Tack WB för en fin text och en underbar dikt. Så bra ord och så sant, tack igen det är just detta jag behöver tänka tillbaka på då saker inträffar som i fredags..

Min arbetskamrat ställde en fråga, jag kunde inte mer än börja svara så skrek hon "VAAAD!!!" Jag tittade bara på henne, försökte svara igen och samma ord skreks igen bara centimeter från mitt ansikte. Detta upprepades 4 gånger tror jag det var

Till slut sa jag lugnt !Nu får du lugna ner dig, varför skriker du på mig?"

Svaret jag fick gjorde mig inte förvånad, men äntligen fick jag svar, däremot fast jag vet hur hon är blir jag sårad. Hon sa… nej hon skrek:

"JAG BLIR SÅ DJÄVLA IRRITERAD PÅ DIG!!! DU SVARAR JU INTE PÅ MIN FRÅGAAA!!!"

Lika lugn svarade jag: "Näe, för du kapar av mig. Därför kan jag inte svara, men fråga någon annan ifortsättningen så slipper du irritera dig på mig"

Sedan gick jag in på förskolan och skakade som ett asplöv, jag är nöjd att jag inte gav henne glädjen att se mig varken ledsen eller arg. Jag har kommit en bra bit påväg här och varje gång ser jag att när jag blir lugnare blir hon än mer irriterad och arg på mig. Jag tror inte hon klarar att hantera mitt lugn i situationen hon försöker utsätta mig för. Nu kommer jag bära din fina dikt med mig WB, när hon gör om detta ska jag bara ta fram dikten framför mig och försöka sända ut kärlek, jag har sedan länge tröttnat på att brusa ut på henne för det när hon sig på verkar det som, för hon blir frustrerad nu och efter en stund börjar hon fjäska för mig . Jag blev helt ställd då hon började fjäska efter hon och en till varit till en lekpark med barnen medan jag städade "min" avdelning under min barnfria tid. Har det med att jag visade lugn att göra tro?

Jag tror att jag till och med ska skriva av denna dikt och sätta upp den här hemma och på jobbet på min avdelning så jag ser den varje dag 

Härligt att läsa Agneta och jag tror absolut att många kan bli stessad om dom möter lugnet när dom själva är helt utom sig.Denna text är inspelad på skiva med Chalotte Höglund under tidigt 80-tal på vinylens tid.Vet inte om den finns att hitta på nätet men är vacker i både text och sång 

#0

Håller helt med dig!

Det negativa-mörkret kan inte existera där kärlek och medvetenhet vibrerar!

Kärleken är svaret. Men kärlek är inte ett ord utan en känsla som strömmar från hjärtat. När någon typ som i Fanny och Alexander filmen, kom ni ihåg biskopen som misshandlade Alexander med ord som att han gjorde det av kärlek..kärleken är inte mild utan "kärv" bla bla bla.

Även ord som kärlek och ljus kan missbrukas för att trycka ner andra till ett tillstånd av maktlöshet.

Jag tror till hundra procent på den rena kärlekens kraft att övervinna ondska och hat.

Men kärleken måste kombineras med medvetenhet…Det har livet lärt mig. Vi har rätt att känna oss arga när någon angriper vår frihet eller stjäl vår psykiska energi. Men när ilskan väl lagt sig så är det inget att odla vidare på. Man SER, drar lärdom och sen man kan förlåta, men sen sätter man gränser utifrån en inre auktoritet, en inre självrespekt, INTE utifrån hat.

Jag har märkt en sak också om man utsätts för något som känns kränkande…men man vet inte riktigt vad det är som inte stämmer…då kan en känsla av hat börja gro djupt inom en…när man ser vad som pågått och kan förklara..då kan man släppa denna underliggande känsla och förlåta…sen kan kärleken hela.

Så ser jag det.

Jag tror det är dags för oss människor att på allvar bestämma oss för hur vi vill att vår värld ska vara. Fred, frihet, kärlek och mångfald och utan miljöförstöring, att barnen ska få vara barn, få känna sig älskade, att djuren inte ska plågas att alla människor ska var lika mycket värda…det är min vision.

He he jag vet inte om jag kom lite OT nu.

PS Jag tror man i sitt hjärta och i sin magkänsla mycket väl kan avgöra vilka andekrafter som är välmenande och fyllda av kärlek och vilka som är mer själviskt lagda…vi måste lära oss att lita på våra hjärtan…

"Jag tror det är dags för oss människor att på allvar bestämma oss för hur vi vill att vår värld ska vara. Fred, frihet, kärlek och mångfald och utan miljöförstöring, att barnen ska få vara barn, få känna sig älskade, att djuren inte ska plågas att alla människor ska var lika mycket värda…det är min vision."

Grinda, jag böjer mig förundrat inför din visdom! Tack

Grinda så bra srivet jag kan inte annat än hålla med 

Grinda du är klok du  kanon bra skrivet 

Det är tråkigt när man blir utsatt för hot och hat och sådant. Väldigt bra o fint skrivet av er alla i inläggena :)

Man kan ju se dessa "utfall från människor", som en (andlig) utmaning att påminnas om att kärleken är störst, att behörska sig och att inte låta hat/irritation ta över.

#4, 5,6 Tack NeferNefer, Agneta å WB

Ni skriver så klokt själva! 

Jag måste bara berätta en liten söt episod från igår kväll. Min son och hans flickvän handlade mat. Men när sonen stod vid kassan och skulle betala så fattades det tjugo kronor…han skulle just plocka bort ett paket ägg då en helt vanlig man bakom honom stoppade honom och sträckte fram en tjuga." Nä ni behöver äggen till frukost".

Gissa om sonen blev tacksam, nästan lite generad men jätteglad över den vackra gesten! Även kassörskan blev glad.

När man möter på såna människor så blir man så glad. Små gester som betyder så mycket och sprider sig som ringar på vattnet!

#7 Ja det gäller att inte tillåta sig dras ner av sånt. Agneta var ett bra exempel som  gjorde så klokt i att gå därifrån istället för att haka i.

#9 så glad man blir av sådant!  Och som du sade, det sprider sig, som ringar på vattnet…

Det är så det ska vara, människor emellan….Och jag vill tro att det är så det är meningen, att vi hjälper varandra, sprider leende och glädje i stort och smått….Och tacksamhet!

Tack Grinda  Det var faktiskt skönt att kunna vara så lugn och be henne lugna ner sig, att jag sedan var i uppror inom mig lyckades jag behärska till jag kom in i hallen då skakade jag av bara den brrr. Men efter hur hon denna person betett sig sedan hon började hos oss burr så arg jag har varit ja näst intill känt vrede mot henne och känt att det äter upp mig så har jag lovat mig själv att försöka låta det rinna av som vatten på en gås, det är absolut inte lätt, men samtidigt har det ändå blivit lättare . Kanske just för att jag genom att kämpa mot ilskan och försöka hålla mig neutral känner att jag lättare kan släppa och må bättre själv och jag har faktiskt börjat tycka synd om henne . Insikten är kanske att jag hör hur de andra pratar om hur jobbigt hon har hemma (säger hon själv) Andra som känner henne har sagt att hon kan bli arg och skälla bara utan vidare. Jag vet inte hur och vad som är sant men det spelar ingen roll för jag tycker ändå synd om henne för hon måste ju må jätte dåligt av att bli så arg. Nu efter utbrottet i fredags och resterande av hennes arbetsdag då och hela dagen idag har hon varit jättetrevlig igen .

Att hjälpa andra älskar jag för det känns så gott i hjärtat 

I sommras nu gjorde jag en god gärning för en äldre dam i Skåne. Hon hade parkerat för att handla i några butiker, men parkeringsautomaten tog inte hennes mynt, hon frågade då mig om jag kunde växla en tjuga. Steffe hade då redan gått till automaten för att betala vår tid. Jag sa att jag inte trodde jag hade mynt, men tittade ifall att. Jo då det hade jag så vi bytte pengar, damen blev så glad och förklarade att inte ens affären bredvid ville växla för henne. Steffe kom tillbaka och sa att det inte gick att betala med kort  snopet för han frågade då hur mycket mynt jag hade  Jag förklarade att jag precis växlat bort dem så han tågade in i samma affär damen varit i för att växla. Damen som hörde vårt dilemma kom fram då hon hört samtalet och frågade om jag ville växla tillbaka mina pengar  Aldrig sa jag de har jag växlat till dig och en god gärning mår man bra av hela dagen och det tar jag inte bort från mig sa jag. Vi småpratade lite innan hon gick för att handla och hon önskade oss lycka till. Det märkliga var att Steffe fick växla i den affären damen blev nobbad i. Man undrar hur en del expiditer då väljer kunder? Det kändes så bra att hjälpa damen som säkert var runt 70 år och bråttom hade hon dessutom, vi hade hela dagen på oss och hade i annat fall om vi inte junnat växla åkt till en annan parkering 

#11

Min dator krånglar haha det där var ju inte mycket till inlägg… #11

Nu blir det en lite kortare variant..tyckte att ditt svar till damen var så bra…att du inte ville släppa ifrån dig en god gärning…då slapp hon känna dåligt samvete över att ni skulle bli utan växel, för det är ju sant också, man mår ju själv bra av goda gärningar..det är en win win situation. Å sen ordnade sig allt så snabbt ändå…

Kram till dig goa Agneta

precis så är det! Goda gärningar vinner alla på och sprider sig som ringar på vattnet! 

Goda gärningar sprider glädje och välmående. Universum gillar goda gärningar. Om det för med sig dåligt samvete eller känsla av förlust - då är det något annat. Och får inte alls samma effekt.

Fin belysande berättelse, Agneta!

Tack underbara Magi-cat och Grinda 

Visst är det underbart med goda gärningar, hela min kropp jublar av att få hjälpa andra så varje tillfälle jag får tar jag  och det jag sa till damen kom utan eftertanke, det bara ploppade upp då det är så jag alltid känner, har jag möjligheten att göra en god gärning finns inget i världen som kan få mig att ta den tillbaka. Urk så dåligt jag skulle må då. Jag tänkte inte ens tanken att hon kanske fick dåligt samvete att hon fick växelpengarna hahaha det faller så naturligt att hjälpa så att ta tillbaka något jag hjälpt någon med det finns inte hos mig och tack och lov inte hos Steffe heller 

hahaha jag minns en annan gång då jag var ca 19 eller 20 år och såg en äldre tjej kanske mellan 25 - 30 år. Hon smög hukande mellan bilarna och tittade ut genom bilarnas sidorutor mot vägen… När jag kom ifatt kunde jag inte hejda mig utan satte mig bredvid och frågade vad hon gjorde. Då berättade hon att en bil med en kille i förföljde henne . Hon och en kompis hade varit ute på krogen, den här tjejen hade gått hem efter sin kompis då hon hade så kul och kunde vägen hem till kompisen. Nu var hon ju naturligtvis rädd då hon bara kände till den vägen som alla bilar kör på, hon var inte från Norrköping. Jag frågade var kompisen bodde, fick svaret och sa då att den vägen kände jag väl då det var mot mitt hem. Jag bad henne följa mig så vi sprang bort från vägen in mot cykel och gångvägar där inte bilarna kommer i närheten. När vi kommit till henne var hon så tacksam men sa att hon tyvärr inget kunde ge då pengarna tog slut på krogen. Jag blev paff eftersom jag inte hade väntat mig något och jag sa det också, jag hade bara en tanke i huvudet och det var att hjälpa henne hem från den där idioten. Jag tror att hon blev lättad att slippa dåligt samvete också för hon såg nog på mig hur jag tappade hakan 

Ska jag vara helt ärlig blev jag lite orolig då jag skulle gå resten av min väg hem själv, tänk om bilen sett vår riktning och kom efter mig och att han nu skulle djävlas med mig… Jag visste ju hur bilen såg ut så jag tittade mig noga omkring och for sedan fort hemåt och bilen den såg jag inte till 

#15 Tänk vilken tur den där flickan hade som träffade dig. Det glömmer hon aldrig i resten av sitt liv. Usch jag blir så rasande när jag hör om män som ska hålla på och förfölja, män som inte kan låta kvinnor vara ifred.

Det är bra att kvinnor stöttar och skyddar varandra om vi kan.

Sen finns det ju fantastiska män också! Män som skyddar den som inte kan försvara sig fysiskt lika bra. Jag älskar såna!

Hej!

Oh.. så underbart den dikten och det du skriver.

Jag tror på kärlek den övervinner allting all krig och elände är resultaten av hat.

Om man är ärlig med sig själv och känner kärlek inom sig, då kan man ge den till andra.

Tack för ditt inlägg.

Naznaz

Tack själv Naznaz