Oj vad tråkigt att ett medium sagt åt dig att din mamma mår väldigt dåligt men att du inte uppfattar det.  Har inga övernaturliga kunskaper så, men hoppas verkligen att någon kan hjälpa dig så att du inte behöver må dåligt!!!!

Hej Maja

Ja det känns lite olustigt när jag fick beskedet. Och jag hoppas oxå att någon kan hjälpa mig på bättre tankar..

Tack rara du för din omtanke…

#2 En sådan person borde inte få kalla sig för medium , det är bara rent påhitt och dumheter, självklart mår din mamma inte dåligt.

Kram vännen

Din mamma mår inte dålig, det fungerar inte på det sättet när man kommer över på andra sidan.
Man blir väl mottagen av nära och kära och helad så du behöver inte oroa dig för det.
Det de kan vara lite oroade över är om vi som blir kvar på jorden sörjer väldigt djupt. Då vill de gärna förmedla att de mår bra och är lyckliga och hjälpa oss igenom sorgen men det handlar ju inte om att de mår dåligt utan snarare att de vill visa all sin kärlek och att de är lyckliga !

Jag är så övertygad om att våra nära och kära kommer med små påhälsningar hela tiden men att de är väldigt taktfulla.

Hej Hellas

Ja som du skrev i sista inlägget så vill jag oxå tro att det är..Att dom har ro..Intressant att läsa vad du trodde dom kunde oroa sig över,det lät väldigt logiskt och jag har aldrig tänk på det viset..Tack för dina ord..Dom värmde gott:-)

Jag förstår dig, jag villa bara säga att du kanske hade någonting i hjärtat och han aldrig säga det till din mamma  och hon vill medela dig att hon förstår dig och hon är medveten om det.

kram

Naznaz

Hej Naznaz

Åhhh tänk om det vore så:-) Vilken härlig tanke..Tack

Hej, jag beklagar sorgen!

Jag ville bara säga att jag fick till mig att din mamma befinner sig i ett starkt ljus och att hon är med dig hela tiden, för att se till dig.

Kanhända att hon också på nätterna när du ligger och sover lägger sin hand på dig och ger dig lite healing och kärlek.

Vet inte om du tex känt av en slags värme och kärlek om du vaknat på natten nångång.

Ja det kan vara så, det enda du behöver göra är att besöka hennes grav och sitta där en liten stund, lämna dig till tankarna som kommer och se.

Låt tårarna rinna prata högt med henne som om hon sitter eller ser dig, berätta allt du har det på hjärtat, det känns lättare.

Jag kunde besöka min mammas grav efter tre år (jag kunde inte vara med begravningen då min mor dog pg. av krig i mitt land). När jag var vid mammas grav för första gången gjorde jag spontant det som jag beskrev det till dig.

Upprepa gravbesöken så många gånger du tycker att det behövs.

Jag tänker på dig och skickar styrka och kraft till dig!

Kram

Naznaz

Hej Marion

När jag läste vad du skrivit så grät jag..Vilket vackert sätt du skriver om mamma Nej jag känner inte av henne alls tyvärr..Men ditt svar gav mig hopp om att mamma är på rätt ställe..Jag pratar mkt med mamma. Mest i mina tankar,hör hon mig eller ska jag prata högt istället?

Hej Naznaz..Åh jag beklagar djupt din förlust..Då förstår du precis hur jobbigt det är..

Jag ska absolut ta till mig dina ord och stor kram på dig

Prata med din mamma, hon kommer att höra dig. Det kan hjälpa dig i din sorg.

Hej Britt-Marie

Pratade mest med henne i tankar men har börjat prata högt med henne nu..Tack för din omtanke:-)

Hej chilliy.

Din mamma är med dig mer än vad du tror.både i dina tankar och samtal så hör hon dig.

Min mor som hastigt avled för 12 år så fanns det saker som vi inte hade samtalat om, och jag började tala med henne i tankar och rent prat som du gör nu.och den värme och kärlek som kom tillbaka var glädjande för mig att gå vidare och jag känner av hennes närvaro än idag och det gör mig glad och tacksam.

Så du din mor med dig fast du inte känner av henne just nu.

Kram på dig.

Hej Suddis

Beklagar att du oxå mist din mamma..Ja jag hoppas ju att få känna av mamma men nu tycks jag va blockerad helt..Hoppas det släpper..Tack snälla för dina rader:-)

Kramis

Jag miste min älskade mamma 050505. I lördags raderade jag hennes telefonnummer från adressboken i mobilen. Trodde inte att jag nånsin skulle göra det, men nu kändes det som att jag faktiskt måste släppa taget.

Det är så mycket konstigt och märkligt som hänt sedan hon dog…. som gör mig övertygad om att hon finns med mig, så att radera hennes nummer gjorde mig faktiskt lätt om hjärtat.

Kram på dig Chilliy

Hej Chilly…beklagar din sorg vännen…och förstår att det är jobbigt för dig…har själv många nära o kära där på andra sidan, och precis som dig, ville veta…

Jag kan säga att alla kom på olika vis för att visa att dom hade det bra….och att det tog olika tid för dem att komma fram….

Och de flesta kom när jag minst anade det…man liksom tänkte inte ens på dom just då….Brättar här lite om de olika episoderna o mötena..

1…En exsvärmor, kom i en drömliknande tillstånd…hon bara stod i dörröppningen till sovrummet och log, så visa hon mig örhängen, armband o halsband som hon hade på sig…..Hon var från Färörarna, och dessa smycken var hennes absoluta käraste hon hade, dom var gjorda av valben från hennes hemtrakt….

Hon dog på sjuttiotalet, och jag och hennes son, smög till kyrkogården på natten efter begravningen, innan dom grävde igen graven, och släppte ner dessa smycken till henne….på den tiden fick man inte ha med sig personliga saker i kistan….skönt att den bilden är ändrad idag….

Ialla fall så ville vi att hon skulle ha dom, det var nästan som att hon bad oss om det….så när hon visa sig för mig i drömmen, så visste jag att hon mådde bra, hela hennes väsen o ansikte visa det…hon hade varit svårt sjuk i cancer…hon kom ca 1 år efter…

2…Den som har kommit fortast till mig, var min änglasambo..han kom redan två veckor efter….jag sörjde något förtvivlat, men var tvungen att vara stark för våran dotters skull, hon var ju bara sex år då….han var t o m fysisk, jag och min dotter låg o sov i dubbelsängen hos min mamma, och på natten vakna jag av att sambon låg bakom mig, och körde in sin näsa i nacken på mig, krama mig som han bruka göra….

I just den stunden så trodde jag ju att allt var som det skulle…men så inom bara någon sekund, kom jag till verkligheten och tvärsatt mig upp i sängen, allt försvann…. men vilken känsla….blandad med skräck, glädje och sorg…jag satt där och bara grät…men var så lycklig att han hade kommit för att trösta mig….då växte jag i min styrka….

3…En av mina bröder, kom som en sädesärla…först så fatta man ju inget ovanligt…men denna lilla fågel förföljde mig varje gång jag var ute på gården, stanna jag så stanna den på bara ca en meters håll….när jag gick så studsa den efter….och till slut så börja jag att prata med den…och då börja den hoppa o kvittra något förskräckligt…så bara kom det spontant…är det X, fråga jag….fågeln blev som tokig…dansa, hoppa o kvittra något så förskräckligt….jag blev så glad, och sa det oxå….då flög den iväg…Han kom nästan exakt ett år efter sin dödsfall

4…När min yngsta bror dog, så kom det på ett annat sätt….en fjäder….i båda bröders fall så var det jag som ordna o greja med begravningarna, och vi bodde ju ingen av oss nära varandra, så det blev mest via datorn o telefon som man ordna o ställde…mamma var ju hjälplös i sådana tillfällen..

hur som helst så hade jag suttit vid datorn en sådan där dag, och min särbo var hemma, han hade ordnat med käket och ropa åt mig att komma o äta….jag gjorde iordning och gick till vardagsrummet, där han hade dukat framför teven….jag satte mig och efter maten så satte jag mig bekvämt tillrätta på soffan med benen under mig….då såg jag i ögonvrån något vitt på min axel….

Meen, sa jag till min särbo…kolla, det är en vit fjäder på min axel…han titta till han med, och såg helt oförstående ut….kan säga att jag bar en svart jumper, så denna fjäder borde ju någon av oss sett innan…..och vart kom den ifrån….fanns ingen logisk förklarning….fjädern var ca 6 cm, och jag har den sparad nu bland min brors papper…..för då visste jag att det var en hälsning och tack från honom….Han kom oxå ganska så tidigt, ca en månad..

5…Den som har tagit mest tid, är min pappa….det tog honom mer än 25 år…men det beror på andra omständigheter…han var så hatad av mig, och det  har tagit så lång tid för mig att bearbeta mitt hat…och när jag hade förlåtit honom, så dök han upp….först var det på en seans….mediet beskrev honom så målande, och kunde även pricka in olika åldrar på mig, som det hände starka saker i mitt liv, och som hade just med pappa att göra….

Så därför vet jag, att det var han…..hans enda hälsning var, att han ångra så för att han varit som han var, och inte den far som jag hade behövt och att han ville vara det nu…

Och strax därefter så har han varit här och stängt vattenkranar för mig…lite frusterande, men ok….han ville väl  hjälpa till nu….

Så med detta vill jag säga dig, att  hon kommer till dig på ett eller annat vis, när du minst anar det…..och en sak till….du skall absolut inte tro på denna medium som du kom i kontakt med….

Det är fler här inne som redan har sagt dig detta, att din mamma mår och har det absolut jättebra där hon är, men som även andra skrivit, hon kan ju känna av din energi jämtemot henne, att DU mår dåligt i din sorg o saknad….inte att HON mår dåligt….

Och du gör helt rätt, prata med henne, det gör både dig och henne glada…om du sen pratar högt eller i tankarna, gör inget…gör bara som du känner känns rätt…..

Jag gör så än idag med min änglasambo….även fast jag har en särbo nu…men det är ju han som sammanförde oss, det vet även min särbo om…men det är en annan historia….

Sköt om dig, och jag lovar att  hon kommer att på något vis att ge sig tillkänna…

kram

Eija

Eija, vilka härliga berättelser om dina bortgågna! Det var berörande. KRAM

Tack marion, det värmer så….kram tillbaka

Hej Eija

Oj vad spännande att läsa om vad du varit med om. Jag ryser och jag vill beklaga så väldigt mkt för dom du har förlorat i ditt liv.

Jag är mållös..

Nej numera vet jag att mamma har det bra Hon är saknad så enormt men hon har det bra..

En stor kram till dig Eija som så snällt delade med dig av dina erfarenheter. Det hjälpte mig väldigt..Så tack söta du

Har varit med om liknande saker som Eija. Att en fågel kommit, en gång kom en Ekorre, min mor älskade ekorrar. De har kommit till mig i drömmar och även på andra sätt, tänt och släckt lampor. Jag har aldrig blivit rädd.

Att du pratar med din mamma både genom tankar och ord, är bra, hon hör vilket som. Och som även Eija skrivit här, så kan de ge en hälsning till en, när man minst anar det.

Kram på dig!

Beklagar alla era förluster..

miste min pappa för ett år sedan och det har varit/är tufft fortfarande…kan fortfarande tappa andan när jag inser att han aldrig kommer tillbaka… :(

men iallafall mamma berättade att strax efter han gått bort tog hon sig i kragen och gick ut o gick för att hämta kraft…då är där en koltrast som följer med henne på hela rundan hon går… o när hon  kommer hem säger hon till den -så ja nu är jag hemma igen och det gick ju bra! Då flög den iväg..

o det är så att pappa alltid sagt att han kommer tillbaka som en fågel och även sagt att hans bror som dog tidigt samt min morfar att de kommit o hälsat på honom som fåglar emellanåt…

Hej AusaBausa

Beklagar din förlust av din pappa..Ja det är oerhört kämpigt..Att just tänka att dom aldrig kommer tbx mer,det är då jag blockerar mig..Vill/vågar inte tänka så..DEt gör för ont..Känns nästan bättre att förtränga känslan..Som att tex mamma är på semester och kommer snart hem..

Fin berättelse om din mamma och koltrasten…Man blir så rörs av alla berättelser..Dom värmer..

Ha det gott

ja så tänker jag med oftast att pappa är bara på sitt jobb o kommer hem till helgen(jobbade på annan ort i veckorna o bodde bara hemma om helgerna…)

Tack det samma till dig!

Till Marion

Jag har tänkt mkt på det du skrev om att mamma kom o gav healing när jag sov och har verkligen konsentrerat mig på att känna något..Igår när jag skulle sova så frös jag enormt mkt. Det brukar jag göra..Men igår var det extra kallt. I mina tankar så sa jag att jag ville känna av mamma och även änglarnas värme och kärlek. Jag blev så varm Marion att jag till slut kände en brännande hetta. Då fick jag tänka-tack snälla men nu är det lite för varmt.- Mitt huvud stack utanför täcket o jag kände kyla så min näsa frös. Kan det ha varit mamma? Eller änglarna? Jag är i vanliga fall lite rädd och osäker på allt vi inte kan se men igår va jag inte rädd..Min högerarm var mest varm..

Vände mig om på höger sida och kände samma härliga värme i kroppen..För mig var detta otroligt..Jag som inte är mottaglig för 5 öre..

Ville berätta detta för dig Marion och så klart även för andra som orkar läsa mitt inlägg..

Ha det gott

Hej igen!

Du har lämnat intryck hos mig för jag har missat min bror nyligen, jag vet hur det känns.

Mitt tips är att inte förtränga känslan för att det kommer till ytan för eller senare. Ta i tu med sorgen du blir stark av det, inte i början förstås men i slutet. Vi kommer att se våra nära och kära dö och vi kan inte ändra på det, det är naturens lag.

Låt tårarna rinna, eller lyssna på den musik som din mamma brukade lyssna på och se resultaten. Du kommer att få tillbaka harmonin men samtidigt får du saknaden och tomhet ibland, glöm inte att tiden läcker alla sår.

Hej AusaBausa

Skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar. Som säkert låter konstigt för andra..Men förr eller senare så måste man nog tänka på det-fasar-..

Jag har mist min bror och nu min mamma..Känns hårt..Vet att så många mist flera nära och kära och jag kan inte förstå att dom ens orkar stå upp och fungera..Miste min bror 2000 och trodde aldrig jag skulle överleva och nu då min mamma..Många kommer men ord som-Det blir bättre-…-Så är livets gång-…-Nu har hon det bra-Yack!!! Känns inte tröstande alls..

Och man nästan märker på vissa att nu när det snart är 2 månader sen mamma dog så skulle jag ha ryckt upp mig..Vara mitt vanliga glada jag igen..Dom fattar inte att man kämpar..Detta är mitt livs svåraste kamp och för min älskade dotters skull måste jag fortsätta kämpa..Även hon kämpar så hårt och är så otroligt duktig trots att hon har en enorm sorg efter sin mormor..

Många säger att man ska lära sig något när någon dör?? Det fattar jag inte..Är det isf vad smärta är? Att personen behövs bättre på andra sidan..Men JAG behöver ju min mamma här och nu…

Hej Naznaz

Åhhh vännen då..Beklagar…Känner med dig på alla vis..

Är bara så rädd att bryta ihop igen som jag gjorde då vi fick dödsbeskedet..Har ju min dotter att tänka på..

Hur klarar du dig? När förlorade du din bror?

Stor kram

De kanske menar att man bör vara förbered och inte blir överraskad när en anhörig dör näste gång.

Jag blev överraskad själv när min mor dog, jag sade nejjj inte min mor, kanske min far men inte min mor.

Jag var helt o förberedd för det, men nu med tiden har jag lärt mig att inte bli överraskad när en anhörig dör.

Jag vet att det är för tidigt för dig att acceptera det, men tro mig det är verklighet.

Naznaz

Min bror dog den 3:e okt i år han hade cancer, han bodde i hemlandet och jag bor här i Sverige. Samma natt min bror dog drömde jag och det var min avlidne far som var i drömmen och sade till mig att han hade kommit för att hämta min bror. Dagen efter blev jag uppringt och fick veta det att han hade dött.

Hej

Jag skulle o kommer aldrig att kunna bli förberedd på att en när och kär dör för tidigt..Så känner jag..Ja man lär sig att leva med att inte ha dom hos sig men smärtan och saknaden försvinner aldrig..

Ytrycket -Tiden läker alla sår- stämmer dåligt tycker jag..Såret finns alltid kvar och läker aldrig..Det läker ett tag sen rivs det lite på skorpan,men full läkt blir det aldrig..

Kram

Naznaz

Oj…Vet inte vad jag skra skriva nu..Har du oxå medial förmåga?

Beklagar att du mist din pappa….Vilket elände av sorg du drabbats av…

Jag ber om ursäkt om jag var lite hastig i mina förslag för att säga att tiden läker alla sår .Jag vet att såret rivs då och då efter alla dessa år för min mor dog 1994 och min far 2006 fortfarande känns och det svider.

Jag vet inte om det är medial förmåga eller någonting annat, men jag drömmer i för väg och drömmen blir verklighet, jag har varit so hela mitt liv, jag kommer att lyssna på mig själv mera. Ibland när jag hoppas att någonting händer, händer det på riktigt.

Naznaz

Inte ska du be om ursäkt Naznaz,detta är ju ett forum och det är ju upp till var och en att tycka till här

Spännandet det låter med dina drömmar,lite lyx tycker jag som novis..

Ha det gott

Chilly, vad härligt att du kände av din mamma och änglar. Du säger att du inte är mottaglig, men i och med att du uttryckte en önskan, och speciellt med hjälp av änglar också, så verkar det ha gått igenom

Vad jag har förstått så måste man bjuda in änglar, så som du gjorde och dom är ju till för att hjälpa, så jag tror nog att dom hjälpte till att förmedla din mammas närhet och värme.

#28/Chilly ja alla tror att efter ngr månader att man ska ha hämtat sig…men herregud min pappa har dött o han kommer int etillbaka…han har funnits där hela mitt 35 åriga liv hur ska jag då kunna hämta mig på ngr månader ja o äns år??

Ja o alla dessa trista klycshor man får höra..det blir bättre med åren..säkert men inte just nu o inte vill man höra det heller..

Ja o det här kämpandet för sina barn… märker mest på dottern att hon bli rhelt stel när jag pratar om morfar ller om hon hör mig prata m ngn annan..då gör hon allt för att få uppmärksamheten så vi ska sluta prata om pappa/morfar..

har frågat henne flera ggr varför hon aldrig pratar om honom men då sa hon att det gör för ont… :( men det kommer kanske längre fram…

Hej igen Chilly….jag förstår precis hur du menar angående att tiden läker alla sår o s v…det är just som du säger, inte det man vill höra under denna period…herrejisses, det är ju bara 2 månader sen din mamma gick bort…det är ingen tid alls….och alla är vi olika i våran sorg, det tar så himla olika lång tid med……

Det som händer är, att man går inte ständigt o tänker på den bortgångne, ju längre tiden går, men sorgen är precis lika stark som den dag man fick veta….som jag skrev, så var nog den värsta av alla sorger, den när min sambo dog i en bilolycka…..han var ju min familj…han fick inte dö….vi hade ju en gemensam liten flicka på 6 år, och hon var ju pappas jänta….ingen annan än pappa skulle natta henne o läsa sagan…

Och mina söner från ett tidigare förhållande, avguda honom…han var mer pappa än deras riktiga….

Nu är det 21 år sen som han gick bort, och än idag kommer tårarna när jag tänker tillbaka på den dagen när jag fick beskedet….den är precis lika stark, men det enda är ju att jag tar det ju med accept….för det gjorde man ju inte under säkert ett år….man vägra att ta det till sig, man ville att allt skulle vara en mardröm…

Så det som folk menar i allmänhet är väl att det går bättre o bättre med tiden att acceptera….men att glömma, det finns inte på denna planet ens…och sen beror det ju oxå på vilka som säger så, många har ju inte varit med om den stora sorgen ännu kanske….

För man sörjer på olika vis, beroende på vem det är som avlider…så har det varit för mig….min exsvärmor var ju den första som gick bort, och hon hade varit som en mamma för mig…så när hon dog, kände jag det som det värsta i mitt liv….

Sen dog min pappa, och han sörjde jag på något konstigt vis, jag sörjde men ändå inte….hade ju ett så stort hat mot honom….men senare så börja jag sörja honom på riktigt…sorgen över att inte fått haft honom som en pappa skulle ha varit….velat fråga så mycket om, varför han hade varit så elak osv..

Men när min sambo dog, så försvann hela marken under mig…jag gick på gungfly i många år, och flytta o flytta…sökte ett hem där jag kände mig trygg igen…och det är det absolut värsta jag har råkat ut för…

Sen kommer jag till mina bröder….och även de var så fruktansvärda…det jobbigaste var nog när min äldsta dog, han tog ju sitt liv….och där kom alla skuldkänslor fram….hade jag kunnat gjort något….vet ju att det hade jag nog inte…men ändå, man tänker så….han for ju oxå illa hos våran pappa…det var jag o han som fick följa med honom efter deras skillsmässa…och han valde drogens väg, och jag valde att istället rymma så mycket jag bara kunde…

Ändå var han min storebror som jag kände mig trygg hos, när vi var små, och när pappa hade slagit mig, då fanns han där o trösta….

Vi kom ifrån varandra när jag var 14 och han 16…och då hade han tydligen börjat med drogerna…vi träffades ibland, men inte så ofta…jag hade fått min familj och han sin…drogerna gjorde så att han blev ensam…han fick många chanser, men föll igen…vet ju att detta gick inte att hindra, men ändå kände jag mig som en svikare när han inte orka längre…

Lillebror dog för 2 år sen i en massiv hjärtinfarkt, så det gick fort ändå, men han hade ju haft kärlkrampen ett tag…så självklart var man jätteledsen…det var han i familjen som spela gitarr och sjöng så himla bra, så när vi träffades alla syskon, då var det han som var huvudpunkten och vi sjöng alla tillsammans….ja det var tider det…och nu finns det inte längre…har bara en bror och syster kvar, men brorsan har fått 2 strokes, och sitter i rullstol, och är fortfarande i beroende av hjälp….det är inte samma kille längre heller, men han har sakta kommit tillbaka med talet och minnerna….men det är svårt att höra vad han säger…

Så jag är hela tiden beredd på att han oxå går hädan….vet ju att en till stroke kommer inte att gå bra….Så visst är man härdad allt, och mamma som fick amputera sitt ben i somras p g a kallbrand….herrejisses….då satt jag o min syster i mammas lägenhet o grät…vi trodde aldrig att hon skulle klara sig…men nu sitter hon på vården och väntar på ett vårdboende….så det ser vi framemot….och mamma längtar så…jag o syrran tömde ju lägenheten hennes, och har maganiserat hennes grejer o möbler som hon skall ha med sig till sitt boende sen…hon är 83 år, men en riktig krutgumma, med alla hjärnceller på plats…en så härlig gumma finns inte…

Oj, va jag skriver…skrivklådan har slagit till….mycket jobbig för andra, men inte för en annan…ville bara dela med mig lite….man får ta det som det kommer….man vet aldrig hur man kommer att reagera i förväg…jag har ju sett det nu….ingen är den andra lik…..men lika ont gör det, när det sker….

värme till dig och en jättekram….och visst har du haft din mamma på besök, det läste jag allt…ha det så bra som det går nu…

Hej!

Måste vara jobbigt!

Vill bara fråga dig. Hur gick din mamma bort? Hastigt? Hann hon säga adjö till de som hon stod nära?

Får en känsla bara.

Svara gärna om du vill  :)

Ha en fin hösthelg

Kram Glammy

Hej Eija

Jag började läsa det du skrivit men klarade inte mer..Blev för ledsen..Hoppas du inte blir ledsen på mig..Kände sån sorg bara med dina första meningar..

Ska spara det och läsa när jag är redo..Förlåt..Jätte kram

Chilly….jag blir inte alls ledsen…och det är helt o klart att du skall läsa när du orkar….ville ju absolut inte jaga upp dig, det måste du förstå….min tanke var mer att berätta hur olika varje bortgång tar på en….

Varma kramar gumman, och tänk inte mer på det jag skrev….värme till dig

Eija

Hej !

Ville bara veta hur du har de!

Kram

Naznaz

Hej Naznaz

Tack söta du..Det är lite jobbigt nu men man har ju inget val än att gå framåt..Börjat att sakta släppa min förnekelsekänsla angående mammas död och sakta se sanningen..Det tär men jag är ok..

Hur har du själv det?

Kramis<3

Hej igen!

Lite bättre nu men fortfarande saknaden och tommheten är kvar.

Kram/Naznaz

Min farfar gick bort för lite mer än ett år sedan vilket öppnade upp min mediala bit som jag försökt trycka bort i princip hela livet. Jag känner av honom väldigt stark och i början var han väldigt duktig med att blinka med lampor och andra väldigt finurliga sätt att kommunicera på. ;) Jag har också haft kontakt med honom både genom ett medium och "mig själv". Vet att han är med hela tiden och vakar över mig och min familj.

Pappa däremot känner ingenting vilket han nog har varit lite besviken över, precis som du. Men igår fick jag faktiskt se farfars energi stå bredvid min pappa när han satt och pratade om honom. Han kände så klart inte av någonting alls, men energin var så tydlig att det inte gick att ta miste på.

Så bara för att du inte känner av, betyder det inte att din mamma inte är där…. :)

Hej Tuva

Tur du har som får kontakt med din farfar..Det måste kännas bra..Jag för min del söker bevis..Har liksom nästan slutat tro på andra sidan..Har alltid gjort det men i och med att jag inte kan känna av mamma så känns det tungt..Vet att mkt jag skriver blir svammel..Märks att jag inte riktigt är mig själv..Saknar så det gör ont..Skönt att ha hittat detta forum..Alla är så rara här och har så många erfarenheter att dela med sig…

Tog denna bild på Minneslunden igår där mamma ligger….

Naznaz

Mmm det är jobbigt och mkt tungt..Kramar om

Sen är det ju så att i början är man så fylld av sorg att det säkert kan vara svårt för andarna att skicka fram meddelanden. Prata som sagt högt med din mamma (pratade själv mycket med farfar i början och gör det fortfarande ibland fast nu mer "mentalt") och be henne att ge tydliga Tecken.

Sen vad jag förstår, så kan det ta ett tag innan andarna "känner sig som hemma" på andra sidan och att dom också måste öva upp sig på att kunna ta kontakt. Hur länge sen var det hon gick bort?

Och jag känner inte en sekund när jag tittar på din mammas bild att hon är ledsen på något sätt. Det enda skulle som sagt bara vara att hon är orolig för dig för att du är så pass ledsen.

Och vilken fin bild. Den fina platsen känner hon sig säkert tacksam för. :)

Massa kärlek!

Hej Tuva

Jo jag har ju hört att när dom går över kan det ta lite tid. Mamma dog hastigt och mkt oväntad den 16 augusti så det är så nytt än..

Jag vet att mamma har det bra..Genom denna tid så har jag fått mkt stöd av Vargman som är enormt duktig på att få kontakt med mamma..

För hur jag än önskar så händer det inget..Fått veta att mamma är här mkt hos mig och min dotter..Och att hon tittar på mig när jag sover..Det värmer men jag vill ändå kunna känna av henne själv…

Mamma valde själv att ligga på minneslunden för att vi skullle slippa att ha en grav och ha bekymmer över..Som mamma utryckte sig..

Jo och jag försöker vara stark men i fredags så brast min mur..Är väl inte i sorg/saknad fas nu..

Go du är Tuva…Massa kramar

Tänk att jag anade att du mått dåligt under helgen, Chilly! Det är lätt att det blir så under Alla helgona helgen. Man tänker på sina nära då. De skall ju hedras då. Jag är fortfarande övertygad om att du ganska snart kommer se Tecken från mamma. Jag förstår att du har det tufft. Jag vet att din mamma försöker nå dig lika mycket som du försöker nå henne. Allt är dock så nytt för er båda och det är starka energi fält emellan hennes värld och vår. Men som jag har varit inne på…Både din mamma och du själv är så fruktansvärt envetna så jag är helt säker på att ni kommer finna en kanal. Skall göra allt i min makt för att försöka hjälpa er till detta.  Som Tuva-C är inne på prata så mycket som möjligt med henne. Hon hör dig. Hon måste bara hitta ett sätt att kunna svara dig.

//Mvh

Vargman

Mmm mått lite kasst i helgen men det var ju väntat..

Ja du kämpar på med oss envisa skåningar och det ska du ha stort tack för Jag gör allt jag kan men som du vet lyckas jag ju inte….

Jag tror att det kan vara ett av problemen. Att du försöker alldeles för mycket. Du är fortfarande djupt inne i sorgen och saknaden av din mamma vilket är helt förståeligt. Tycker du skall bromsa lite så du får full kontroll på ditt egna inre. Försöka känna efter du hur du själv mår lite mera. Så skall du se att så småningom kommer det ske saker omkring dig. Du kommer tack vare tydliga Tecken förstå vem det är som är i din närhet. Tycker dock att du skall göra som Tuva-C säger att du skall prata med henne. Gärna när du lägger dig på kvällen och slappnar av. Då är man ofta lite mera mottaglig.

//Mvh

Oj, den tråden var lång och jag ska läsa mer när jag är piggare men jag hann läsa vad Hellas skrev och det är så bra.

Vargman

Ja du har så rätt men helgen har varit tung och igår var det mammas födelsedag..Hon skulle ha fyllt 69 år..Men idag känns det bättre….

Vad skönt att det känns bättre

Tack Jeremina