Det här kommer bli både en lång historia och förmodligen kommer många tro att jag är helt från vettet nu..

Min långa historia börjar från en kväll när jag var 9år gammal, jag och min familj bodde i ett nybyggt hus (som mina föräldrar hade byggt). I närheten av vårt hus låg det bara skog och en stor sjö, Aspensjön. Alla hus i området var nybyggda men det fanns några gamla villor i närheten också. Det sägs att marken vi byggde på var en gammal medeltida begravningsplats. Den här kvällen hade jag en kompis över hos mig, hon skulle sova hos mig, vi lekte i mitt rum som var på övervåningen. Efter en liten stund ropar min mamma på oss att vi ska komma och kvällsfika med henne och min bror, vi går dit och mamma frågar mig då om jag har släckt lampan i mitt rum. Det hade jag såklart glömt, som vanligt, så jag fick gå tillbaka till mitt rum för att släcka. Jag minns att det var mörkt ute men att klockan inte var så mycket. När jag ska sträcka in handen för att släcka så fastnar jag mitt i rörelsen för jag tittar mot fönstret och där ser jag ett likblekt ansikte, som var fyrkantigt och som stirrade in på mig. Jag kan än idag inte glömma den bilden, har väldigt ofta svårt för att titta ut genom fönster när jag är själv och det är mörkt ute. Jag stod i alla fall kvar där en liten stund, det kändes som en evighet, tills jag sprang till mamma och berättade vad som hade hänt. Min mamma går dit och visar att inget är där och släcker lampan, hon vägrade låta mig tro på något sånt här.

Sen den kvällen hände det mycket konstiga saker i huset, mina upplevelser var bland annat att jag aldrig kunde vara nere på nedervåningen själv om dörren till tvättstugan var öppen. Jag fick senare veta att även min bror hade den känslan och mina kusiner som ofta hälsade på. När jag var 11år så kom jag hem själv en eftermiddag efter skolan, gick in i mammas o pappas rum för att sätta igång tvn och jag valde en kanal gick därifrån för att göra mellanmål och medan jag står där i köket hör jag hur någon byter kanal på tvn. Jag kunde inte vara kvar i huset då utan tog telefonen och gick ut för att ringa mina föräldrar, dem skulle inte komma hem på en lång stund så jag satte mig på trappan och väntade, jag vågade inte vara i huset själv. När jag var 14år, det var också en eftermiddag efter skolan och jag var hemma själv den här gången också, vi hade cdspelaren på nedervåningen så jag gick dit ner och satte igång musik. Efter ca 40min tog musiken slut och jag tänkte att jag går och stänger av den sen, höll på att sminka mig då. Efter ca 10min hör jag hur musiken sätts igång igenm blev denna gång så rädd att jag ringde till min kompis som skulle komma över och bad henne skynda sig samtidigt tog jag en kniv i handen och gick mot trappan. Det var ingen där! När min lillasyster föddes, jag var då 12år, bytte vi blöja på henne inne i tvättstugan. Under tiden som man bytte blöja tittade hon aldrig på oss utan snett bakom oss och skrattade. Samma sak skedde med min lillebror som föddes två år senare.

Några år senare, när jag blev äldre och min vi inte längre bodde där, började jag fråga mamma om de här upplevelserna. Jag fick då reda på, för jag frågade när hela familjen var samlad så alla vet ju att jag vill veta sanningen bakom det här, av min bror att han hade upplevt en massa saker också och att han hade sett något som en skugga som rörde sig emellan skogarna utanför vårt köksfönster. Den här skuggan kom alltid vid samma tid varje kväll berättade han. Pappa berättade också att han hade haft en konstig känsla ibland i huset, men pappa är skeptisk. Min mamma däremot är väldigt öppen, speciell kan man kalla det, hon både ser saker, hör saker och drömmer väldigt hemska drömmar. Men det som är jobbigt med min mamma är att hon har jättesvårt att prata med mig och min bror om allt det här för hon är rädd för hur det kommer påverka oss. Nu på senare år, när jag och han är 25 och 22, så kan hon prata om det men hon är mån om att inte prata om det så att våra mindre syskon hör.

Vi har även sett att det här huset har varit ute till salu i flera omgångar, det är aldrig någon som stannar längre än 2-3år i vårt gamla hus.

Vi flyttade ifrån det här huset när jag runt 16år, flyttade då till en lägenhet i Södertälje. I den här lägenheten hände det inte så mycket konstigt mer än att jag drömde olustiga drömmar men det kan ju ha varit pga vad som helst.

Vi flyttade sen till ett annat hus, den här gången har vi bara renoverat upp det här huset och det har stått här sen i alla fall 40år tillbaka. Första året som vi bodde i huset kände min bror en olustig känsla när han var på nedervåningen, han ville aldrig ha en spegel i hallen, han ville inte att det skulle vara släckt och han ville jämnt dra för duschdraperiet när han var i badrummet. Jag däremot kände inget mer än att i duschen ville jag inte att duschdraperiet skulle vara fördraget, det kändes då som att någon stod där. Min mamma berättade för oss att hon och hennes bästa kompis mamma hade gått igenom huset innan vi flyttade in för att känna på energierna, det var bara goda eneriger i huset sade hon och inget ont kommer hända oss här. Efter att vi hade bott här i några månader satt vi samlade, jag, min pojkvän, min mamma o pappa, min moster och hennes man på övervåningen i vardagsrummet medan mina kusiner och syskon var på nedervåningen och lekte. Vi satt där som vanligt och bara pratade och skrattade, helt plötsligt hör jag hur dörren till vårt hus öppnas och jag ser hur mamma o min moster tittar till på varandra och båda säger hörde du det där? Jag går ut i hallen och det är ingen där men dörren står på glänt.

Ett år senare är jag och min bror själva hemma vi ska iväg till våra kompisar, han är på toaletten på övervåningen och jag håller på att släcka ned hela nedervåningen. Precis när jag ska släcka sista lampan, som är i hallen, vänder jag mitt huvud av någon anledningen till datorrummet. Det jag såg då har etsats sig fast i mitt minne sen dess! Jag såg samma ansikte igen som jag såg när jag var 9år gammal! Jag var nu 21! Det stirrade mot mig, svävandes ovanför min systers leksakspiano. Jag minns att jag var fastfrusen en stund och sen rusar jag upp för trappan och tvingar min bror att öppna upp dörren till badrummet trots att han var på toaletten för att jag var så rädd! Han försökte lugna ned mig och gick ner för att släcka och hämta min väska, det var inget där då. Så vi går hemifrån, vi båda minns att vi låste dörren när vi gick. Men när mina föräldrar kommer hem igen så är dörren olåst.

Efter den här händelsen var det lugnt ett tag, ca tre månader senare så satt jag i mitt flickrum och pratade på msn med min kompis om allt mellan himmel och jord. Jag ska gå ifrån datorn för att gå på toaletten, min dörr var stängd då, men jag kommer inte ut ifrån mitt rum min dörr går inte att rubba. Handtaget gick inte att trycka ned. Jag går tillbaka till datorn och berättar det här för henne, vi båda är helt ställda. Jag valde att bara låta det vara och sitta där i mitt rum.

Någon månad senare så hade jag två killkompisar över på en filmkväll sen när de båda ska gå hem stannar ena killkompisen mitt i en rörelse när han ska ta på sig sina skor. Vi frågar honom vad det är, han säger bara ser ni inte ansiktet? Han visste ingenting om det som hade hänt mig. Jag blev så rädd så jag följde med honom och tog en biltur med han, började fråga han tusen frågor om ansiktet och när han beskrev den så var det på pricken likt det jag hade sett.

Efter den här händelsen var det lugnt ett tag, inget hände. Jag mötte och blev tillsammans med min man. Han flyttade in hos oss. Det hände ingenting under det året vi bodde här hos min familj. Sen flyttade vi till vår nya lägenhet, första natten låg jag i krampar och sade att hon kommer för att ta mig. Jag såg det som en tunnel med en tjej framför mig som var på väg emot mig för att ta mig. Sen hände inget på ett tag, några månader senare så såg jag skuggor i hallen och i badrummet, hörde konstiga ljud. Sen var det lugnt och nu den här sista tiden har inget direkt hänt mig mer än att jag har sett en svart skugga i grannhuset som stirrade mot vår lägenhet…

Är det min hjärna som spökar eller har det här hänt mig??

Min bror upplevde något väldigt konstigt den här hösten, han har tagit över mitt rum hos våra föräldrar, han satt själv där nere och gick igenom sina radiokanaler när han lyckades komma in på ett brus som lät som radiovågor men det var något annat också. Det var som att någon pratade och slog på något hårt. Samtidigt försvann hans tvkontroller. Han hittade dem sen intryckt mellan sängen och väggen, ingenting skulle kunna trilla ner där.

Om allt det här har hänt och det inte är våra hjärnor som spelar oss ett spratt, hur kan man då förklara det? Kan man finna en sanningen bakom det här? Hur i så fall?

Tacksam för svar!