kan jag påverka?
Har sen snart ett år en helt underbar karl som jag vill dela mitt liv med, han och barnen är allt för mig. Vi har var sitt hus men bor hos varandra. Mitt är helt perfekt och lättsamt, hans är föräldrahemmet med massor av renoveringsbehov (tar mycket kraft och ork från honom). Dessutom har han andra intressen som tar mycket tid och han har alltid dåligt samvete. Jag vill att han ska vara lycklig och må bra så jag har sagt att han måste göra något åt situationen. Jag vill att alla bor i mitt hus och han säljer eller hyr ut sitt. Men han är en självständig man med stolthet och har sagt att han måste fundera på vad han vill med sitt liv och vad som ska vara kvar i det. Han känner själv att han hamnat i en nedåtgående spiral men alltför många måsten som gör honom helt slut. Jag erbjuder mig att hjälpa honom på alla sätt såklart.
Finns det något mer jag kan göra för att vi ska hitta en bra väg tillsammans och bygga vidare på vårt gemensamma liv? Eller verkar det som om jag skrämmer bort honom nu med mina framlägganden? Ser någon hur han tänker kring mig och kärleken?
![[grinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det bästa sättet är att inte försöka påverka alls…inte ens med hjälp av tankarna. Om man trycker på någon vare sig man gör det öppet eller fördolt så riskerar resultatet att bli mindre lyckat, eftersom den andre kommer känna sig pressad. Får man sin vilja igenom kommer den andre att känna sig snärjd. Det är bättre att hitta sitt eget centrum och hålla handen öppen och inte försöka gripa tag. Som med fågeln du vet.
Det brukar funka bäst..även om det ev kan ta lite längre tid…
PS Det är skillnad på att utrycka en önskan än att försöka påverka.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ska man börja ett nytt liv är det bäst att inte flytta till någon. Utan flytta till ett gemensamt anskaffat boende.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag har lagt fram att jag gärna vill att han flyttar till mig, det är min önskan. Har bara bott i huset en månad ungefär, så det är väldigt nytt och inte inbott av bara mig och mina barn. Svårt att inte gripa tag då jag vill ha alla mina kära nära och slippa stöket med två hus. Det skrämmer mig att han är så van att bara vara han att han kanske aldrig kan leva i den tvåsamhet som jag behöver.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#3 Jag förstår honom till 100% skulle ha mycket svårt att flytta till någon. Tappar sin identitet då.
Starta ny diskussion