Å va härligt! Barnen är ju helt rena i sin öppenhet.. innan alla krav, måsten & tabun i uppväxtåren.. Lyssna & njut till den känslige killen & så länge han inte upplever det obehagligt själv så är det bara naturligt. 

Kram Anna

Ja, min lille bror säger ibland "spöke!" och pekar ut i intet. Och i förrgår så berättade han att han hade sett två st svarta hundar på övervåningen.. Han är bara 2 1/2 år :s

Min yngste pratade tidigt om "snälla tanten", när han fick syn på ett kort av min farmor i ett fotoalbum sa han direkt glatt "snälla tanten" och då blev jag också glad, hon var världens snällaste.

En annan gång hittade jag honom framför tv:n, det var förmodligen något UR-program. En kinesisk farbror gjorde en tai chi-övning, och min lille tvååring med blöjbak försökte göra likadant! Såg för sött ut, han var djupt koncentrerad när han försökte stå på ett ben och sträcka ut armarna  Kan tänka mig att det var ett minne från tidigare liv som triggades där.

Julen när han var två år sa han "tontenisse där" om hyacinten på soffbordet, tror han såg en blomsterfé, men inte kände till ordet.

Han har berättat många saker under åren som fått mig att häpna, bland annat när han som sexåring sa att hans rival från ett tidigare liv hade besökt honom för att be om ursäkt. Det hade han inte hunnit i det livet då de möttes, för min son hade dödat honom innan dess 

Jag har då aldrig matat mina barn med historier, däremot har jag svarat så gott jag kunnat och haft en avslappnad tillåtande attityd. Har inte velat styra dem, absolut inte. Särskilt den yngste har många gånger pratat först om olika saker, sen har jag kunnat berätta en del om det jag vet.

Jag är helt säker på att han "ser, känner & hör".. andevärlden men också "andra väsen" & för barn är det så naturligt så det känns bara så varmt & gott! Härligt