Hej! Det låter jobbigt! Lite av det du säger kan jag själv känna igen mig i.

Det var så mer förut för mig, att det kändes som något ville stoppa och hindra mig. Jag tror att det kan hänga ihop med svår bakgrund, som jag också har haft.

När man går igenom svåra saker i barndomen, så får man dåligt självförtroende, dåligt allt nästan och då tror jag man också kan bli ett lätt offer andligen också.

Jag tycker att du skulle ta kontakt med ett bra medium som kan hjälpa dig att se vem och vad som stör dig. Så att du får reda på om det är ett andligt väsen eller inte, och sedan bygga upp dig själv andligen och i person.

Lycka till och berätta gärna för oss hur det går för dig :)

Alltså grejen är den att jag har haft ett förjävla dåligt självförtroende.

Ska berätta lite kort om vad jag har varit med om som jag anser vara ett av problemen.

Sen jag var 9 år gammal så har min familj ogillat mig och dom beslutade för att skicka mig till bup och avlastningsfamilj. (jag har levt i en familj som har slagit varandra och skyllt allt på den försfödda vilket är jag)

Så när jag var 12 så skilde dom sig samma vecka jag fylde tolv och inte nog med det så skilde dom sig från mig också och satt mig på fosterfamiljer. Och där fick jag bo tills jag var 20 år gammal…

Jag hade inte förtjänat att hämna på dessa ställen och jag har inte varit grovt kriminell eller narkoman. Vist har jag testat vissa saker i mitt liv, men man blir ju som man umgås. Men hela tiden har jag haft en känsla av att någon har skrattat åt mig.

Jag kan se en bild när jag blundar av en man som är mer av en överklass som har armarna i kors är mycket större än mig med en självbelåtet flin och njutit av situvationen typ.

Jag kämpade år efter år för att få komma hem och jag skötte mig och följde alla regler från jag var 14 - 16 år och socialen sa att jag skulle åf egen lägenhet, men dom ljög för mig.

Anledningen till att jag fick bo kvar på behandlingshem var för att jag vägrade lyssna på vad dom sa, typ som att äta upp maten, städa på order eller att gå och sova vid 8 - 9 på kvällen som 15 åring.

Så jag bodde inte kvar på behandlingshem för att jag var kriminell eller knarkare. Jag testa cannabis första gången jag var 16 för då orka jag inte med allt längre. Och jag rökte det i 2 år. Sen bestämde jag mig för att sluta och man får bara bo på behandlingshem i 6 månader om man är problem fri. Men i mitt fall så var jag inte problemfri för att jag kunde bli arg när jag blev anklagad för saker jag inte hade gjort

jag har till och med blivit anklagad för MORD BRAND när jag inte ens har varit i samma stad under den perioden branden inträffa. TUR att jag hade alibi då…

Och hela tiden har jag haft denna konstiga känsla av att det är någon som ser till att allt går åt helvete….

#2

Det låter som du har haft det riktigt tufft i din barndom och din uppväxt. Tilltrasslat och eländigt.

Jag kan känna igen mig delvis i det du skriver och det är en smärtsam resa du gått igenom,,,,

Jag tror inte alls att du är omsluten av någonting ont från ande värden. Däremot så tror jag att du är känslig och kan känna in energier från det som kommer från" bortom" men även i din intill liggande omgivning.

Det är ju själva grunden för överlevnaden när man vuxit upp under traumatiska händelser. Det präglar hela livet på mer än ett sätt och på många olika plan.

Livet, tankarna och känslorna är lätta att misstolka när vi är vilse i oss själva och inte riktigt vet vad vi ska tycka, tänka, känna eller tro.

Som jag ser det när jag läser din text så skulle du behöva komma i kontakt med någon form av samtalspartner, så att du kan finna din väg tillbaka till dig själv.

Jag hoppas du finner det du behöver för att ta dig vidare på en ljusare stig här i livet./ Tanke kram rore

Alltså #3 mitt liv i dagens läge är bra. jag har inga problem med saker förutom små saker. I dagens läge är det saker som försvinner och dyker upp flera månader på självklara platser. Typ som nyklar, legg, bankdosor, pass m.m dom kan helt plötsligt ligga på bordet eller i en jackficka som jag änvänder dagligen.

Och jag har haft många samtalspartner, jag mår inte psykiskt dåligt av mitt liv utan är mer glad över att jag har gått igenom det jag har gått igenom. Det enda som stör mig är ju det att det finns någon som sätter krokben för mig.

Jag har inga problem att föra mig socialt. Det enda problemet jag har är att slutföra vissa viktiga saker i mitt liv.

Jag viste att någon skulle tro att mina problem beror på att jag har haft ett svårt liv. MEN att sitta inlåst med MÖRDARE för att man har rökt cannabis är väl inte rätt. (måste påpeka att i sverige kan man inte få instution straff för cannabis) Men jag fick det. Man kan enbart få öppenvård med LVU (lagen om vård av ungdom)

Jag fick bo på ett ställe som heter Johannesberg, ett av sveriges värsta låsta ställen pga att jag rökte.

Personalen där tyckte det att det var sjukt att jag bodde där. 
----

Men nu under senare tid, dom senaste månaden så har jag märkt av denna energi extremt. Jag har inte börja höra röster eller se saker. Jag har känt mig motarbetad. Inte av personer utan av dragnins krafter.

Jag känner mig HÅNAD. Det värsta är att så fort det är påväg att hände något negativt så känner jag rysningar och en skräck i mig innan det händer alltså sekunderna innan.

Måste tillägga att denna energi har varit med mig sen innan jag hamna på behandlingshem så haka inte upp er på det.

Jag skulle gå och dricka vatten som 6 åring men jag vågade inte göra det själv. (Detta var första gången jag var med om något jag kan minnas)

Så jag springer från mitt rum in till min mamma och ber henne följa med ner för att drick. Min mamma går upp och så stannar hon i trappan och kollar ut genom trapp fönstret. Där ser jag tydligt hur en grind öppnar sig. En grind som ingen i min familj kunde öppna.

Sen den här gången har jag vaknat mitt i natten av varningar av att otäcka grjer skulle hända.

En gång när jag var 6 år efter grind incedenten så blev jag väkt i panik av att det var någonting som skrämde mig. jag tittar ut över rummet och ser en gigantisk spindel. JAG SKRIKER. och min mamma kommer in och hon skriker åt mig att komma ut från rummet. Spindeln följer mig med blicken och jag springer ut och när jag väl är ute ur rummet så börjar spindeln springa mot mig och hoppas samtidigt som min mamma smäller igen dörren och öppnar den men då är den borta, vist det är en insekt och den kan försvinna lika fort som den kom.

Men jag har även vaknat mitt i natten med stickningar i hela kroppen och jag har verkligen inte kunnat röra mig. Men med tiden har jag blivit van detta och när jag vaknar så mitt i natten nu så vet jag vad jag måste göra. "jag måste röra på någonting" säger jag till mig själv. och jag kan vara så där stel i 1 - 2 min.

Hade jag haft epelepsi så hade jag inte haft ett minne under tiden jag hade detta anfall men jag minns varje otäck sekund som om en sekund vore minuter..

jag kan känna igen lite av det du beskriver..tycker så syn om dig..försök bara att övertala dig att du KAN & ingen bestämmer över dig! Kramar

RÅKADE AVSLUTA MITT GAMLA KONTO. FINNS NU HÄR.

Hej Xtio!

Oj vad du verkar ha haft det trassligt. Kan din förföljare föra något gott med sig? Finns det något positivt med den? Jag kan tyvärr inte känna in vad det är som förföljer dig.

Jag håller med nr 6#, det är bara DU och ingen annan som kan bestämma över dig, om du inte tillåter det.

Jag har bara ett råd som jag hoppas kan hjälpa något. Fokusera på det som är bra och sådant du vill ha i ditt liv. Det du fokuserar på får du mer av - oavsett om det är positivt eller negativt.

Många kramar till dig

MÅSTE TACKA FÖR ALL HJÄLP JAG FÅTT. :D (Y)
ÄLSKAR DET HÄR FORUMET. :D

Måste känna att detta känner jag igen. Dock tror jag att det är en blandning av två saker. Är trött så får använda huvet mer än läsa av. Har du varit i deprission eller befinner i en. Jag tror att law of attraction och dina guider är inblandade samt det du drar till dig. Dina guider vill hjälpa dig på rätt väg. Men ditt tankemönster gör att du kontrollerar vardagen så tills vidare att du drar till din uppmärksamhet på att negativa händelser förekommer. Vilket depremerade människor människor gör . Om du nu är det. Du kan även dra till negativa energier och är du svag och känslig påverkas du. Och jag tror dina guider jobbar hårt. Men du ser dem som någon som *iaktar* men negativ defination. Detta är bara en spekulation 00:21 på natten. Men försöker och är allt jag kan göra. Men min hand ligger varmt på din axel och önskar din välgång

Jo klart jag är deppig eftersom allt känns som ett misslyckande.
men hmm.. vet inte hur jag ska försklara.

Jag var mer deprimerad när jag var tvångs isolerad
från världen än vad jag är idag. Idag är det små bördor
som får mig att vara lite hängig i jämna mellanrum.

Idagens läge så är det väldigt lite som kan få mig på
fall det är mer den känslan av iaktagelse som stör mig.

Min bakgrund har ju byggt mig till den jag är idag.

Alltså fortfarande så har inte min "känsla" något att
göra med behandling. Behandlingen var bara en av
sakerna som denna "mörka kraft" tyckte det var roligt
att föra in mig i.

DOM "mörka krafterna" började långt innan jag hämna
på behandlingshem. Dom började när jag gick på förskolan!

Efter att jag har börjat skriva här så har jag börja få tillbaka
lite små svaga suddiga minnen om hur jag var som liten.

Kommer ihåg att jag kände mig tvingad till att inte gå till
förskolan som lite. Och om jag gick dit så skulle dåliga saker
hända.

Sen när jag var 7 år gammal var jag tvungen att gå till skolan.
och då blev jag mobbad istället.
----

NU kom ett nytt minne upp som hände mig i 2:an

Jag och min bästa vän jerker var på väg hem till mig
efter skolan. Vi hade stannat kvar en timme längra för att jag hade fått kvarsittning för att jag var bråkig.

Vi gick över en grus fotbollsplan och när
vi var i mitten av denna fotbolls planen så får jag en
riktigt hård knuff i ryggen så jag flyger frammåt.

Jag landar med mitt ansikte först och får en stor fläskläpp.
Jag var som sagt mobbad och slog tillbaka om jag fick tag i någon så jag reste mig upp direkt vänder mig om för att jaga denna personen men på mindre än fem sekunder han denna "personen" av fotbolls planen.

Varken jag eller jerker såg denna "personen" och jerker som inte blev attakerad såg aldrig någon i närheten.

Jag har varit med om en slags Poltergeist fenomen tidigare. (Inte så som på film att allt flyger och far)men det har hänt grejer. Jag kan berätta om ni vill höra.

Den parapsykologiska, som menar att den mänskliga agentens (eventuellt uppdämda eller frustrerade) känslor är upphovet, eftersom de fenomen som avses här följer en viss person och inte en viss plats.

Ofta är det en traumatiskt och jobbig barndom som ligger bakom.

Kanske det kan vara lite som Poltergeist?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Poltergeist

Glömde bifoga länken, så du kan läsa vad det är, om du inte vet.