Någon som följer mig
För ca 6 år sedan så mådde jag väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt, ja hade då en känsla av att någon gick bakom mig då jag var ute och gick, och ganska så nära. Det var inte direkt obehagligt, kände mig inte förföljd, utan det bara var någon där. Men varje gång jag vände mig om så såg jag ju ingenting.
Detta försvann och så har jag inte tänkt på det så mycket mer förrän nyligen då jag fick en ganska så jobbig diagnos utav doktorn. Denna gång upplever jag mig inte må så väldigt psykist dåligt men visst är jag ledsen. Men den som går bakom mig är tillbaka. Jag vet inte hur ofta jag vänder mig om då jag är ute på en promenad, måste se kul ut för dem som ser mig på håll.
Min mamma säger att det är min skyddsängel.
Vad tror ni?
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
beror på din känsla av det, varmt ljust o utan minsta rädsla är det faktiskt din skyddsängel. Men upplever du inte ovanstående behöver det inte vara något skrämmande. Det kan vara andra personer på andra sidan som faktiskt bryr sig om dig och vill följa dig under de jobbiga stunder som du har. Dessa som inte har bandet av att vara skyddsängel upplevs inte alltid som varma trotts att de faktiskt är där medd goda avsikter. Just för att känslor som rädsla förstärker dem så upplevs de mer obehagliga. När andra sidan vill visa sig och kanske ge dig en kram eller en klapp upplevs de just så; lite kalla, och kanske till o med kårar. Medan din skyddsängel har en annan koppling till dig och de har de varma känslorna just för att vi aldrig ska vara rädda för dessa skyddsänglar. Vi ska aldrig behöva tveka när vi möter dem!!
Alis volat propriis 
Din mamma är klok ! Skyddsängeln följer dig och man kan ibland märka av att dom är med oss!
Du behöver inte vara rädd.
![[kvasthilda1972]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#1 håller med dig!
Jag har kännt mig förföljd i hela mitt liv. Visst i vissa
stundet så känner jag ingenting medans i andra stunder
så känner jag av att den bara vill förstöra, typ som att
den snor min uppmärksamhet undermedvetet osv.
Lät ju inge vidare det där XTIO.
Den jag har som följer mig känner jag inet som hot och jag känner mig inte förföljd.
Men jag har någon som går bakom mig, nu då det är mycket löv på backen kan jag till och med höra prasslet i fotstegen bakom mig och då jag vänder mig och tittar så är det inget där. Men det är inte den obehgliga känslan som man kan få av en riktigt person som går nära och om det är mörkt ute.
Jag har nog någon som vill mig väl skulle jag tror.
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
det låter bra det. :P tänk om man själv hade någon som kunde försöka hjälpa en frammåt istället för att jävlas med en…
Jag har hela mitt liv kännt att det t.ex. stått någon bredvid min säng när jag ska sova. När jag var ca 5 år gammal så såg jag faktiskt en person i mitt rum vid dörren - lika klart som om det hade varit en riktig person. Blev så klart jätterädd och stängde nog ner lite efter det, men känslan av att det i princip alltid är någon med mig har aldrig försvunnit. Är väldigt sällan jag känner mig "ensam".
Efter att jag tog upp det mediala så öppnades en helt ny värld för mig och nu förstår jag att det inte bara är "spöken" utan faktiskt folk som bara är där för att titta till en vilket jag bara tycker känns mysigt. :)
Nu först på senare tid har jag börjat känna lite skillnad på andar och "spöken". När det är andar så känner man att det är någon där, men det känns inte direkt obehadligt. Spöken känns mycket mer intensiva och bara senast i natt så fög jag upp flera gånger med hjärtat i halsgropen med känslan av att det stod någon där som inte bara var där för att titta till…
Starta ny diskussion