Jag har också samma problem….fast inte fullt så mycket, men jag har haft en längre period nu som jag har haft det mycket svårt med intuition och kanaliseringar. Det är bara ibland jag lyckas att få till mig saker och det är ofta dåligt. Detta började för någon månad sedan….innan dess så gick det mycket bättre.

Jag frågar samma sak som mia: Hur ska jag öppna mej mer för att känna av mer?

Det finns dom som säger att när vi får såna här "down-perioder" så jobbar kosmos eller andevärlden med våran mediala och andliga utveckling och att vi sedan kommer tillbaks starkare än innan…..Vi får hoppas på det, mia!!

Så du har samma problem Ghost?

Mitt började när pappa gick bort. Efter det så kunde jag ingenting längre…inte känna och inte höra.
Precis som om jag blockerar det. Kan det vara sorg, stress och sånt som gör att man inte är lika mottaglig som innan?

Men jag hoppas som du Ghost att det återkommer.

Det återkommer nog Mia…när du känner dig redo. Du har ju ändå gått igenom en del, som måste få sin tid att läka antar jag…det kanske inte finns plats för det där andra just nu.

Kram!

mia - ja det kanske är så att andevärlden har gett dig en lite paus så att du ska koncentrera dig på och bearbeta sorgen efter din far gick bort…..ja, jag vet inte….men så kan det vara?

Men låt oss båda tro på att det kommer tillbaka igen…

Jaa..det kan säkert vara så grinda och Ghost.
Jag hörde ju innan pappa gick bort…någon som ropade Hallåååå…..
Sen ingenting mer efter det.

jag ger det lite tid…och hoppas på att det kommer igen.

Ja gör det , mia och berätta gärna sen när din förmåga kommer tillbaka…lycka till och kram!!

Min syster säger hon känner av pappa så mycket…Men jag känner ingenting.
Känns lite som om jag börjar tappa tron på ett liv efter detta.
Jag har sett min bortgångna kisse några gånger….tror jag….en snabb skepnad på golvet i hallen som far förbi…
Men inget från min pappa…och jag undrar så varför?

Mia, jag tror att det där är så olika hur man uppfattar någon som just dött. Försök att slappna av, var ledsen, bearbeta… så småningom (eller mycket snart) kommer du att få känna din pappa igen. Att du spänner dig gör det svårare för dig att känna att han faktiskt är där. För det tror jag att han är  Tillit och tålamod!

Tack amandla.
Jag får försöka att slappna av….släppa fram sorgen…För det har jag inte tillåtit mej att göra riktigt…

Kram!

Känner igen mig precis. Saknar det också och undrar ibland om jag har "hittat på" tidigare. Men jag är rätt så säker på att det blir så ibland under en mognadsprocess. Kanske du nyligen har gått eller går igenom något stressigt eller jobbigt?!

lime75.

Det har hänt myyycket under 2½ års tid.
och min pappa gick bort 7:e maj efter två års sjukdom i cancer.

Jag tror att det har vart så mycket så att jag stänger av…jag stressar för mycket….tänker på mycket annat. Och har inte sörjt eller bearbetat allt än….

Men ändå….jag vill känna lite….nångång.

Men det kommer väl.

Ser nu att flera skrivit liknande som jag ;-)

Dina fina ord till mig (Uppleva allt hemskt igen) kändes riktiga och äkta. Tack

Kanske det finns där, men att du inte släpper fram det helt

#13….hihiihih…..gör inget om fler skriver samma.

Hoppas du förstod mitt svammel i din tråd.
men du ska absolut inte känna skuld i att du inte kan förlåta din pappa.

Det lurar under ytan….mitt andliga…jag vet. Har kännt svagt ibland att det pockar på…men jag kan inte släppa fram.

Vet precis vad du menar! hade för ca 2 årsedan otroligt mycket oförklarigt omkring mig, så mycket att jag inte tvivlade en sekund på att det fanns nåt mer.

Men sen försvann allt helt och hållet… Har inte haft mer än någon enstaka

upplevelse efter det. Saknar det verkligen..=(

#15 Varför försvinner det bara så?
Är det bara där för att visa sej ett kort tag för att sedan försvinna, avta.
Just bara för att vi ska hinna uppfatta andevärlden?

Men jag säger som du…..saknar det.

Det mest ironiska är att mitt intresse för det övernaturliga var ju verkligen på topp efter alla händelser sen bara dör det ut, såå frusterande!!

Och oj vad jag har funderat sedan dess, ältat allt jag sett och upplevt så mycket att jag nästan inte tror på det alls längre =(

Tror att man får hjälp att "tagga ner" då det är för mycket runt omkring en. Mår man inte helt bra eller att livet är i obalans, så är det svårt att hjälpa andra när det gäller den andliga biten.

Tro mig, jag har gjort slut med mina guider många gånger, då jag ansett att de inte hjälpt mig, hahaha

Nu mera så försöker jag tänka att jag är på en själslig resa just nu istället för en andlig, men jag kommer tillbaka då jag är redo.

#17 Precis samma här…..jag vart på G kändes det som. Sen bara….STOPP!
Jag har med grunnat och funderat…..tvivlat på mej själv och det jag vart med om. Men det jag vart med om kan man nog inte tvivla på egentligen.

#18 Ens guider kanske gör så att det andliga inte kommer in en på livet när man har det som mest jobbigast. Bara för att få en paus i det hela.

Jag tror vi kommer tillbaka dit vi en gång var, allihop. Just nu är det bara paus…*L*

Själen är på retreat kanske, hahaha

hahhahah..jaaa….på semester på ett spa kanske…*L*

#18 och#19 Ja kanske har det samband med hur vi har det runtomkring. Jag var i en oerhört intensiv period privat med 2 småbarn, studier och nytt jobb i samma veva… Det värsta var att jag då tyckte det var så tydligt, kände verkligen "i luften" att det var nåt annorlunda. Magkänslan sa mig så många gånger att det handlade om något utöver det vanliga. Kunde inte hitta några logiska förklaringar och insåg att det måste röra sig om nåt övernaturligt.

Tycker ändå att det är lite konstigt att det bara försvinner så tvärt

men men intresset finns kvar så vem vet en dag kanske….

Nu har jag inte läst hela tråden. Men hur känner du inför att di är avstängd? Känner du en känsla av att " nä nu är det du som vilar" eller dig bara okoncentrerad. När jag stängdes av på psyket efter verkligen skrikit till mina hjälpare att jag inte klarade mer så nånstans visste jag att de sätter på mig när tiden är inne. Jag hann till och med på att försöka bli skeptiker. Gick ju inte. Sen i somras började jag öppnas. Så känn efter själv. ^^

#23 Det känns nog som bägge.
Och nåt som säger Stopp inom mej just nu till det mediala.
Känns som om något blockerar mej.

Eller att jag inte orkar känna eller höra just nu.

#24 kanske dags att tillåta sig vila. Ladda batterierna.

#0

Att ställa höga krav på sig själv är inte precis en enkel väg att gå. Krav stänger inne och gör ingen glad. Mycket finns som bubblar under ytan men som du ännu inte gjort. Att våga göra nya saker är ett bra sätt att skapa förändring i sitt liv. Gör roliga saker när du ska skapa denna förändring. Det blir enklare då, det är faktiskt inte svårare än så.

När det sedan gäller varför du inte längre känner av kan mycket väl bero på följande. Varje radiokanal har sin frekvens. Antag att de kanaler du tidigare använt dig av slutat sända och att du nu istället ska scanna in nya kanaler för att få de svar du söker. Dessa nya kanaler kan mycket väl ligga på betydligt högre frekvensband och kan därför inkedningsvis upplevas som betylidgt mer subtila än du hittills varit van att använda dig av.

#26 Gillar din radio-kanal-liknelse.

allhealing - Bra jämförelse med en radio, men hur gör man då för att fånga upp dessa högre frekvenser??

Jag tycker jag känner extra mycket just nu. Men man märker ju att det går i vågor. Vad det beror på vet jag inte, om det är bara naturligt eller om man påverkas utifrån på nåt sätt.

Det är skumt det där. Det finns t.o.m medium som förlorar all sin mediala kraft i flera månader…ja t.o.m år, men sen så har dom plötsligt fått tillbaka det igen.

Det måste ju vara jobbigt för etablerade medium…

#28 Är man inkännande ska man om man har den talang man påstår sig besitta kunna använda sig sv den kunskap man redan har för att söka av på nya sätt. Jag förstår att personer som håller fast och inte vill släppa taget eller fått lära sig att det ska fungera på ett visst sätt. Dessa kommer att behöva lära sig nya vägar. En del kan själv andra behöver utbildning. Inget fall är det andra likt även när det kommer till inlärning.

#0 Mia jag tror att det går i etapper det där att kunna tona in, vi måste ju vila oss lite mellan varven också.

Jag brukar glädjas åt att jag har fått känna kontakt och att jag sett olika skepnader.

Än lever jag på hoppet, det tycker jag du också skall göra Mia!

jag har själv en period just nu när inte det mediala fungerar så bra,är inne i en slags process, förändring i kroppen,så det gäller att inte att stressa fram nåt o känna panik för det kommer när man är redo igen!

Tack alla för era bra svar.

Det är nog så att jag helt enkelt bara får vänta…..det kommer säkert igen när jag minst anar det.

Kram till er.

Det är många som upplever att de antingen stängs ner/mindre aktiva eller att de mår sämre. Jag undrar om inte något påverkar oss, så antingen får man fullt ut skydd, eller så får man "rida" ut stormen tills tiden kommer i kapp oss?

kanske?

Jag kan känna att om jag är öppen för ofta och tar in för mycket andligt, så blir jag andligt trött och måste hitta på nåt kul i verkligheten, umgås, vara social och vila. Sen blir det bättre.

Det måste vara svårt att arbeta som medium, så man har så stor press på sig att prestera hela tiden.

#36

Mitt intryck är att det initialt är jobbigt att prestera hela tiden. Efter ett tag lär man sig att prestation är ett obalanserat tillstånd som har väldigt lite med medialitet eller healing att göra.

Prestation bygger på ett separationstänkande och det är därför det man är van att arbeta utifrån. Med tiden lär man sig att det inte är separation det handlar om utan istället förening med allt.

När man når dit existerar ingen prestationsångest eftersom man då befinner sig i ett konstant tillräckligt balanserat tillstånd för att hela tiden kunna leverera det man erbjuder.

#37 Gillar ditt inlägg!

Ibland kommer perioder av mer jordnära inriktning och det är viktigt för att man ska hålla balansen, vi lever ändå här och nu trots allt. Möten med döda kommer om vi är i fas för dem men om det skulle rubba vår balans så kommer de inte.

Vill man för mycket och längtar och trängtar så är man definitivt inte i balans.

Att vara öppen är att rikta in sig, energi kommer av energi och att rikta in sig och syssla med något som man önskar mer av är vägen att gå. Men det kan aldrig finnas med frustration i det andliga.