Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikettandlighet
Läst 1672 ggr
ninoka
0

Finns hon kvar?

Förlorade min mormor hastigt för 2 veckor sedan,

visst var hon gammal

men hon fattas mig.

jag har alltid varit rädd för allt det andliga

men efter jag förlorat henne känner jag ändå så starkt

att detta inte är slutet.

på nåt sätt har jag fått för mig att hon verkligen fått ro

hon hade ett långt och fint liv

och hade oss, hennes familj som höll hennes hand till sista andetaget

fast hon var medvetslös (stor stroke) så måste hon ha vetat att vi var där

det känns som hon höll ut tills vi fått sitta där länge nog och ta farväl.

dagen efter var jag så besviken att jag inte drömt om henne,

somnade om och vaknade av en vindpust i ansiktet,

kanske är det saknaden och sorgen som får en att inbilla sig det?

det känns som om hon fått komma till dem hon själv förlorat och inte stannar kvar på jorden i all evighet.

men kanske kikar ner till oss ibland och ser att vi har det bra?

hon var verkligen våran ängel på jorden, kanske blir hon våran skyddsängel?

nej jag vet ingenting om sånt här, det är bara saker jag tänker på.

dagar efter hon lämnat oss hittade jag en lapp i dotterns ficka som min mormor målat en älg på och skrivit, antagligen för länge sen men det var bara ett fint tillfälle att hitta den, jag blev glad.

jag vill bara känna att hon alltid finns kvar, nånstans med oss, kanske bara i våra hjärtan, eller mer?

[marion69]
0
#1

Det var en fin berättelse, samtidigt sorgligGråter Det är alltid svårt att förlora någon som man älskar och nån som man står nära…

Jag tror absolut att hon kommer att vara med er och vaka över er!

Jag har läst om många upplevelser, där människor som varit nära döden, är i koma; fortfarande är närvarande och ser och hör allt genom sin ande/själ.

Jag tror nog att det var hon som givit små hintar om att hon fortfarande är kvar, fast du inte kan se henne bara.

Kram.

[grinda]
0
#2

O ja det var en rörande berättelse. Jag säger som Marion…jag tror absolut din mormor finns kvar och jag tror som du att hon kom över fint med alla sina nära och kära som satt med henne.

Jag satt med min mormor och hon var mig så kär också så jag känner verkligen med dig. Hon gjrode lite hälsningar sen efteråt som för att tala om att hon ändå fanns kvar.

Det finns massor av böcker med fall av nära döden upplevelser, forskning i detta… om du vill känna dig stärkt i din visshet att livet inte tar slut utan är en övergång så kanske du kan läsa någon sådan bok.

Kram Grinda

[mia-38]
0
#3

Hej.

Tack får din fina berättelse.

Jag tror att din mormor är med dej. Hon kanske inte visar sej så ofta eller ens alls. Men jag tror hon finns där. Hon hjälper dej i situationer där du har det svårt och vägleder dej.

Kram till dej.

[mia-38]
0
#4

Och du….hon visste att ni var där fastän hon inte var vid medvetande.
De känner och hör saker ändå.

[walkinbeauti]
0
#5

Tack för att du ville dela med dig av din fina berättelse och jag kan bara hålla med ovanstående i det dom skriver.Har sett och hört på tok för mycket under hela mitt liv från andevärlden så jag kan inte tvivla utan står helt övertygad om att den verkligen finns och det gör även din mormor.

Vindpusten är deras sätt att klappa om oss eftersom dom inte är fysiska men har en energikropp så är det deras energi vi ofta känner av.

Allt gott till dig,och du Flört du kan när som helst  prata med din mormor hon hör dig !

Ljus och kärlek i din väg.

ninoka
0
#6

Tack :-) när vi kom när hon fortfarande sov och tog hennes hand så kramade hon den, när min mamma sa farväl och att hon älskade henne innan sista andetaget kom det tårar från mormors öga. På så sätt vet jag verkligen att hon hört och känt oss, det känns så bra att veta att hon kände att hon aldrig var ensam, hon hörde våran tacksamhet vi berättade och musiken vi spelade på spotify åt henne. Min syster skulle samma dag göra ultraljud och berätta till henne om barnet men hann aldrig. Ärså ledsen för hennes skull, men hon satt och berättade åt mommo om barnet och på nåt sätt kommer lilla mormor nog ta del av barnet och vaka över dem. Det känns också så underligt, att det skedde på samma dag. Kanske en mening. Sorg och glädje på samma dag. Drömde om mormor inatt första gången, hon kramade min man. Min syster har inte drömt men hon beskrev att hon haft henne i tankarna hela natten fast hon sovit och ändå inte drömt om henne. Det känns som om hon vill trösta oss, hon vet hur mkt vi alla höll av henne. Min dotter kunde inte sova kvällen hon dog, min man beskrev att hon vaknade och stirrade mot dörren. Har hört att barn är mer mottagliga för andevärlden? Mina barn stod min mormor väldigt nära också. Tänkte att mormor kom och kollade till henne, hon var ju också med när hon lämnade oss. Jag trodde hjärtat skulle gå sönder när hon dog, men bara dagar efteråt infann jag mig i ett sånt lugn, som om mormor lugnat mitt rusande hjärta. Kanske så att jag kunde trösta min syster, som varit helt förstörd? Det är bara vilda spekulationer, men så känner jag. Känns bra att jag vågade hitta hit, för jag tror verkligen på detta. Och som ni sa, man har varit med om så mkt konstigt att det inte kan finnas logisk förklaring. Min man fick ett telefonsamtal från sin far efter han dött, jan drömde att hans far sa att han inte skulle åka än för de skulle ta med en till, nästa dag dog en Karl de kände. Saknaden och sorgen känns annorlunda, om jag vet att man inte bara blir till jord när livet på jorden är slut.