Mina små tankar om det hela…

Jag tror att den stora kraften är densamma oavsett vad vi personligen vill sätta för namn på det hela. Den Stora Modern, Gud, Universum, nå, för mig är det i alla fall en kraft som övergår mitt förstånd, och jag är bara så tacksam att få vara en del i det hela.

Jag rekomenderar varmt att läsa böckerna samtal med gud mfl av Neale Donald Walsch…

Det spelar för stunden ingen roll vem han är utan vad var o en finner trygghet i. Skulle bli mer intressant om de på andra sidan önskar att människorna här på jorden, generellt,  e mogna ta del av det som en gång har gått förlorat (eller i vart fall endast ett fåtal känner till)

Jag tror att Gud är universum. Vi är alla en del av universum och Guds andedräkt (skaparenergi) Jag tror att Gud är så stor och finns överallt, så det är svårt att ens föreställa sig Gud 

Gud är så stort att greppa,han finns i allt växter djur oss universum och har en massa fina Guider och Änglar som bistår med närmare hjälp till oss.Genom den kraft denna sitter på skulle vi inte klara av energin,den skulle bli för stark och då finns våra Änglar och Guider som också är en del av Gudomen som kan komma oss närmare.

Han finns i allt och alla men är så stor att greppa så det går inte att klä med ord.

Läste nyligen "den nionde insikten" (hette nåt i den stilen) där stod att gud är allt. Gud var typ luften, jorden, vattnet, naturen, djuren, människorna, växterna. …allt, och att vi alla beståndsdelarna var en del av Gud.

Eftersom hela skapelsen verkar vara gud, enligt boken, så kanske gud är tvåkönad?

Själv funderar jag på alla som säger: "jag tror inte på gud men jag tror på nåt" Det börjar verkligen bli en klyscha! Är det inte lika bra att kalla detta "nåt" för Gud då? Det är iaf ett väldigt ovärdigt namn för Gud kan jag tycka.

Om Gu där allt så är han nog även tvåkönad. Många förknippar ju Gud med att vara man, men det tror jag är skapat av människan på den tiden då män var överlägsna och kvinnor underlägsna.

det kanske saknar betydelse om det är en han eller hon oavsett vad vi har för modenycker här på jorden som styr, kanske mer intressant vad denne kan göra eller gör för oss här på jorden och i "himmeln"!!

intressant att läsa (även om det e synd att ni hänvisar till tryckta teorier)

#8 Jag påstod aldrig att den tryckta teorin var den enda sanningen. Men man måste ju hämta inspriation från tryckta ord, från andra människor ( tex här ) och även om man hittar andra kanaler, för att sedan bilda sin egen uppfatning av vad som känns rätt för en själv. Det tryckta ordet kan alltså vara en start i att sedan hitta det man vill tro. Likaså andras erfarenheter mm. Självklart ska även det tryckta ordet med andras erfarenheter i få hänvisas till, men använd alla kanaler och utvärdera vad som har givit mest.

Så här ser jag det….tror jag…jag kan ändra mig

Gud är alltet (jag håller med MissGina varför krångla till det..ordet Gud funkar bra för mig. )

Tänker så här…Gud = helheten/ alltet. Helheten är bortom separation och dualism.. Men vägen tillbaka till helhet är en resa som vi gör för att skaffa erfarenhet. Som om vi är små antenner på en egen resa bort ifrån helheten/Gud som sedan återvänder…

Vi är "antennerna" men vi är också Gud.

Resan vi gör är full av dualism och motsägelser och resan handlar om att förena dessa motsatser, men det går också ut på att lära sig välja att utveckla sin förmåga att navigera och genomskåda krafter som vill inget annat än separation. Dessa krafter finns inom oss själva och i världen, i kosmos. Hur ska man kunna förena motsatserna om man inte ens är medveten om dom? Så därför vänder jag mig mot vår tids positivitets-hysteri. Vi kan inte bli ljusa och positiva genom att blunda för det destruktiva och korrumperande krafterna..varken inom oss eller utanför oss själva.

En viktig motssats kan vara te x tålamod och handlingskraft…sedan hur vi använder dessa motsatser är också en fråga…när blir tålamod passivitet och maktlöshet, när blir handlingskraft stress och vårdslös framfart?

När man förenar dessa motsatser i en harmonisk dans kan inte splittrande krafter tränga sig mellan…då blir vi hela och kraftfulla…

Genom Meditation och genom naturen kan man lättare uppleva känslan av Gud av att var hel…eller när man är inspirerad och följer sitt flöde. Det är att komma hem…Men att komma hem är en väg som måste promeneras för fot! Sekter och kulter som utlovar snabblösningar funkar inte..inte heller färdiga koncept som ska ge "svaret" . Var och en måste stå på egna ben och bli sin egen när allt kommer till kritan och det tar sin tid…

Det är inget fel med böcker och att lyssna på andra. Man samlar å samlar sen sållar man å sållar man och låter informationen man får få smälta. Det är som att destillera sprit. Men valet/slutsatsen är induviduellt - det är det som är det viktiga. Den egna intuitionen och intellektet måste liksom komma överens.

Gud, känns som en stor fråga det där…..

I brist på egna tillräckliga ord eller kanske brist på definitivt ställningstagande i något som måhända tills vidare övergår mitt enkla förstånd, ber jag att få citera en dikt: (Den besvarar inte gåtan, men belyser i diktens form tankarna runt den)

Genesis

Gud

Du skapade livet, reproduktivt urslem, istället för enbart stjärnor och sol

över naket granitberg vit kvartssand i strandsvallranden, tll kristallklart hav.

Polarkallt eller tropikvarmt, lika himmelsrent planktonfritt. Kolets enda fasta gestaltning: grafit, diamant.

Gud, vad menade du egentligen, med kedjan av sig förmerande kolföreningar. i alltmer komplexa konstellationer - Svällande plasma, växande cellaggregat, fibergytter med pyramidabla livsyttringar. Högspända nervcentra inrymda i skrymslen av bensubstans.

Mjuktassar med indragna rivklor, rovslagarramar, skyddsdress av hår och fjäder och fett fjäll och skalpansar.

Livets Gud, vad ville du, galenskapare?

Gud, ville du uppleva njutningen av materiell existens i perfekt substrat, gränslös åtrå i outtömligt överflöd. Därför skapade du rödalgerna, maneterna, makrillen, pälsmalen. Nötboskapen på klöveräng (kalvmulen under kojuvret inkluderad)

badbarnet på varm sandstrand

min kropp i sängen hos din kropp, Ja Gud, detta var vad Din Andes åstundan saligheten av ditt äkta förbund."

av Gunnar Beskow, naturvetare och forskare

Wow! Vilken härlig dikt!

Gud och är helheten för mig men läs:Treenighetsläran > den heliga anden.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Treenighetsl%C3%A4ran

Titta på bilden ser ut som hon fylls med ljuset och kanaliserar

http://en.wikipedia.org/wiki/File:Diego_Vel%C3%A1zquez_012.jpg

Det var en härlig dikt!