det var sorgligt att höra! Men det fanns ändå en mening med att ni träffades. kram!

Man kan känna en beröring på huvudet, axeln, kinden, etc, Din vän kanske även kan ge något Tecken av nåt slag.

#6 Ja, det fanns det verkligen.. Han lärde mig att uppskatta så mycket små saker i livet, han var alltid så optimistisk och sa aldrig någonting elakt till någon.. Numera försöker jag leva som han gjorde.

Jag hoppas verkligen att jag finner honom.. Skulle betyda väldigt mycket.

Det jag funderade på är om du kan be om ett Tecken, typ som bara han och du vet om och som han brukade göra när ni träffades. Då vet du att han är med dig! Men Tecken kan vara vad som helst, kanske inte alltid i den form du förväntar dig. Dom är lite luriga ibland på andra sidan, så man får vara uppmärksam!

Kram och lycka till!

#8 Åh, vi hann aldrig träffas.. Vi skulle göra det någon gång, det lovade vi varandra, men vi hann inte.. Som sagt, han bodde i USA och vi pratade endast i telefon och över internet i många år. Han kanske kan ge mig ett Tecken iallafall?

Jag upplevde precis min första riktigt konkreta kontakt någonsin. Jag hade släckt ner rummet, och låg bara och lyssnade på musik i sängen. Bandet som vi hade gemensamt, våran symbol, kärleken till det. Jag önskade att han verkligen var med mig och lyssnade. Jag hade velat det så mycket.

Plötsligt så tycktes jag mig känna närvaro. Inget som gjorde mig rädd, det var bara behagligt. Jag tänkte för mig själv: "Ge mig ett tecken… Snälla. Visa att du är med mig."

Jag lyssnade jag på en låt och tänkte verkligen att den påminnde om vår vänskap. Det var en ny låt som han troligen aldrig hann höra med detta band. Den kändes som en av de gamla låtarna vi brukade spegla oss i, drömma om.

Nu kände jag något. Min hand domnade lite, det kittlades. Det kändes som om något ville få den att lyfta lite från där den vilade. Hela min kropp fylldes från min hand av känslan och jag kände mig väldigt trygg. Jag testade att lyfta handen lite, långsamt och försiktigt. En mycket kraftfull men otroligt mjuk vindpust smekte mig om handen. Känslan mångdubblades, jag kunde inte känna annat än kärlek och glädje. Jag fällde nästan en tår och hade bara "Jag älskar dig" i tanken konstant och log. Det kändes verkligen som om det fanns ett så starkt och själsligt band mellan mig och honom.

Jag tvekade inte över att jag inbillade mig. Det var för starkt.
Min tillit finns till detta nu fullt ut, och jag vet äntligen att han vakar över mig.

Jag vill även tacka Annisangel för att ha fått kontakt med honom och kunnat förmedla en rad saker som var mycket viktiga för mig att höra. Jag är så lycklig nu.

#10 Man kan ju inte läsa detta utan att bli rörd. Tack för att du delade detta.

Men gumman! Tack snälla för att du delar med dig av dina upplevelser!!! Kärleken har inga gränser och vi lever i samklang även efter detta livet… Visst är det härligt att få bekräftelse och veta att man fortfarande har kvar banden… trots allt som händer….

#12 Tack själv för att du fått mig att uppleva detta! Jag hade nog inte försökt och trott så starkt utan din hjälp! *kram*

Beklagar sorgen! Vet själv att det inte är lätt att förlora sina vänner. Oavsett om man är nära eller inte. De är medmänniskor som berört en och det är svårt att veta var man ska lägga de känslorna när personen inte finns mer. Varese de går bort i sjukdom, olycka eller väljer den vägen själva. Jag har varit med om det ett par gånger

Men att få kontakt hjälper oavsett om man gör det själv eller får hjälp.

Vad fint att du fick hjälp.

Med ljus och värme Alma

#14 Tack Alma, ja det är svårt! Men som du säger så känns det mycket bättre nu efter att jag fått kontakt.