Jag vet inte om det var övernaturligt.. Men på min mormors begravning så läste jag en dikt som jag hade skrivit till henne. Och när jag gick fram dit, och började läsa, så försvann kyrkan, kistan, prästen och alla andra människor. Helt plötsligt befann jag mig någon annanstans, jag hade fortfarande dikten framför mig så jag läste ju fortfarande. Men ah, så kom min mormor gående. Hon log mot mig, och precis när jag var klar så pussa hon mig på kinden.. Det kändes så äkta. Och ah, så "vakna" jag upp och stod i kyrkan igen. Jag är helt övertygad om att mormor hörde min dikt. Känslan var iallafall helt.. otrolig. Jag läste dikten precis i början av begravningen, och jag kunde inte gråta förrän i slutet enbart för att jag kände så otroligt mycket kärlek och värme. Att ställa mig där och läsa dikten är det starkaste och finaste jag någonsin har gjort, men mormor gav mig verkligen världens finaste minne tillbaka. 

Sen nätterna som man legat och saknat henne innan man ska sova, o man känner hennes doft. Då vet man att man inte behöver sakna henne så mycket ändå, för hon är ju faktiskt kvar. Eller en annan gång när jag drömde en mardröm och inte kunde vakna upp.. Då var det någon som skaka mig, och när jag öppna ögonen såg jag mormors gestalt vid sängen.

Känns skönt att veta att hon inte har lämnat mig.

Min är nog när min bortgångna morfar hittade ett sätt att göra att min högsta önskan gick i uppfyllelse.

Min morfar var min bästa vän när jag var liten och jag älskade honom. Han gick bort i cancer två månader innan min 10-års dag. I år efter det så var min högsta önskan att få träffa honom igen. Så varje gång jag fick önska något så var det det jag önskade.

En natt när jag var någonstans mellan 12 och 14 år så drömde jag att jag vaknade och kände en enorm dragningskraft mot hallen. Så jag klättrade ner från min loftsäng som jag hade då, öppnade min sovrumsdörr och klev ut i den mörka hallen. Hela lägenheten var släckt så det var mörkt, men vid öppningen in till vardagsrummet så stod min morfar med ett obeskrivligt ljus runt om honom. Det var ett ljus som jag aldrig har sett eller upplevt förrut. Det var så starkt och utstrålade värme, men det bländade inte. Jättesvårt att beskriva. Hur som helst så stod min morfar i det ljuset med ett leende på läpparna och huvudet lite tiltat på sidan. Självklart vart jag överlycklig att få se honom. Jag sa "morfar!" och jag ville bara springa fram och krama honom, men något stoppade mig. Allt kändes så fruktansvärt verkligt. Riktigt, riktigt verkligt! Då mindes jag plötsligt - Han är ju död! Så jag frågade honom;

"Men, är inte du död?" Som svar fick jag en huvudnickning och ytterligare ett vänligt och värmande leende från honom. Efter det är saker och ting lite suddiga. Jag minns inte om jag gick fram o kramade honom, om vi pratade mer eller inte men efter ett tag så blev allting svart. Sedan vaknade jag upp i min säng på riktigt och hade samma lyckliga och varma känsla kvar i kroppen, tills jag upptäckte att min rumsdörr stod på vid gavel (den hade varit stängd innan), då blev jag smått rädd. Klättrade ner från loftsängen och stängde dörren igen. Sen somnade jag om.

Drömmen verkade så fruktansvärt verklig, som om den hände på riktigt. Jag tror nu att jag kan ha gått i sömnen, öppnat dörren och gått ut i hallen och sedan gått tillbaka utan att stänga dörren igen. Och jag tror också verkligen på att min morfar ville hälsa på mig och att han ville visa att han hade det bra där han var.

En annan fin upplevelse jag haft var när jag träffade min älskade min döda kanin Busan i en dröm. Hon var död även i drömmen….fast levande. Som om hon kom och hälsade på. Fick massa pussar av henne, som jag även brukade få när hon var levande. Jag kramade om henne länge, länge innan hon var tvungen att skutta iväg igen. Denna dröm hade jag för några månader sedan så jag var mer övertygad om att det faktiskt VAR hon som kom för att hälsa på i min dröm. Hon hade samma varma, starka ljus runt omkring sig som min morfar hade, och hennes ögon var inte riktigt ögon utan bara ljus, men det såg inte läskigt ut på något sätt alls.

Mitt vackraste minne är då jag kanaliserade ärkeängel Michael till mig själv!!! Det var otroligt kärleksfullt och vackert!!

Skotty och Hope, vilka vackra berättelser. Det är så skönt att veta att de vi mist till döden aldrig försvinner från oss utan alltid finns nära även om vi inte alltid kan se eller uppfatta dem.

Min vackraste upplevelse är jättesvår att välja ut eftesom jag lever med övernaturliga upplevelser nästan hela tiden. Men när jag lyckas få få människor som stått nära varandra att återses är en mycket givande känsla.

Sen tror jag att det som varit mest givande och som stannat längst i mig är älvornas dans. Jag har sett det några gånger under mitt liv och det är så magiskt så det finns inte ord.

// Danda

de gånger jag igenom länkning har fått prata med mina nära och kära ..det är så otroligt fina upplevelser

Det var när jag var cirka 6-7 år och mötte två änglar som räddade mig från en situation. Men sen finns det många andra också.

Jag har sett änglar i form av stora ljuspelare flera gånger, det var fantastiskt.

En gång när jag var riktigt sjuk. Hade feber och ont i halsen kunde inte svälja för det gjorde så ont. Tog säkert 30 sekunder att smärtsamt svälja. Då bestämde jag mig för att be Gud om hjälp. Jag bad mitt i natten, säkert 15 minuter, sen gav jag upp.

Trodde inte han skulle svara mig. Då satte jag mig på sängkanten och undrade vad jag gjorde för fel.

Då plötsligt uppfylldes jag av en enorm värme och en kraft. Kraften var så mäktig att jag inte kunde röra mig. jag kunde också se ett starkt ljus.

Värmen och kraften fokuserade på min hals och cirkulerade precis där jag hade ont.

Min halsont var som bortblåst! Men hela natten kunde jag känna en cirkulerande kraft och värme i min hals.

Det är ett av mina starkaste upplevelser

Åh, vilken vacker tråd det blir, perfekt start på dagen, tack allihop!!   (jo, jag gick nyss upp.. :) )

Har nog inget själv som riktigt platsar här ..mina upplevelser är mest lite luddiga, inte så verkliga, och har med visualiseringar att göra. Men efter brukar det manifestera sig på något sätt i verkligheten, det är coolt! Som när farfar dött och jag föreställde mig att han sprang bredvid mig i skogen, tills det kändes som han gjorde det, och sen frågade om det nu är så att du på nåt sätt finns kvar kan du väl visa mig en älg? Kom ingen älg där, men nästa gång jag var ute och sprang körde jag orienteringsbana, dök över en kulle och sprang rätt in i tre älgar!! Ha ha, inte sett en älg på tio år innan det, och ingen efter heller! (och det här var samma skog jag sprungit i flera gånger i veckan i tre-fyra år :) )

Jag väljer en av mina upplevelser. Min lille pudel Emil blev bara fem år, han var sjuk mesta delen av sitt korta liv. Till slut kom vi överens om att nu fick det räcka. Han somnade in i mitt knä och jag satt med tårarna rinnande och fick se honom dansande in i ljuset, dansande på bakbenen som han gjorde när han var riktigt uppspelt och glad. Han möttes av en kvinnlig guide i röda kläder, och flera andra hundar, och så kände jag en stark tacksamhet från honom.

Han har kommit många gånger och hälsat på, en gång snodde han med sig en av sina älskade bollar. Den är spårlöst borta och jag förstår att han ville ha den :-)

Mitt vackraste minne är av vår första katt Pia.Hon blev 14år,och vi saknade henne mycket.Flera år efter sedan hon hade avlidet,så var jag en kväll i köket.Öppnade ett skåp där vi hade torrvaror,samtidigt då jag ska stänga dörren och vända mig  om.Så ser jag henne sitta nedanför mig,i samma ögonblick som jag ser henne,så upplöstes hon av ett stjärnglitter.Jag blev så överraskad och jätteglad att jag fick se henne igen.Min fina katt.

En av mina finaste uppvelelser började med at jag kände en otrevlig närvaro i mitt sovrum, på natten. Det var en mörk och obehaglig figur som jag lite förtvivlat försökte fösa iväg. Jag gick in till min systers rum och lade mig brevid henne i hennes säng men efter en stund var skuggan där också.

Jag försökte få iväg den ytterligare en stund men när jag inte orkade mer så började det lixom vibrera utifrån, och det kom sedan in genom min systers fönster.

Då var det alltså mina döda djurvänner som kom dundrandes genom rummet och jagade iväg skuggan. Många kor, någon häst, hundar, katter och vår gamle kanin. De färdades med ljus, och alla tog i för fullt och jagade skuggan långt långt bort, och jag började gråta av lycka och tacksamhet.

Efter det har jag alltid känt att de är med mig, och man känner en enorm tacksamhet mot dem, och att de gör vad som krävs för att man ska må bra :') <3

En gång när jag cyklade när jag va liten så såg jag en gammal dam met brunkläning och korg. Hon såg mig och sa inget. Men hon gav mig kraft som inte gick att förklara. Henne såg jag bara engång.

#10 Måste bara säga åååå vilken fin ko. Jag älskar kor dom är så vackra. Helt underbar upplevelse du hade.

#10 Ja jag älskar också kor, dom är så kloka o fina. Jag minns när jag gick på 4H som liten och tog hand om en ko som hette Rosa.

#12 Hehe ja visst är hon, hon hette Stina och var en otroligt gó vän!

#13 Håller med dig, underbara är de. Oh, jag gillar 4H - mys! Ärligt talat, så har jag aldrig stött på en ko som hetat Rosa- Sveriges vanligaste konamn. haha

Den vackraste är när jag mötte min andlige beskyddare. Helt underbart. Sen den dagen har inget varit sig likt. Men kan även bemötas med när jag var liten och upptäkte att träden, solen och månen levde. Och jag började sjunga för dem. Blev så varm och kände att de var så tacksamma. Idag sjunger jag som ett skata. De är nog glada att jag besparar dom mina melodier idag. Haha

Det senaste var för ett par månder sedan. Innan jag somnade bad jag universum om hjälp och stöc.

Morgonen som följde, så var jag mitt emellan vaken och sömn, så pass vaken att jag visste vars jag var, men fortfarande sömndåsig. Jag försökte "morgondrömma" om det som är varför jag behövde stöd och hjälp.

Plötsligt kände jag hur något totalt tog över mitt sinne, jag kunde inte frammana "morgon drömms bilderna" jag ville. Den där känslan lade liksom bomull över mitt sinne.

Fick känslan av att "nu är jag här, jag kräver din fulla uppmärksamhet"

Och då visste jag att jag inte var ensam, att något stort var i min närhet. Sen dök bilden upp för mitt inre - jag kan inte nu i efterhand riktigt greppa detaljer, känns väldigt flyktigt.

Men jag visste bara att en drake var hos mig, och jag såg hur han sänkte sitt huvud ner mot mig. Det kändes som en han.

Han sänkte sitt huvud ner till mig, och jag kände hur jag kröp ihov av djupaste respekt, kände mig väldigt liten men inte rädd.

Han sa inget, han var bara där för att lyssna på mig, vad jag önskade och för att visa sitt stöd, när jag som mest behövde styrka. Jag öppnade mitt hjärta, berättade vad jag ville, vad jag önskade, mina rädslor, mina förhoppningar.

Sen försvan han och jag fick tillbaka kontrollen över mina egna inre bilder. Tog mig nästan två dygn att verkligen fatta vad som hänt. Och när jag insåg att herregud, jag fick svar, ajg fick stöd - jag är inne på rätt väg. Det var enormt, och jag kände mig så tacksam.

När ajg var barn; 4-5 år drömde mardrömmar (dom skärmmde mig) jag jämt om drakar, att dom fanns överalt, i molnen, i vattnet. jag som 6 åring målade drakar jämt - inte direkt vanligt för en tjej :)

När jag blev äldre fortsatte drömmar om drakar - nu som vänner, bundsförvanter i kampen om livet, ljuset och kärleken.

Så besöker var väldigt stort för mig :)

# 23, jag får rysningar över hela kroppen! Det är mäktigt att ha en drake med sig  Jag själv har ett gigantiskt lejon hos mig emellanåt, särskilt när jag känner mig osäker och otrygg. Då är det gott att han kommer riktigt nära <3

Har haft en helt del upplevelser,men den som har betytt mest för mig var mötet med min farmor det värmde mitt hjärta enormt.

Farmor kom till mig genom en dröm,såg henne hur klart som helst och jag minns att jag frågade hur hon har det och svarade att hon hade det bra.så vände hon sig om och gick iväg.minns att jag ville efter men då vaknade jag.det mötet glömmer jag aldrig.

Kul att ta del av era upplevelser.

Mitt största upplevelse är när min saknade mormor besökte mig i en dröm.

Det var ca 1 månad efter hennes bortgång och i drömmen så satt jag i hennes knä uppe på en vind, kan också ha varit en våning högt upp. Vi packade även hennes resväskor tillsammans och pratade och skrattade. Jag kände sån kärlek och det kändes så verkligt. Jag var så lugn på morgonen, kände mig tröstad. Jag minns inte så mycket om vad vi pratade om tyvärr, men jag minns bara att vi pratade om att hon skulle åka iväg till en plats som hon älskade och trivdes som bäst. Och att hon skulle få det bra och att hon var så lycklig. Jag kände sån kärlek när jag vaknade! Precis som jag brukade känna efter att jag var med henne när hon levde. 

Saknar dig mormor!

# 18 och # 19 Härligt att ni fått träffa era kära! Jag drömde en gång om min storebror (han dog när han var 28), fast det enda jag såg av honom var hans ena fot. Och det var helt klart hans fot, inget att ta fel på eftersom han hade lite speciella fötter 

Under en healing drogs jag in en ljus och varm gång. Stark sken. I gången träffade jag på min kära morfar som varit död i över 10 år. Han grät. Jag tog mig fram till honom och frågade vad det var som tyngde honom. Han förklarade att han var så ledsen för att jag fick hjälpa honom med hans sista toalettbesök i jordelivet. Jag förklarade för morfar att det bara var en ära för mig och att jag var glad att det blev just jag som fick hjälpa honom denna sista gång. Morfar slutade då att gråta. Han förklarade att han alltid kommer vaka över mig se till att jag följer den rätta vägen i livet. Han kommer dock att ingripa bara om han ser att jag väljer fel väg. Fel beslut osv. Han menade att de flesta svaren har jag själv inom mig. bara att känna efter först. Följa kärlekens väg. Han sa även till mig klart och tydligt att jag inte skall försöka testa honom. Sen började det brusa, likt myrornas krig på tv och jag var sedan ute från den ljusa, varma gången. Snacka om suverän healing det blev den gången för mig.

//Mvh

#21 Vad härlig och varm upplevelse!

Jag måste få skriva om en annan händelse som hände för någon månad sen. Har redan berättat om den i en egen tråd men ah..

Jag skriver mycket dikter, och jag hade en vän som alltid var den första att läsa allt jag skrivit. Hon uppmuntrade mig alltid till att skriva. Sen fick hon leukemi och innan jag hann reagera var hon borta. En utav de sista grejerna hon sa till mig var "sluta aldrig skriva" .. Den senaste tiden har jag inte skrivit så mycket, och en dag kände jag bara hur det pirra till i mina fingrar. Då skrev jag en dikt, utan att tänka. Handen skrev det av sig självt liksom. Och när den var klar var det precis som om den hade varit från min mormor. Någon dag senare kände jag samma pirr igen, men då skrev jag bara fyra ord "jag finns också här". Förstod inte alls vad det betydde, förrän jag va på en sittning med ett medium några dagar senare. Då berätta hon att jag hade en ung tjej med mig och allt sånt där. Och att det har pirrat till i mina fingrar, och att det är hennes sätt att kommunicera med mig.

Jag träffade aldrig min kompis, utan vi pratade bara såhär över internet. Hon bodde 4 timmar bort och sen flyttade hon till USA, så det var lite jobbigt. Hon sa att hon skulle vaka över mig, men jag trodde aldrig på henne. Och jag har nog aldrig varit så lycklig som jag var när jag fick kontakt med henne.

Min fina, underbara vän, så jag saknar henne :(