Undrar om min dotter lever...
Tre gånger har jag varit på regression, oerhört intressant!
En gång upplevde jag en inkarnation som en kvinna i Ungern runt första världskriget. Jag var gift med min själsfrände, och vi hade en dotter som var omkring ett år. Min man var journalist, mycket politiskt intresserad och aktiv, och han var tidigt med att känna av oron i landet. Han förklarade för mig att vi måste sätta vår dotter i säkerhet hos hans föräldrar, som bodde långt ute på landsbygden. Så gjorde vi, men av någon anledning tvingades jag återvända till staden och dog där i tuberkulos.
Det finns en pytteliten chans att min dotter lever. Att det sitter en mycket, mycket gammal tant någonstans i Ungern och undrar varför hennes mamma aldrig kom tillbaka. Jag hoppas att jag någon gång, i någon dimension, får krama om henne igen och berätta hur mycket jag älskade henne!
![[marion69]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Häftigt och sorgligt att läsa samtidigt! Har du funderat på att åka till ungern nångång för att liksom se om du känner igen dig?
vad fantastiskt det vore om du kunde hitta henne och känna igen hennes energi och ande!
(Hon kanske inte känner igen dig lika väl som du henne eftersom hon inte haft en regression)
Men ändå, häftigt det skulle vara! Tack för att du delade.
naturligtvis kommer ni kunna träffas! Hon kommer att få svar där
Alis volat propriis 
Jag tror också att vi kommer att träffas igen, på något sätt, och att jag får chansen att göra något för henne som kan läka eventuella sår eller saknad som kan finnas kvar från livet som moderlös (tror nog inte att hon lever som min dotter, hon skulle vara nästan hundra år!).
Ungern har jag aldrig tidigare funderat på, men efter det här blev landets historia mycket mer intressant. Min man är lärare i bland annat historia, och han har kunnat bekräfta mycket för mig och förklara saker som känts oklara. Till exempel upplevde jag att tumultet egentligen inte var så stort under själva världskriget, samtidigt som jag visste att jag dog i kaos. Då berättade min man att just Ungern kom lindrigt undan i kriget, men att det utbröt en massa inbördes stridigheter efteråt. Då stämde allt precis - alla vilda diskussioner som jag såg i mitt kök, med män som vevade med armarna, cigarretter i ena handen och dricksglas med klar alkohol i den andra, upprullade skjortärmar, upprörda känslor… De hade inte med Europa att göra, utan med vad som skulle hända med Ungern.
Starta ny diskussion