Hej.

Du kan vara lugn.
Din pappas hemska handlingar, vad det än är, kommer inte att fortsätta i nästa liv.
Jag vet inte varför jag känner så…men du ska absolut inte gå omkring och få dåligt samvete för att du inte kan förlåta din pappa.

Kram till dej.

Du kan inte förlåta förrän du tillåtit ALLA dina känslor! Jag är så trött på denna skenheliga skuldbeläggning av de som faktiskt blivit utsatta. Usch! DU ska inte känna dig rutten som människa - tvärtom. Var stolt över att du är en människa som vill andra väl och tillåt dig att känna den vrede och besvikelse eller vad det nu är du känner. Annars blir du aldrig fri. Hur ska man kunna förlåta någon som man är rasande på? Det är omöjligt. Tro inte på din kompis struntprat…det där är bara nonsens…Förlåtelse är en process som måste få komma naturligt, genom att man tillåter (som sagt;) alla känslorna att släppas fram!

Och din förlåtelse måste vara grundad i din kärlek till DIG själv…dvs du förlåter för din skull först och främst…men det är en process inget som man kan tvinga fram.

Kram!

Lime75!

Förlåtelse kan ej påskyndas och det kan ta år innan vi är redo för sann förlåtelse.

Karma är ett alldeles för stort ämne och det vet vi ingenting om. Nån av oss.

Skönt att du kommit till insikt över det som varit, även om det har inneburit smärta,sorg och vrede,

Var sak har sin tid och vi behöver mogna i den takt vi kan ta emot och klara av.

Ingenting är egentligen fel. Allting handlar om olika vägar, enligt mitt sätt att se.

Jag hoppas du kan släppa taget om skuldkänslorna o se kärleksfullare på dig själv.

Skuld och skam tar oss inte vidare mot kärleken,, de kväver vårt inre varande…

Önskar dig all lycka på din vandring.

Låter jättehemskt att säga så. Jag tror inte det fortsätter i nån annans liv alls, min tro då. Förlåtelse är ju bra och kan släppa mkt, ibland kan man inte och ibland tar det tid. Det FÅR ta tid! Flera år, en livstid om det är så. Du är inte skyldig till om något händer. Du verkligen inte genomrutten. Att det skulle hända dig igen om du inte förlåter?? Ska man tvingas att förlåta, då skulle du tvingas förlåta den som tvingade dig, för det är fel. Förlåtelse kommer ifrån hjärtat. Ta hand om dig och låt dig läkas i fred.

"Allt har sin tid" Tro mig…

Så här tror jag:

Det du behöver göra är att ta hand om dig själv på bästa sätt och att jobba på din självkänsla. Det bästa du kan göra är att vända på den onda cirkeln, så att du inte själv för vidare någon negativitet.

Din pappa får själv ta hand om konsekvenserna av sitt handlande.

Tack för era svar, menar ni att det är mig själv och mina egna känslor, (vilka jag har så svårt att våga känna), som jag ska förlåta?

Behöver jag inte förlåta pappa om jag inte kan? Förstår att det är osunt att bära på ilska osv. Men jag tänker knappt på pappa längre. Kan det vara så att det inte spelar någon roll då eller är det jag som bara förträngt och blockerat?

Håller på att jobba med att släppa blockeringar och få fram känslor, men hennes ord fick mig tyvärr att "stänga" igen och känna mer panik.

Förstår att det är svårt att förlåta. Jag brukar tänka att folk gör vad de har förstånd till, de begriper inte bättre, även om det är en grov förenkling så gör det livet lättare för mig. Att förlåta måste inte innebära att du accepterar det han gjort, men att du släpper taget om det så att det inte fortsätter att förpesta ditt liv.

Amandla; Hur menar du "Din pappa får själv ta hand om konsekvenserna av sitt handlande"
Menar du i hans nästa liv ? (om han nu lever igen)

#6

Ja tror att vi alla menar att du ska älska dig själv. Du behöver egentligen inte förlåta dig själv eftersom det är DU som utsatts. Bry dig inte om vad din vän sagt…det där stämmer inte. Om du ska bryta någon ond cirkel i familjen så börjar det med att släppa fram känslorna..men ta det i din takt. Och att tvinga fram förlåtelse kommer inte göra någon människa glad…däremot att du tar hand om dig själv i kärlek och läker dina sår, så kommer ditt läkningsarbete sprida sig som ringar på vattnet.

Nyckeln är kärlek till dig själv…inte skuld och konstiga krav på hur du ska tänka och känna…krav som andra fått för sig i sin okunskap om psykologi och andlighet.

Jag menar nu, mellan liven. När man kommer över på andra sidan ställs man inför alla sina handlingar och får känna sina medmänniskors känslor inför det man gjort och sagt. Det sägs vara det enda helvetet  Sen får man hjälp att bearbeta sitt senaste liv, man ägnar mycket tid åt studier och så småningom väljer man ut sitt nästa liv.

Boktips: Liv mellan liven av Helen Wambach (finns på bibblan), Själarnas resa och Själarnas öde av Michael Newton.

Tack Grinda för dina fina förstående ord

Amandla, det låter som en skräckblandad förtjusning att det finns en "livsskola". Tror att det var något liknande som min vän pratade om och att det var där som, i det här fallet, min pappa kunde hamna i samma liv och mönster igen om jag inte förlåtit honom.

Sen sa hon att det var inte säkert att han hamnade med mig igen utan i en annan familj och land och därför kan han skada andra.

Ps. Kan acceptera det som varit, men har svårt att förlåta det. Tvärrtom blir jättekonstigt för mig ;-)

du har rätt till dina känslor, du har rätt att ibland också få leva ut dem beroende på vad du gör naturligtvis.

Din far får insikten av vad han har gjort (nu är inte jag insatt), och kommer ha mer skuldkänslor gentemot dig, än vad du ska ha till honom. Det du inte heller kommer att bearbeta nu kommer du att få bearbeta på andra sidan. Så det enda tråkiga är att du spenderar tid som du aldrig kommer att få tillbaka på tankar o känslor (vare sig du ältar eller tvingad till det) istället för att gå vidare… :(

Jag förstår att det är svårt att förlåta. Haka inte upp dig på just det ordet, tänk "bearbeta och släppa" istället  Det är jättebra att läsa många olika slags andliga böcker, gå till biblioteket och se vad du hittar! Så småningom kommer du att läsa något som ger dig en aha-upplevelse vad gäller din relation med din pappa.

Gud så hemskt sagt.

Du ska inte vara orolig! Ingen ska behöva tvinga fram ett förlåtande. Det är isåfall en process, som växer fram, och det är i första hand dig själv du befriar genom förlåtelse.

Ett steg på vägen kan vara att upptäcka att man kan förlåta personen, men inte handlingarna. Det är en början.

Lycka till!

Det som är

- Man behöver aldrig förlåta den andre, som har utsatt oss för hemskheter, övergrepp etc. Utan man behöver i sin takt acceptera att det som har hänt har hänt. Den individ man egentligen behöver förlåta är sig själv, för allt man har tagit på sig som skam och skuld känslor för det man har fått uppleva, som om det är en själv som har varit fel. För att kunna släppa, denna felvinkling och gå vidare i sitt egna liv.

I processen att förlåta sig själv, släppa på skam och skuld känslor så kommer så småningom ens självkänsla och känslan att tycka om sig själv att öka.

Jag blir frustrerad av att säga, du måste förlåta den andre och då även förlåta vad den har gjort. För mig handlar det om att kunna bejaka saker som inte är okej, som övergrepp.

Det som är att din far kommer att ha svårt att gå över till andra sidan, genom att han i sin tur måste förlåta för vad han har utsatt dig för. Så länge han saknar insikten kommer han vandra i mellanrummet, då rummet mellan livet och andra sidan. Här handlar det mer om han måste få komma till insikt själv. Så länge du accepterar och förlåter dig själv, kommer hans "makt" över dig att minska.

För det viktigaste är kunna acceptera det man själv har varit med om och förlåta sig själv, för allt man har utsatt sig själv för pga dessa handlingar som man har blivit utsatt för, men man behöver inte förlåta den som har utsatt en för allt detta.

Min pappa var väldigt elak när han drack. Och fick stå ut med mycket som liten. Jag hatade honom. Sen valde jag att avsluta kontakten i 5 år. När vi hade återfått kontakten. Var jag väldigt stark. Och mer mogen och då upptäckte jag hur ensam och ledsen pappa var och kände sig. Och då förstod jag att hans handlingar hade kommit utavhur dåligt han mått. Jag förlät honom. För hans handlingar talar bara för hur dåligt han mådde. Du ska inte känna att du måste förlåta om du inte vill . Men en början kan vara att tänka lite på varför han gjorde detta.

Nu har jag inte läst alla inlägg, men vill ändå skriva in min tanke;

Ett Förlåt är aldrig ett Förlåt om det inte kommer ifrån Hjärtat!
Först när ditt Hjärta ber om att Förlåta kan du Förlåta.

Fram till dess strävar ditt inre mot en acceptans - gentemot dig själv, andra och situationer.