Jag älskar skräck! Filmer, böcker, historier osv. Själv är jag nog inte så öppen för övernaturliga upplevelser, men jag tycker det är väldigt spännande att höra om.

För mig handlar skräck om en sökan efter adrenalin, som jag får av att vara rädd. Skriver själv skräcknoveller så jag funderar ofta på vad som är läskigt och hur man ska "skrämmas" ordentligt. Så på så sätt är jag väl lite inblandad i mörka krafter, då jag aktivt söker info om hur de kan maniftesteras och återberättas.

Fast personligen tror jag inte på demoner eller mörka krafter. Det läskiga är oftare vad människor kan göra mot varandra…

Jag älskar med skräckfilmer.
Nån som sett Mirror??

Det ska inte vara dessa filmer där blodet sprutar…utan detta som är lite mer krypande, nervkittlande. Plötsliga bilder osv.
Typ Paranormal aktivity.

Men jag sysslar inte annars med de mörka makterna. Håller hellre ljuset framme.

Jag HAR älskat skräckisar gärna från 80 talet med otäcka spöken, fan själv och demoner..

Sen jag börjat jobba med ärkeänglarna så har jag tappat intresset helt ekelt, har testat att titta men suckar efter ett tag och gör något annat istället.. det roar mig inte längre… Så nu förtiden gillar jag actionfilmer helst med så lite dödande som möjligt…

Ju mer upplyst man blir desto mindre intresse får man av sådant som skräckfil och blodiga krigsfilmer osv…

Jag brukar vara mest för äventyr av olika slag och eller komedier.
+ Disney, har alla 50 årsfilmerna, stolt ägare :D

Sysslar inte längre alls med det andliga "längre", inte mer än att jag använder det som kanal i  och till mitt skrivande.

Men dessa 2 filmer ger ett underbart välbehag + ett utomordentligt praktfullt leende som inte går att ta bort när det väl kommer.
Känner en inre styrka och enorm kontakt med mina ledsagare när så väl sker.
Kundalin är sedan länge fri och även att jag inte alls har intresset längre så sprudlar den just till dessa 2 filmer.

Jag gillar främst psykologiska skräckfilmer, dock är den marknaden så fruktansvärt fattig iaf om man pratar om amerikanska, så jag tittar främst på asiatiska, dem kan verkligen de där med att bygga en spänning/story, samt at psyka en.

Mirror är ett undantag dock den skrämde mig en hel del, vågade inte kolla i en spegel på en vecka minst! fortfarande lite rädd så blir nog inte mirror 2 alls för mig.

#5: Jag håller med dig, de asiatiska är riktigt otäcka. Jag älskar dem, jag med! Ringu skrämde totalt vettet ur mig! Synd att de gjorde en version i USA (The Ring) där de förklarade sönder den. Det är otäckare när man inte förstår vad som händer. Ringu finns ju dessutom i flera delar, där förklaringen så småningom kommer fram- inte uttalat, utan det kommer mer som pusselbitar som tittaren själv får foga ihop förklaringen till allt det rysliga som händer.

#2mirror är superbra! Gillar oxå dom där skräckisarna som mer smyger sig på…Vill inte se skräckis och rysare själv,utan tvingar dem i min omgivning att se med mig…Varje gång skäller dom på mig och jag bara myser..!