![[marion69]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Empatiker? medial?
Jag vet att min yngsta dotter, ända sedan hon var liten kunnat känna på sig saker, veta saker, fast jag inte ens sagt nåt. Detta händer speciellt mellan mig och henne.
Jag tror att min yngsta dotter lätt kan känna av om jag mår fysiskt dåligt. För varje gång som jag haft tex som senast igår; Ont i huvudet, lätt illamående och lite yrsel.
Hon berättade för mig igår att hon inte mådde bra och jag sade att jag mår likadant. Och detta har hänt många gånger.
Dessutom en gång, så när hon kom till mig över helgen så frågade hon mig:
-Mamma, har du pratat med mig om att du är ledsen över att jag inte började dansa? Nej, sade hon, förresten, jag vet att du inte har gjort det, men det känns som att du har gjort det.
Då berättade jag att några dagar innan hade jag funderat på henne och att det hade varit så bra för henne om hon börjat dansa, både socialt och som terapi och motion.
Jag blev rätt paff. Är det hon som är empatiker eller "sänder jag ut" för mycket?
Eller är det så att hon är både empatiker och synsk/medial?
Jag börjar tro att hon faktiskt är medial.
Hon är 17 år
Sen undrar jag om medialitet går i arv, alltså känsligheten?
Min mamma har jämt spått i kort och sådant, och jag kände/såg/hörde tidigt saker när det gäller det andliga..
Kände på mig hur människor mår osv.
Hon e nog väldigt känslig. Jag var likadan som liten. Hon e ju 17. Men jo hon kan vara en liten telepat. Och oftast handlar det lite om uppfostran. För alla är vi öppna som barn. Men vi får ofta som små höra. Det finns inte. Det e påhitt m.m. vilket gör att vi stänger oss. Men är nog lite ärvtligt. En god vän till mig- hela hans släkt e mediala. Från portugal och har blivit uppmuntrade under uppväxten att se. Hoppas jag kunnat hjälpa lite. // skymningsaga
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
det där med känsligheten lär gå i arv. Ibland tycks det hoppa över en generation, kanske har det blivit "för mycket" under uppväxten för någon, som stängt av. Sedan kommer nästa generation och kan berätta att "farmor/mormor var likadan".
Mina barn var också telepater när de var små. Nu är det mest den ena som är så känslig, Känner andras känslor. Empat alltså. Ibland känner jag hennes, fast vi bor en bra bit ifrån varandra. Men - avståndet har ju ingen betydelse.
Sen har jag också undrat över det där med att sända ut/ ta emot. Om det är så att vissa är skickliga på att sända. Andra är mer emottagliga.
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Så där har min mamma och jag varit hela mitt liv, jag kan ha ont någonstans och ringer till henne för att beklaga mig och så har hon gjort sig illa just där och tvärt om. Min mamma känner även på sig på en gång om det är något, om jag mår dåligt eller att jag har något att berätta så brukor hon veta om det innan jag har hunnit sagt något.
Väldigt ofta så händer det att mamma tänkt ringa mig och fråga om vi ska ta en fika på stan och då hon plockar upp telefonen så ringer jag och frågar om det samma.
Ganska så praktisk men lite kusligt också =)
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
Kul att höra era berättelser också 
Det kanske är ett speciellt band mellan mor och barn också. Men jag kan ha så där med min far.
Om jag tex åker i bilen med honom och undrar i mina tankar vad klockan är, då säger han plötsligt hur mycket klockan är osv. Händer ofta.
Min mamma är läskig också, för hon vet om något inte är bra med mig och hon vet nästan vad jag tänker ibland haha. Även om jag t ex nångång försökt undanhålla nåt för henne, så vet hon ändå.
Starta ny diskussion