Jag hade en helknäpp dröm inatt:

Tänk er Hasse Alfredsson och Povel Ramel i den där scenen "sängsäng sova sängsäng"… Fast i färg!

Istället sitter Hasse med en liten tennisboll med glad mun och mössa på huvudet. Brevid står Povel Ramel och sjunger: Din söta lilla tennisboll, din söta lilla tennisboll.

Så hittar Hasse en tråd på tennisbollen som han kan dra i, den går inte av utan blir bara längre och längre, då ändrar Povel Ramel texten och sjunger: Tänk en dag din tennisboll går av

Hasse ser jätteledsen ut och söker Povel med blicken, då stramar Povel upp sig igen och lallar vidare: din söta lilla tennisboll, din söta lilla tennisboll!

Då vaknar jag tvärt!

Kan säga att jag har det lite körigt i livet just nu, men just denna morgon fick jag mig ett gott skratt för det kändes så lustfyllt allting