Berättelser. Oj det är ju hur många som helst. Men kan ju berätta om få se nu mitt 3 e möte med ett "spöke" Jag var 13 år och hade precis gått och lagt mig i soffan i mitt rum. Där jag valde att jag skulle sova. Våra trappor knarrade hemskt när man gick i dom. Så har dörren öppen ner mot trappan. Hör knarrandet som är påväg upp och jag tänker " vad vill mamma nu då?" Jag försöker låtsas sova . Hör hasande fotsteg mot mig och nån som tar tag i min arm och vänder mig. . . . . Ingen där. Här skulle man bli skraj eller hur. Och det blev jag. Så sprang ner till mamma i vardagsrummet och sa bara att jag inte kunde sova. Men när jag lugnat ner mig gick jagupp igen. Jag hade hört om mammas kusin vars penna skrev utav sig själv fast genom en ande då. Så jag tog fram papper och penna. Jag kommer dock inte ihåg vad som skrevs den kvällen men fortsatte med detta. En kväll skrev pennan bara selene. Flera ggr om. Tröttnade och gick upp. Tittar ut och månen ser gigantisk ut och som den tittade på mig. Springer ner och efter nån minut går jag ut men då är månen som vanligt. Veckan därpå sitter jag på borlänges bibliotek och kollar astrologiböcker. I den stora astrologibokens hörn vid kräfan eller fisken. Är det en beskrivning av mångudinnan selene ( även känd som andra namn) men här står det selene. Och det går en intensivv rysning i hela min kropp. Så vad tror ni? Sa mångudinnan hej den natten?

#1 häftigt att du upplevt det så fysiskt om man kan säga så? Jag har inte upplevt så starkt som jag velat, eller rättare sant sett. Starka känslor å så har jag upplevt. När jag var 14 var jag vän med en som var gammal arkeolog/ antiksamlare. Han satt i rullstol och var över 80. Hade så mkt att berätta, visade massor av saker han hade hemma. Tyckte om honom mkt. Vi träffades inte de två åren innan han dog, men ångrar nu att jag inte hälsade på. Jag drömde en dröm efter han dog, han kom i drömmen, ringde på. Han hade sin hund med sig (som inte levde när jag hälsade på han) han stod i dörröppningen och såg frisk och glad ut:) han ville säga hej då, han sa att han hade det bra nu och mådde bra. Jag har aldrig drömt om honom innan eller efter. Inte drömt en sådan dröm alls. Jag kommer ihåg detta så väl och önskar att jag hade besökt honom efter han kom in på hemmet. Han var mottaglig för det andliga oxå. Berättade att han vaknade av att en huvudlös man stod framför honom och hunden skall. Sedan når de bytte golv låg ett skellet under och utan huvud vad jag minns. ( kommer inte ihåg exakt ä, var så länge sedan)

#2 waaaoowww! Han verkade mysig. Men gud . Hur skulle jag reagerat om det stod en huvudlös man framför mig . Hade skreket rätt högt

#3 hehe ja, jag var ju ganska ung men jag är ganska säker på historien, men kan ju såklart glömt bort vissa detaljer:) Vet inte heller om en ande KAN visa sig utan huvud?? Eller om han drog på lite, men tror inte det.

Ja han var mysig, bodde i gamla stan nära kalmar slott. Litet gammalt hus, fick alltid nyckel genom fönstret av han så jag  kunde komma in;:) sen satt jag där och lyssnade. Men tror på honom ang historien iaf.

Såklart de kan visa sig utan huvud. Oh det låter så mysigt och nära slottet . Vilken upplevelse.

#5 Man kan ha en fin relation, gammal som ung. De gamla har mkt att berätta, men de får aldrig chansen. De ung vill inte lyssna, känns det som.

MEN nu vill jag höra fler berättelser (har du fler skymningsaga så får där gärna berätta!)

Det måste finnas fler som kan dela med sig av sina möten??? Och på denna tråden vill jag inte ha något ifrågasättningar förstå mig rätt.   Dessa berättelser ska uppmuntra och styrka, trösta. (även om de kanske finns lite läskiga historier;)

Vi som inte upplevt så mkt vill ju höra de som har!

Dela med er:)

Jo har inte många men några. Första ggn jag såg genom kort. Låg på bup. Vi satt ett gäng i en soffa och småprata. Sen satt en psykolog brevid mig med en kortlek som han blandat. Så frågade han på skoj vad det översta kortet var. Jag lade handen och såg ruter ess . Så det blev mitt svar och jag hade rätt. Sen smma med spader dam. Ruter 3 och hjärter dam. Sen var jag så chockad. Han påstod att jag kollat på korten. Men det hade jag inte. Nästa sak som var liknande var på liseberg. Jag var 12 och följe med min systers dåvarande kille in. Och jag skulle säga numren. Rolette vr det. 3.8.23.11.5.3 såg jag. Och alla var rätt. Även där sa min systers kille att jag hade tur. Ett samband med dessa upplevelser var att när jag såg. Så kände jag ett grymt självförtroende. Nästan kaxigt. Och glatt och man blev lite yr.

Oh läste om din cykel. Vad kan jag ha varit 2-3 år. Vi bodde inne istan då.så innan 4 års åldern. Min mamma och hennes dåvarande kille och jag hadeåkt till hans stuga. I stugan mittemot bodde hans syster med shäfer. Vi skulle tydligen ta en promenad systern shäfern och jag. Detta är ihopkokat för när vi hade gått ett tag så börjar systern gå snabbare och jag liten som jag var fördtår inte varför de springer ifrån mig . Jag står stilla där vid skogdvägen och väntar på att de ska komma men de kommer inte. Och är ju liten så förstår inte hur jag ska ta mig hem. Men minns hur nån säger att jag ska gå åt det håll jag kom från, när jag förstått vad denne menade minns jag att jag kände mig så duktig. Att jag lärt mig att om man vänder kommer man tillbaka. När jag går längst vägen kommer en man på cykel som blir lite arg öber att jag är där. Nu som vuxen förstår man att han var chockad och orolig. Jag sa att jag försökte komma hem. Jag minns inte mycket men vet att i samband med att jag springer upp för trappan springer mammas kille ut. Och mamma reser sig från golvet. Med blodig mun sätter hon sig med svart telefon i handen. Jag förstår ju inte utan tror hon e orolig över mig. Så säger- mamma jag e hemma nu. Vem ringer du mamma? Mamma. Mamma - polisen. Jag undrar vad som hade skett om inte jag kommit hem.

Grymt häftigt att se genom kort. Var det en känsla eller såg du siffran framför dig? Undrar om man kan befalla ett visst kort att ligga överst? Det med siffror är ju lite coolt, det gäller ju att våga. Lätt som liten att bli sårad och inte våga använda sig av sina gåvor igen? Undrar lite varför din syster sprang ifrån dig? Konstigt. Men man blir glad när man får vägledning:) om vi ska ta cykel igen då, så hade jag cycklat vilse i Halmstad när jag bodde där. Hittade inte tillbaks:( då bad jag oxå lite kort.. Såg jag ett tåg framför mig på bron (visste inte att det var en bro för tåg) och fick tanken "följ efter tåget". Jag cycklade efter tågets riktning och hittade hem:) ta da! Måste varit hemskt för din mamma:( så liten du var. Tur art det finns saker som hjälPer oss.

Smålänning inte min syster utan idiotens syster skulle lämna mig i skogen. Men sprang bara ifrån mig.man ser innanför ögonlocket. Det är som att titta på ögonlocket som en filmduk.

#10 Nu läste jag om det…. jag fattar inte hur jag läste innan. NU fattar jag, jag blir så arg och ledsen när jag läser det. Hur kan man göra en sådan sak?! sjuka syskon!  Tur att du kom där, men hoppas så att dem åkte dit ordentligt! Usch det måste kännas hemskt att bli utsatt för  något sådant? Vet inte mer vad jag ska skriva, blir så förbannad…

Du kan ge mig tips för hur man botar öroninflamation

Vill bara säga att jag läst hela tråden med stor behållning. Tack för att ni delar med er. Å skymningsaga det du skriver i #8 är ju fruktansvärt…vad hade dom i görningen? Du/ni hade änglavakt!

Ja om allt hade gått rätt till hade jag och mamma varit på andra sidan. Allafall mamma.

Det var verkligen så… fy vad hemskt! Tack och lov att du leddes tillbaka till huset!

Å tack var det finns du här:)

Öroninflammation?? Nää inte vad jag vet:( Någon annan kanske?

Ligger med influensan och öroninflamation. Så hade blivit glad för tips

Joo jag har en liten historia som min mamma berättade för mig när jag var mindre. Den är lite kuslig.

Min mormor bodde långt ute i skogen i en liten stuga och hade några grannar 1km bort eller något sånt.

Och en gång på kvällen hade hon tittat på nyheterna och då hade det varit en efterlyst man som man hade sett i närheten av hennes stuga. Och hon blev väldigt rädd och bestämde sig för att gå och lägga sig.

Då hörde on ett skrapande ljud mot väggarna utanför hennes stuga och hunden började skälla, så hon bad om vägledning och sprang ut ut stugan men famlade genast bort sig och bad om hjälp.

Och efter ett tag av springande kände som att nån drog henne ut mot en äng så hon sprang dit och där var hennes grannes hus. Tycker historian är väldigt kuslig men vet inte om den är sann. :)

Det här hände när min mormor var i kanske 20-30 års åldern så den är ganska gamal. :)

Vitlöksklyfta. Behåll skalet på på en lagom stor…peta ett hål med en tandpetare i ena toppen (jag brukra köra in tandpetaren i klyftan och mosa runt lite så att det ska frigöras ångor) sen ploppar du i klyftan i örat. 

Klart! Sen ångas det fint in och tar väck inflammationen (förhoppningsvis)

#18 oj . Din mormor hade verkligen någon med sig. Kanske var det hennes guide som hjälpte henne. Måste medge att det är endå kusligt. Inte själva att hon fick hjälp utan mannen som var efterlyst. Anledningen till varför man inte tar natt promenader brukar ju aldrig handla om spöken utan för att vi inte vill stöta på någon som vill bedra oss livet. Tack grinda. Nu när du säger det så minns jag ju att mamma mossade vitlök och doppade en bomullstuss i när jag var liten. Och satte i mitt öra.

#1 Jag hade lagt mig och min katt sov på kudden bredvid mig. Hon snarkade och sov men plötslig tystnade hon och flög upp. Hon satte sig upp och stirrade mot dörröppningen. Alltså verkligen stirrade. Jag försökte trycka ner henne men hon vägrade. Vem vet vad hon såg för något. Jag blev iallafall rädd.. #2 Jag sprang in i någon när jag skulle gå och lägga mig. Jag trodde det först var mamma och sa: oj, hej mamma! Men mamma var i ett annat rum… Då blev jag väldigt paff! Skuggan försvann direkt nästan. #3 när jag duschade gick någon förbi duschkabinen. #4 jag och min syster lekte kurragömma och jag gömde mig i trappuppgången. Då hörde jag hur minst två personer pratade med varandra. Jag blev livrädd för jag visste att ingen var på övervåningen.. Det har hänt två ggr för mig och en för min lillasyster. Detta var några av mina upplevelser…

#18 #21 tack för era berättelser! Spännande och uppmuntrande att läsa. Själv har svårt att sova och ibland är jag uppe hela nätter, då är det trevligt och sitta och läsa andras erfarenheter och möten. Fick inspiration till denna tråd faktiskt ifrån familjeliv Där det fanns en låång tråd med berättelser:)

Jag har ju tidigare berättat här på sidan (övernatuligt sidan) om min farfars besök. Men det är inte allt som jag har råkat ut för hitills.

*Jag minns en kväll för flera år sedan då jag satt i min mammas datorrum och gjorde något framför datorn, helt plötsligt fick jag en känsla av att något ville få ut mig i mörkret, men av någon anledning motstod jag dendär dragningskraften och höll mig inomhus. Vet fortfarande inte exakt vad det var som ville få tag på mig.

*Några år senare flyttade jag till ett studentboende här i Gävle där det faktiskt hände ganska mycket enligt mig. Hade bla en kvinnlig gestalt i en vit spetsklänning som kom gåendes tidigt en morgon (ca 5 tiden) genom väggen i rummet där min säng stod och hon gick sedan genom väggen på andra sidan rummet och försvann. I samma rum blev även mina böcker i ena bokhyllan en dag utvälta, då jag var ensam i rummet och fönstret stängt så är det enda förklaringen till ljudet jag hörde då de föll.

*Fortfarande under samma period så var jag iväg med ett gäng andra studenter till en gård för att festa, både jag och en annan kände av att det var massa energier i huset och flest från vissa rum. Från ett av dem däremot (det jag sov i) hade tydligen en kille några år tidigare tagit sitt liv i. Under kvällen när jag försökte sova där kände jag hur någon drog i min sovsäck och försökte dra in den i väggen.

Sov inte kvar i det rummet under den natten efter den händelsen.

Tack Bufflan för dina berättelser! Även om du har berättat den innan, tycker jag det är bra ändå:)

Fler berättelser mottages:)

Har varit med om mycket konstigt. Som liten var jag jätte intuiativ & kunde förutspå saker som när tel skulle ringa, vem det var, jag kunde se människor jag skulle möta på stan, osv. Jag kunde ofta se en mörk gestalt i min närhet. En resa till fjällen kände jag en kväll en hand på min axel. Livrädd blev jag.Jag & min pappa bodde i ett hus när jag var yngre där det hände konstiga saker. En kväll skulle jag ut i vedboden, det var massor med snö ute. Plötsligt när jag står i vedboden hör jag hur någon bankar hårt på dörren, jag öppnade men ingen var där, det fanns heller inga fotspår i snön förutom mina egna. Vid ett annat tillfälle så skruvades sterions volym ner när jag & en vän satt & lyssna på musik. Det blev tystare & tystare för att sen bli knäpptyst. Jag höjde men det hände samma sak gång på gång, i samma veva kände jag som en otroligt kall vind dra igenom kroppen, fick en otrolig rysning genom hela kroppen. Det var riktigt obehagligt. Som liten hade jag en rätt tuff uppväxt & hörde en kväll en röst som sa

"Du behöver inte vara rädd jag finns här hos dig"

Jag är helt säker på att jag var vaken den kvällen & att rösten jag hörde helt säkert var någon som vakade över mig då.

I lägenheten som jag bor i nu har jag ofta kunnat känna mig iaktagen, speciellt i min dotters rum. Där inne var det till en början jätte oroligt, en kväll sparng ju ut därifrån med kin dotter i famnen & la mig på soffan. Livrädd. Men jag tänkte att vad gör jag? jag gick istället in i sovrummet & sa högt att lämna mig ifred, faktist så tyckte jag att det blev lugnare efter det, men ibland har jag nog besök. En kväll satt jag vid datorn då plötsligt en av min dotters bollar, en liten en, började rulla av sig själv, men det kändes så naturligt på nått vis så jag tänkte inte så mycket på det-det var efteråt jag kom på att "fan den rörde sig av sig själv"  & det kan inte berott på vind eller liknande då alla fönster var stängda & det fanns ingen fläkt i närheten.

Tyvärr har mycket övernaturligt försvunnit från mitt liv, önskar jag kunde vara med om mer då jag ser det som en form av gåva. Häftigt att få vara med om sånna saker..

ha en fin dag alla!

Min tro på andar började när jag var tonåring.
Min kusin och jag sov hemma hos mej. Jag hade mitt rum i källaren. Hon vaknade av att det stod någon över mej och tittade på mej när jag sov. Denne hade som en luva över huvet. När den såg att min kusin tittade på den försvann den genom dörren….rakt i genom.

Sen gick det mååånga år.
Sonen och jag flyttade ut till landet i en drängstuga.
Bodde där i ca 1 år tills vi märkte att det fanns något där.
Lampor började tändas….saker försvann.
Det började försiktigt…men ändå så att sonens kompisar till slut inte vågade vara där.

Det började knacka i väggar…..dörrklockan ringde vid 4 på morgonen…ofta. Så jag fick skruva ur den.
Det knackade till och med uppe i mitt sovrum på ytterväggen.

Min väckarklocka började gå fortare och tiden stämde aldrig. (Nu bor vi på annat ställe och den går rätt hela tiden).

Sonen fick något slags märke i sidan…ser ut som ett brännmärke.
han och flickvännen såg ansikte i fönstrena och i ladugården liksom min dåvarande pojkvän.

Till slut fick vi flytta därifrån….vi mådde dåligt av de dåliga energierna som anden hade.
Vi hade ett medium där….det blev bra ett tag. Men efter ett par veckor kom det tillbaka igen med förnyad styrka.

Det hände så mycket så jag kan inte ta upp allt här.
Men en sak är säker….dit flyttar jag aldrig igen…