Jag tror inte på demoner. Jag tycker programmen är intressanta att se men man märker att det är mycket som inte stämmer med verkligheten där. Jag tror att en del av det är sant men mycket är ett skrivet manus för att få mer spänning i programmen.

Ja och dom lyckas verkligen. Jag tycker dom är skitläskiga. Särskilt ett avsnitt där en familj flyttar in i ett hus (så är det alltid!) och ena tonårssonen ska ha sitt rum i källaren. Där har det tidigare varit begravningsbyrå eller nåt och han blir besatt av en demon. Det var så jäkla obehagligt. Jag fick väcka min man, som förövrigt tycker allt detta är humbug, och söka tröst. Ni kan ju gissa hur det gick…..

Tron på demoner (mörkrets makter*) brukar höra samman med vilken religion man tillhör, men visst händer det att "andar" kan ta över en människa även om det inte tar sig lika dramatiska uttryck som i amerikanska serier och filmer.

Inom film och litteratur brukar demoner vara en omskrivelse för människans *mörka sidor, ilska, hat, avundsjuka, misströstan, sexuell "överaktivitet", m m

Varma hälsningar/Perla

#3
Ja, precis som du skrev så brukar tron på demoner höra samman med vilken religion man tillhör.

Själv har jag också svårt för att tro på att demoner finns.
Det där att det finns en god och en ond makt, himmel och helvete, djävulen osv. som det pratas om i vissa religioner, och skrämmer folk med.
Det tar jag fullständigt avstånd från.

Och att andar skuller komma hit för att göra oss illa, det tror jag absolut inte på.

Men jag kan inte låta bli att titta på dessa program och filmer i TV, man behöver ju lite underhållnings-spänninga i alla fall

Jag tror att just detta är en stor rädsla för många människor,  som inte vågar gå in i det andliga. Jag har hört flera gånger då jag arbetat ute, om jag upplevt något hemskt…och visst har jag prövats från andevärlden..men det hemska som hänt mig genom åren är inte det som andevärlden står för,  utan det är de männikor som jag blivit utsatt för på jorden. För mig är andevärlden en styrka och kraft, där man kan hämta den energi man behöver för att orka gå vidare på vår jord.

Tänk positivt,  och fyll er själv med ljus och kärlek !

Vänligen MariaJ:-)

#5  Jo, så tänker jag också.
Att det som människor blir skrämda av från olika trosuppfattningar och kyrkor som gör att människor blir rädda för att gå in i det andliga.

Själv är jag uppväxt i en extrem frikyrka där man blev skrämd på alla möjliga sätt:
Men jag har gjort mig fri från detta, och känner mycket större trygghet nu och även inför döden.

Anden i glaset tror jag mest handlar om att man lockar till sig andar och energier som man inte kan kontrollera och att det oftast är folk som inte vet vad de gör som sysslar med det, typ ungdomar och barn.

Jag tror att en del av dessa "Demon grejer" är.. i själva verket istället djupt förträngda saker..inombords i det undermedvetna och i kombination med räddslor och osäkerhet..och negativt sinnestilstånd i Kombination med våran Religiösa "skrämsel" programering..  kan mycke vara möjligt.. även "demoner".. om man ny valt "tro" på dom..och har den övertygelsen..

Sen dessa överdramatiserade "Demon TV program"..typ "a haunting" är vissligen spännande. underhållande.TV, men som sakt show biz.. Funderat
ibland.. om dom är sponsrade av Kyrkan…hi hi

Jag blir förvånad över att höra att ni inte tror. Jätte förvånad. För jag trodde att ni som håller på med andlighet, jobbar eller har som intresse det mediala och som många gånger själva får "slåss" för det ni tror på. Många anser ju att det ni håller på  med bara är "fantasier" eller vad man ska säga. Och jag trodde att alla som själva har något som inte alla tror på var mer öppna och inte säger så "jag tror inte på".

För mig är det lätt. Jag kan inte säga att jag varken tror eller inte tror på saker som jag inte har bevis föråt en eller andra hållet. Jag tror på att man kan vara medial och få kontakt på olika sätt, jag tror för att jag själv varit med om det. Så där kan jag säga att jag tror. Men innan jag själv fick känna av mina guider, innan jag fick vägledning m.m. så trodde jag inte. Efter det säger jag aldrig det ena eller det andra innan jag helt säkert vet.

Om demoner. Säger så här att jag tror inte mycket på amerikanska program. Så det är inte så att jag säger att dom är sanna. Eller vad som är sant och inte sannt. För jag har inte varit där och sett vad dom tar bort eller lägger till.

Jag kan bara säga såhär att varför skulle det inte finnas energier, krafter eller vad man vill kalla det som är mörka onda osv. När det finns ljusa, varma?

Sen hoppas jag att jag aldrig kommer att behöva säga om demoner att jag vet! För jag är gärna utan den kunskapen.

För mig är demoner också mera ett ord, ett namn på något som är allt annat än  snällt och välvilligt mot oss. Tror att även det kan komma till oss på olika sätt.

Ta stress, att man är deprimerad, inte känner att man duger till. Är inte det om något "mörka" tankar inom oss som kommer från allt annat än ljusa varma energier? Och saker som vi får kämpa med att få bort genom att tänka positivt, ljus och med värme om oss själva. At vi duger som vi är, att vi är unika. På sätt och vis skulle man då kunna säga att det mörka är en demon (kanske av light variant) som tar över oss?

Men är man öppen och tror på en sak så ska man vara lite försiktig med att säga att man inte tror på andra saker som kanske är otroligt verkliga för dom som har sina egna bevis för att det är så. Liksom vi har vår tro på allt det ljusa och varma, guider och änglar, hjälp när vi inte mår bra, vägledningar m.m.

#10 Nu förstår jag inte riktigt hur du menar… Om man inte tror, så tror man inte? Alla tror ju på olika saker, eller hur? Jag tror inte ett dugg på Orber, till exempel. Det betyder inte att alla andra ljuger om det. Jag tror inte på Jesus eller Gud eller Mohammed, det betyder inte att jag tycker att alla andra har fel.

Men man måste ju få säga vad man tror och inte tror på så länge man är respektfull mot andra?

Sen när det gäller demoner… Jag tror visst att det finns mörkt och negativt. Men de är inte demoner som har med djävulen att göra. Enligt mig. Allt måste ha en balans, man måste ha sorg för att kunna ha glädje. Man måste ha smärta för att kunna ha lycka. Så tror jag.

Men det programmet som det talas om, där snackar man om demoner som besitter folk - det tror jag inte alls på.

vill bara säga att det är första gången som jag är inne här. jag har själv inte varit medveten om att det är något speciellt med mig förrän andra har påtalat det. tycker fortfarande inte att jag är någonting förmer än en enda människa på jorden. men ibland har jag vissa fördelar. jag har gått igenom mycket lidande både psykiskt, fysiskt och emoitionellt. men när jag börjar tycka synd om mig själv så dyker det nästan alltid upp ett tillfälle till att hjälpa någon annan. nog om mig-----------vad jag ville kommentera nu är detta med demoners existens/icke existens. Jag är själv världens skeptiker till alla fenomen, innan jag upplever det själv. Det är kanske därför jag har upplevt en hel del.

Ang er teori om att det är religionen som inpräntar tron på demoner så måste jag, i mitt fall, ge er fel. Jag är uppväxt i ett liberalt, men icke utövande kristet hem,,,,,,,,,så varför anföll en demon mig?

Jo, min kusin och hennes vänner, höll en "seans?", där de åkallade djävulen, i rummet, våningen under, där jag låg och sov.

Kan berätta mycket om detta, och andra händelser.

Men ville just nu bara bidra med litet variation på inläggen, eftersom ingen annan som har upplevt någon demon, har yttrat sig i denna debatten.

Kanske skall nämna också, att man bror har upplevt flera sådana händelser, medans jag numera mest har änglakontakter, vilket bara upplevs som positivt.

det kan man inte säga om demonen,

Redigerat den 7 maj kl. 22.25. Hänvisar till att läsa skrivreglerna

Sajtvärd //Elisabeth Johansson

Håller absolut med dig lightseeker. Har också sett de här programmen på Discovery och fick förklarat i ett av programmen att alla som kommer och besöker oss är inte goda och vill väl utan det finns även en mörkare sida och detta är oftast förknippade med traumatiska upplevelser i t ex hus eller platser där det varit mycket lidande. Sen om man vill kalla dom demoner eller onda andar kvittar väl. När du nu slipper dessa obehagliga kontakter får du väl ta hjälp av de goda för att hjälpa din bror slippa detta.

Det handlar nog om att folk använde olika ord. Demoner för mig betyder varelser som kan ta form och som har ett syfte som kommer från en Ondska, t.ex Satan, Djävulen etc. Det tror jag inte på.

Både ondska och godhet finns hos människor, alltså finns det i andevärlden också. Kanske kan man egentligen inte beskrive det som godhet och ondska heller, utan i andra termer… För allt har sina orsaker och sina konsekvenser. Smärta, sorg, hat finns men är det ondska? Att en människa känner dessa saker betyder att en ande av det kan bli kvar. Om den är ond eller god, det är en definitionsfråga. Är människor goda? Är jag själv en god eller en ond person? Beror på vad man menar.

#15  Ja, alla är välkomna här, oavsett om man har samma åsikter eller inte. Så länge man respekterar varandras tro och inte försöker "omvända" eller missionera, tycker jag. :)

Hoppas du trivs och stannar!

Som vanligt undrar jag vad som avses med just ordet demoner…. Någon tolkar det som djävulens undersåtar och någon som ren ondska och flera andra har ännu flera tolkningar av innebörden.

Själv har jag aldrig stött på några "onda" andar. Men samtidigt har jag uppfattningen att en människa som varit riktigt elak i jordelivet inte helt plötsligt blir en ängel bara för att de dör. De kan visa sig lika elaka forfarande om de kommer igenom.

Å andra sidan skulle vissa vansinnesdåd (som att oprovocerat hugga ihjäl ett barn och kvinnan som kommer för att hjälpa till) kunna förklaras med ondska/demoner. För det är sån obegripligt tragedi att man inte riktigt kan greppa det. Psykisk störning är ju också en del i det vad är då en psykisk störning? Ibland undrar man…

Samtidigt så tror jag också att det finns en balans mellan ljus och mörker, ont och gott. Om man inte haft mörkret kanske man inte skulle uppskatta ljuset.. om ni förstår vad jag menar…

Nu svamlar jag… vet inte riktigt om jag fått fram vad jag egenligen velat uttrycka…