kul att höra andras gåvor:) däremot tar det mycket energi, man borde väl avsätta en viss tid för sig själv att hålla på med det eller inte. När jag stänger ned mig så brukar jag tänka på ett levande ljus och blåsa ut det. Men visst är det lätt o koppla upp sig igen men övning ger även färdighet. Den här grejjen är även en stor del i mitt liv och vem jag är som person, ja försökte förneka min gåva förut eftersom ja inte ville ta del av den. Visst man har en fri vilja men var bestämd mot dig sjlälv o andevärlden när , var hur du vill ha det.

Detta ska du låta tiden berätta. Vet du inte nu så är det inte meningen än. Jag " tror" det är så

Vet att det finns en större mening, men vad det syftar till är det jag inte vet. Många gånger som någon sa innan tar detta mycket energi. Det tar även energi från en när man försöker stänga av och om mycket kring en blir för på, så tar de andra nya former för att kommunicera.

Det är det som gör mig så förvirrad, jag har denna gåva och jag vet att det finns en större och djupare mening som då är det som ska vägleda mig fram.

Mycket har tagit nya och större former, som inte stannar som en bild, magkänsla etc, för jag tror att jag lagt mycket detta i form av nekelse istället för att stänga av. Även att andra delar som jag sa gör mig blind genom att jag inte riktigt "har någon annan färdighet" att ta till hjälp.

Misstänker att jag är delvis vilse kring min gåva, vad den egentligen är och vilken form den har. Däremot är jag än så länge lite så där nej, nej vill inte sätta ett ord som siare, synsk, medium etc ännu.

ja förstår dig, innan ja visste att ja var typ medial så kände jag bara saker dvs som barn och ungdom. Däremot vet ja inte varför ja fick dessa känslor. Sen senare fick ja oftast bilder till mig som både kan vara lätta/svåra att tolka men dom senaste 2åren så är ja btydligt mer klarhörande. Det är väl inget som ja har valt dock har ja varit intresserad av det och öppen för möjligheten att prova men det ska ju såklart vara på mina villkorl. Jag kan även vara vilsen idag när ja har svårare och tyda vissa saker och tvivla. Men ja tror tiden komemr visa dig vägen vad som är rätt för dig eller inte.

Seacher nu är du lite väl långt borta. Går man för djupt tappar man.fotfäste och ramlar. Var nöjd med det enkla.

#6 ursäkta men tjejen här delar sina tankar o känslor och ditt yttrande framstår som att bli lite smått överkörd. Är man vilsen så är man ..

Angel det är dina känslor inte hennes . Det jag gav var ett råd. Jag kommer aldrig acceptera mig själv till att uppmuntra någon att sjunka istället för att växa.

#8 okej….

Det som är att det fattas detta djup, så att säga. Det är mer fragment som ligger på yta. Då en yta som inte transparent, så det går inte riktigt att se igenom.

Innan jag stängde av för gått. Då helt. Såg mycket av dessa former som något helt annat, än vad de egentligen är. Svårt att säga varför men det blev mer så.

Jag mår inte bra av bara ha framgementen utan att kunna förankra dem. Utan som jag sa innan det finns en mening till varför. En större mening.

Nu är det så att jag har väntat, låtit mycket få ta den tid det behöver. Inte stressat fram eller tagit något och djupt dykt.

För mig handlar det nog mer om att försöka acceptera gåvan. Först.

Ta se det lilla i det stora. Närma mig de ting som är möjliga och inte totalt öppna mig för allt. Då kommer jag gå under, genom att det finns delar som jag är rädd för. Delar som har kommit på senare tid.

Allt detta fanns när jag var liten, riktigt liten och växt ju äldre jag har blivit. Som barn och tonåring så var detta accepterat hemma, genom min mormor satte ner foten och sa ifrån. För henne var detta en gåva som inte alla får.

Som jag sa under de sista året har andra delar och delar som jag inte visste existerade vuxit sig starkare eller kommit bara så där väldigt starkt. Delar som jag är rädd för.

Hemma, vet alla att det är bara fråga - Så får de ett svar när det kommer till bortlagda och glömda saker.

Mina vänner vet att jag kan komma med ting, som inte ännu är. Ting som inte ens sagts eller på andra sätt blivit kommunicerade. Utan de vet att det är lyssna och ta till sig, genom att det så det blir.

Men förnekar jag, lägger på locket som jag har gjort ett bra tag, så kommer detta att speglas i mig själv i så många olika delar. Stängde av genom att hela tiden "veta" tog så mycket energi och ork för mig, utan mera kunna finna en distans i det hela på något sätt.

På så sätt är jag vilsen genom att på något sätt är tiden nu och har varit så ett tag samtidigt så skrämmer mycket av detta mig. För det är stort och greppbart, än så länge. Så viljan inte bara kasta mig ut mot igenting skrämmer oxå, utan kanske närma mig genom det lilla för möta det stora.

Så det finns en mening, vilken mening har jag ingen som helst aningom men det är ju en del i att få se det lilla i det stora, för utforska det lilla, för att kunna närma mig och ta in det stora.

Det är förrän nu jag har kunna lägga ihop denna mening till varför jag finns med gåvan, att de hör samman. Hela mitt liv har lixom mycket gått åt att söka ett innehåll till denna känsla mening.

Rädslan finns i att jag kan se skuggfigurer, "konstiga människor" mitt i bland oss och andra liknade fenomen. De söker inte kontakt med mig, utan mer visar sig för att jag ska veta att de finns. Vilka de är, har absolut ingen aningom. Detta är en del som jag inte är mogen eller ska närma mig just nu. Men mycket av detta har lugnat sig efter att jag mer fick insikten att detta är en del av mig.

Så börja i det lilla för kunna möta det stora. Börjar där det inte känns så stort, ogreppbart och att inte hoppar från högsta trampolinen rakt ned i ett vatten som jag inte känner till.

Oj. Jag tycker det verkar jobbigt att du verkar rädd för detta. Och att du vill lägga locket på. Jag undrar om detta har med den nya energi eran som har flygit in. Fler börjar kraftigt utvecklas och lite för snabbt verkar det som. Många verkar bli rädda eller känna sig stresssade. Undra om du är väldigt känslig för detta. Om du nu som liten och tidigare varit väldigt utvecklad och så denna ström på detta. Får hoppas du lär dig hantera detta mer och mer så du finner lugn och ro .

#11 förstår hur du tänker , är man inte redo för det så är det bara att säga till dina guider att du inte käänner dig mogen riktigt ännu för det. Det är mitt råd till dig , hoppas det blir bättre :) kram

Guider, etc… Vet inte riktigt om jag har, utan det som är sagt är att gåvan är en del av min skäl, en av de äldsta som fortfarande varandra på jorden. På så sätt är det mer uppfattning om att jag ska kunna vägleda mig själv. Ju, detta som är en del av allt bland allt detta förvirrande… Alltså en del av meningen till varför jag existerar, typ.