När min mormor dog för snart 10månader sen så kände jag av henne väldigt, väldigt mycket i början. När jag skulle sova så kände jag hennes doft, jag kunde sträcka ut handen i tomma luften och känna hur någon tog tag i den, jag kunde känna någon som smekte min rygg ute när jag frös, någon som drog sina fingrar igenom mitt hår när jag var ledsen.. På nätterna vaknade jag och kände att någon stod o kollade på mig, men det var inte obehagligt på nått sätt. Jag sa bara "godnatt, mormor" och somnade om igen.
Jag har också drömt om henne väldigt mycket. En del drömmar har nog bara varit mina egna tankar, eller vad man ska säga, medan en del gånger så har hon varit och hälsat på. En gång dök hon bara upp för att ge mig en kram, och sa "jag har inte lämnat dig" och jag vaknade och var alldeles varm i kroppen.
Efter ett tag försvann dock allt det här.. Och jag har pratat med mina systrar om det som också slutat känna av henne. Och vi trodde att hon hade "gått vidare" och släppt oss.
Sen träffade jag ett medium för några veckor sen och hon fick kontakt med mormor. Och hon tog upp det här med att jag har tvekat och sånt, men att jag ska veta att min mormor finns med mig hela tiden. Och efter det har jag känt av henne lite igen.

Ibland kan jag prata med henne, säga orden högt eller tänka dom.. Och sen kommer svaren till mig som en bild eller en tanke.

Jag vet faktiskt inte vad du kan göra faktiskt. Har du inte känt någonting överhuvudtaget? Testa att sätta dig ner på en lugn plats, tänd ett ljus och bara slappna av. Tänk på din pappa och försök få kontakt med honom. Annars skulle jag rekommendera att träffa ett medium, faktiskt.

Lycka till!

vet inte men följer nbara tråden :)

ok. tack så mycket Skotty. Jo det är en gång jag kände nåt lustigt. Jag satt vid datorn och jag var helt ensam, sen kände jag att någon tog tag i mina axlar. det gjorde inte ont eller så men det kom så hastigt. Jag vet att när pappa levde så gilla han att skoja med mig typ skrämmas eller så :P men jag vet inte om det kan ha varit pappa som gjorde det eller om jag bara fick nåt konstigt ryck i axlarna :P

Det är just det att jag helst inte vill lägga ut några pengar på att ett medium ska komma hit då jag har dåligt med pengar + att min sambo är väldigt skeptiskt mot andevärlden. han tror inte på sånt.

men jag ska försöka sätta mig ner och tänka på pappa så kanske jag kan få kontakt med honom :) jag hoppas jag får det iaf det skulle betyda så enormt mycket. Vad jag även vet är att pappa hade berättat att den dagen han dör så ska han vaka över mig och om de är någon som skulle göra nåt dumt mot mig skulle få veta att pappa va där. Haha jag kanske skulle se till att nån är dum mot mig ;) nejdå skämt o sidå..men jag hoppas iaf jag får någon kontakt.

du är inne i ett sorgearbete nu, och det tar stor kraft av dig.

Att din pappa kommer till dig  i drömmarna är inte alls konstigt. Lyssna på vad han säger dig och visar dig.

Då du har landat mera i dig själv och kan hantera sorgen bättre, kommer du att få möjlighet att träffa din pappa igen, men det är ju om han vill.

Ibland kan sorgen blockera den länken mellan andevärlden och oss, med resultatet att vi missar att det finns någon från andevärlden hos oss och vill ha en kommunikation, samtidigt som vi är närmre andevärlden än vi brukar.

Klarar man av att lyfta "locket" av sorg som man bär på, bara för en stund, så kan man få möta den man sörjer…

Prata med din pappa i tankarna, och be honom att komma och hälsa på dig. Be om ett Tecken som du kan förstå.

Försök att tänka med kärlek och glädje (glädje kan vara svårt i sorgen,men det finns tillfällen då vi är glada även då)

Du älskade din far, och när man älskar någon då försvinner dom aldrig!

Jag önskade att jag kunde göra så du ser din far igen, men jag är bara 14 år.

Jag har kontakt med döda, och du. Han är inte borta, jag har lärt mig det.

Han finns i ditt hjärta!

Och jag vet att det måste vara svårt att släppa taget om någon man älskar.

Men han är på ett bättre ställe nu. (så du vet det) Och du kommer se han en vacker dag.

Jag tror att din far skulle vilja att du gick vidare med livet, det är inte bra att stanna i dåtiden.

(Jag hoppas att du inte blir arg på mig nu)

Men du borde gå vidare med livet, fokusera på vad som är viktigt just nu, och i framtiden så kommer du se han igen.

Visst du kanske borde försöka ta kontakt med han, bara säga ett sista farväl. Men jag hoppas att du inte alltid lever i dåtiden.

Mvh Mikael.

Tack så mycket för alla tips och varma ord :) Jag tror kanske att pappa " tittar förbi " ibland. som te.x när jag stod och diska och de gick förbi någon, jag trodde först de va min sambo men jag kom på sen att han va ju på jobbet. Och de är flera gånger som våran hund har legat o sovit o sen bara vaknar och glor rakt upp på vägen och de går inte o få nån som helst kontakt med hunden. Jag har bett pappa att visa att han är här..göra något liksom men de har inte hänt nåt än. :( Jag antar att jag är lite av en bakåtsträvare eller vad man ska säga, men jag har så svårt att se framåt. Jag kan va glad ibland men de är inte långvarigt. När jag tittar på bilder på honom så blir jag så upprörd samtidigt som jag blir glad. Ibland kan jag till och med känna mig desperat att få tillbaka honom.

Jag har även gjort en tribute film för honom nyligen..men hans fru bara klankar ner på mig..att de är dålig stil att de inte finns några bilder på henne med i filmen " vi var ju faktiskt gifta" fick jag höra. Detta har gjort att jag mår ännu sämre. att hon ska klanka ner på nåt jag lagt min själ i att göra en film för min pappa.

vet inte riktigt hur jag ska kunna gå vidare i livet..jag har mått psykist dåligt näst intill hela livet och pratat med spykolog osv, men inget har hjälpt. Vissa dagar önskar jag bara att jag kunde somna in och aldrig öppna ögonen igen. Då kunde jag iaf få va tillsammans med pappa igen, då skulle allt bli bra.

Ursäkta om de blev lite rörigt nu men va bara tvungen att skriva av mig lite.