Visst kan det vara en slump men det sker också möten som det finnns en mening med också och dessa möten vet man oftast att det är något annat för man får en känsla ibland att det är något som är konstigt eller att man på något vis dras till personen, tänker på personen mer än tidigare o.s.v. Så man får lyssna till sin egen känsla med dessa möten.

En gång när jag va i London så såg jag en blond tjej som kom gåendes emot mig. Dagen efter mötte jag samma tjej igen i andra änden av stan !!

Hur stor chans är det ? Av alla miljoner människor som det bokstavligen kryllar av där ?!?!

Begriper inte än idag hur det var möjligt.

#2 Ja det är jobbigt när man inte får svar om sådana möten, har hänt mig med många gånger. En del av dem glömmer jag inte, ser dem så klart och funderar ibland starkt. En del av mötena har jag fått svar på men det finns några kvar som väntar.

Ja, såna här saker råkar jag ut för jämt men har inget svar på varför. Ibland vet jag att jag kommer att stöta på någon. Ibland är det som att en person dyker upp för att det är meningen.

Inte alltid så kul för mig men det kanske är det som är poängen?

Jo Elisabeth, du sa till mig när vi pratade på mässan i Växjö att det kan vara att man har något karma med den personen, kan det vara så? Dem personerna du har mött, har det bara varit tillfälligt eller är det någon person som du har en relation med? Jag är så nyfiken på den personen som jag brukar möta när jag minst anar det och jag vet att jag kommer att möta den här personen fler gånger, det är så pass att jag funderar på att hälsa nästa gång om det nu är meningen att jag ska göra det…

#5 Det kan handla om karma, en mening med att man ska mötas också i det här livet, men det är svårt för mig att se vad det handlar om i ditt fall t.e.x. Men vad har du själv för känsla av mötet? Angående mina möten så är det olika, det har handlat om t.e.x arbeten, vänner och andra relationer.  
Gör det du känner nästa gång! hälsa och se vad det blir för reaktion.

Jag får egentligen inte någon speciell känsla mer än att jag vet att han känner igen mig, men det känns inte som att han skulle vilja gå fram o hälsa på mig iallafall, så det kanske inte finns någon mening med det och då menar jag relationsmässigt…