Avundsjuka,konkurrens,samarbetssvårigheter,pengar.Många i den andliga välrden är egna företagare-dvs man försörjer sig på sin "gåva".Alltså måste man göra reklam för sig -annars vet inte människor att man finns.Marknadsföring-det kostar pengar!Vad "tävlar" man då om?Min gåva är större och bättre än din?Jag kan förmedla budskap bättre än du?Det tycker jag är det sjuka i det hela-sitta där och se sig bättre än nån annan i samma bransch-i denna bransch dessutom. Ni har ju samma chef ändå,ni är beroende av ett gott rykte,annars får ni inga kunder.Jag tycker man måste bjuda på sig själv lite och inte se sig förmer än andra.Jag läste dessutom nånstans att man kan bli av med sin sk "gåva" om man inte förvaltar den rätt….Men jag har aldrig haft ett arbete där det inte blir tjafs och bråk emellanåt.Många av dom som varit anställda och startar eget kanske har haft samarbetssvårigheter redan som anställda.Detta är mina tankar och funderingar runt det hela.Man blir sårad och ledsen och problemet tar en massa energi ifrån en-som man kan lägga på annat egentligen.Kram galdra

Mina tankar kring det här yrket är att utan ödmjukheten har man inget här att göra. Jag vill vara den person som lyssnar , tar mig till andras kunskap, kramar en främling när det behövs.

I samma ögonblick man börjar se det som en slags täving och se medium som är runt omkring som ett hot då är det nog dax att skola om sig !

Jag tackar alltid för de klienter och personer som kommer i min väg då jag förstår att de är sända till mig av en anledning. Som du Elisabeth.J tex.

Tillsammans är man starkare!

Jag skulle också vilja säga några ord i detta. Jag vill börja med att säga att det finns så många människor som inte värderar det dom har. Varför vill man bara ha mer och mer ? Varför är vi inte nöjda med det lilla ? Jag för min del är övertygad om att denna obalans skapar väldigt mycket konflikter oavsett yrke och relationer. Jag behöver inte vara rik på pengar, utan det viktigaste för mig att vara rik på kärlek. Att ge kärlek och ödmjukhet till någon, gör att jag mår bra.

Jag håller med ovanstående inlägg thelinda#2 helt och hållet.

..om man börjar smutsa ner andra och för att höja sig själv då är man ute på hal is. Är man ett seriöst medium så existerar inte detta alls enligt min mening. Det finns inte ens i tankarna att göra på det sättet mot någon annan. Jag anser då också att man bör inrikta sig på något annat yrke.

Vänligen MariaJ:-)

Konkurrens existerar inte. Det är vår rädsla för att inte bli uppskattade, utvalda och inte få det vi vill ha, som får oss att uppleva att vi konkurrerar med andra eller blir utsatta för konkurrens.

Marknadsföring betyder inte att man tävlar med någon annan och kan ske på många sätt, som t ex här, som det inte kostar ett öre att bli sedd. Syftet med marknadsföring är bara att tala om att man finns. De som har egna företag och betalar för sin marknadsföring "konkurrerar" inte mer än de som tar betalt men inte skattar för inkomsten.

(Den här rubriken har varit inlagd tidigare med samma undertext men varför har alla svaren som fanns då tagits bort?)

Konkurrens existerar visst… i alla branscher! det kan vara en drivkraft många gånger och behöver inte alltid vara negativt.Men existerar gör det.Och marknadsföring kan visst vara en tävling,men behöver inte alltid bli positiv- man kan också få en negativ bild av företaget/personen/produkten som gör att man aldrig skulle kunna tänka sig att anlita det företaget/personen/produkten.-Även om det är som här gratis…Sen förstår jag inte sista meningen i Perlas inlägg.

ha en bra dag i alla fall därute.

Tillägg till #4

Glömde tala om att det jag skrev i inlägget är sett utifrån ett andligt perspektiv.

Det materiella, fysiska perspektivet är det som är styrt av vårt ego (sinnet/subjektet) och våra rädslor. Sett ur det perspektivet existerar konkurrens och tävlingsinriktning.

Vad man upplever som positivt resp. negativt är individuellt och beroende av vilka personliga filter man bär med sig och tolkar omvärlden igenom.

jag jobbade natt i hemsjukvården och där var det så att jag var väldigt populär bland de gamla.Det vart så att när jag var borta så var det vissa av dom gamla som frågade efter mig och till och med ringde våran chef och ville bara att jag skulle komma.Det har alltid varit så att gamla människor har tyckt om mig varför vet jag ej.Detta skapade i alla fall avundsjuka och jag blev utfryst av  viss personal ,jag anser att jag bara skötte mitt jobb och inget annat.Jag var glad och positiv och stannade gärna en stund extra hoss gamlingarna och då vart det genast snack att jag minsann smörade och jag vart till och med tillsagd av en att det fanns minsann inte tid för sånt.Droppen vart när jag lyckades få en i deras ögon besvärlig tant att ducha en kväll..då slutade vissa att prata med mig..jag stog inte ut när jag såg hur gamlingarna blev behandlade..

#4 Det stämmer att det här har skrivits tidigare men det togs borts pga att en medlem trodde att det var ett personligt påhopp. Trots att det inte var riktat till någon! Men det är ju ett tag sen och jag valde då att ta bort det och vänta ett tag innan jag skrev ut det igen.

#7 Det är tragiskt att när människor inte kan glädjas för andra istället. Att bete sig så, att sluta prata med dig… man blir mållös!

#7 Typiskt inom vård/omsorg.Problemet händer ofta med den personalen som varit där 10-15 år.Sen kommer ny personal som ser bristerna på ett"nytt" sätt.men behåll åsikterna för dig själv för gudnåde vilket liv för småsaker……Tragiskt men så är det…Jantelagen i hög grad.

Ja, det med Jantelagen, är ett mycket trist fenomen.

# 7 o 10. Jag håller med er. Så är det också på mitt arbete. Man vill så mycket på arbetet med det enda man får är skäll och svarta blickar för att man gör saker för dom äldre. Sedan ska det tisslas och tasslas bakom ryggen på en. Det är så tråkigt att det ska vara så här när man jobbar med människor. Värst är ju dom som har varit längst på arbetet, går i samma mönster år in och år ut. Efter ett arbetspass är man helt tömd på sin energi.

# 7, 10 och 12

Avundsjuka har också sin grund i rädsla. Rädslan för att förlora något som jag upplever att jag har. T ex kan man uppleva att man har trygghet i sin roll på jobbet och upplever nya arbetskamrater som ett "hot" när de kommer med nya idéer eller utför arbetsuppgifter på ett nytt sätt eller ser ut att bli blir populära. Det är den inre osäkerheten hos den som upplever sig "hotad" av det nya som yttrar sig i tissel och tassel bakom ryggen, elaka kommentarer och ibland t o m leder till utfrysning av personer som bara varit entusiastiska och kreativa i sitt arbete. Allt detta sker naturligtvis omedvetet. Vi har för det mesta noll koll på vilka tankar och känslor det är som styr vårt handlande.

Om däremot alla var medvetna om sitt eget värde skulle avundsjuka inte existera eftersom (den omedvetna) upplevelsen av att man måste försvara sig (mot ett inbillat hot) försvinner.

#13 Jätte-bra skrivet. Håller fullständigt med att så är det.

#13 Håller med fullständigt!

#13  jag håller med ochså med i att allt bottnar i

rädsla och egen självtillit.

Tänk om vi alla istället vågade berömma varandra, och lyfta upp varandra, se varandras potensial, samt tro på oss själva

Alla möten som vi ställs inför ska ju lära oss något, så meningen med att någon är avundsjuk på dig, är väl just att man ska lära sig att hantera den situationen. Så ser jag på det ! Även om det kan tyckas väldigt onödigt. Jag tror även att man ger en lärdom till personen som är avundsjuk, då han/hon måste hantera sina känslor och situationen som det medför.

Man ska försöka att inte ta åt sig, för då skapas en obalans i sig själv. Det är ju inte ditt, utan personens obalans.

Vänligen Maria:-)