Oj ZeldasPhilip, det där låter riktigt jobbigt för dig.

Mitt spontana råd till dig måste vara trots att jag liksom alla andra här är intresserad av det övernaturliga, är att du istället ska syssla med annat.

Du skriver om anorexia…Får du någon hjälp för den? Någon som du kan prata med?

Jag tror det är viktigt att du finner bra hjälp mot detta eftersom just ätstörningar inte precis gör att du blir lugnare. Och aspartamet du drar i dig kan mycket väl vara en trigger till mer oro.

Det är inte så lätt att sitta vid datorn och hjälpa någon så jag föreslår återigen se till att du får någon vettig person som du känner att du kan lite på som kan hjälpa dig med någon form av terapi mot anorexian.

Försök att vara ute i naturen..fokusera på det positiva i livet. Kanske enkla saker som att plocka blommor. Det kanske låter banalt, men ibland är det sådana saker som kan hjälpa till att få en i mer balans.

Undvika allt som skrämmer mer…TV med våld filmer som är obehagliga tex.

Om du gillar djur (vilket jag utgår ifrån eftersom du gått och lärt dig djurkommunikation) så kan du kanske ägna dig åt att vara med dem. Djur brukar ha en positiv inverkan på oss människor. (Det är t.o.m bevisat, om man nu behöver bevis för det)

Av egen erfarenhet vet jag att om jag inte äter ordentligt så blir jag mer nervös än om jag ser till att få i mig ordentligt med mat. Att äta sunt är faktiskt jätteviktigt för om vi har brister så kan det bli obalanser som skapar oro och t.o.m mardrömmar.

Men som sagt det vikigaste som jag ser det är att du får en bra från en duktig psykolog - om du inte redan har det.

Och sist så säger jag som alltid. Bönen har kraft. Be änglarna om att hjälpa dig och skydda dig mot negativitet och rädslor. En stark tro på det goda krafterna har hjälpt många människor.

Det handlar om att ta ställning för sig själv, sitt sunda jag som inte faller för negativa tankar som att jag inte duger etc etc. Om du får såna impulser som skrämmer dig och som får dig att inte vilja ta hand om dig själv och inte vilja äta til exempel så ska du be dessa impulser att fara åt skogen och istället fokusera på det goda i livet och det goda med dig själv.

Ju mer du går in för det goda desto mindre får det negativa grepp om dig.

Det var lite tankar från mig…kanske inte det svar du sökte men mer kan jag inte komma med just nu.

Stor stor kram till dig (har sett anorexia på nära håll och vet hur svårt det kan vara) Hoppas innerligt att du snart kan må bättre från detta.

Hej!

Jag var med om liknande rädda tankar när jag var yngre. Här kommer lite av mina erfarenheter för att hantera rädsla. Hur har det gått för mig? Jag blir glad av skräckmardrömmar, skriver och läser skräckhistorier nästan dagligen och tycker rädsla är en härlig känsla.

Det jag började göra var att läsa skräck. Det låter konstigt, men jag ska förklara. När man läser något kan man alltid lägga ner det. Stäng boken, slå av datorn, etc, mitt i ett ord om det behövs. Börja kanske med kortare spökhistorier, det finns bra sådana på internet, tex här (de är inte superläskiga).

När du känner att rädslan börjar komma, sluta läs. Slappna av, fundera på hur du påverkar rädslan, och försök hantera den. När du är lugn igen, fortsätt läs. Läs bara på dagen, fram till 3 på eftermiddagen, så det inte blir alldeles för mycket.

Tänk speciellt på hur du ska göra för att lugna ner dig. Ta en promenad? Dricka en kopp kaffe? När du fått en metod att släppa rädslan kan du också applicera den på stunder rädslan kommer av sig själv.

Mardrömmar då? Mitt förslag är att öva på att väcka dig själv. Kanske andra här inne har bra förslag på HUR man gör det. För mig var första steget att försöka analysera drömmen. Då kan du komma till ett stadie där du inser att det är en dröm, inget mer. Därefter, om du insett detta, kan du välja att vakna. Ibland väljer jag att inte vakna för jag tycker drömmen är spännande.

Det finns nog en del att läsa av detta. När du vaknar kommer du att vara rädd, men du har du din metod från det jag skrev innan att lugna dig igen.

Mot känslan av att inte vara ensam. Föreställ dig din aura. Den är ofta ganska utspridd, särskilt om du är rädd. Kanske täcker den hela rummet, eller hela huset. Dra denna aura tätare omkring dig så att den är kanske 2 dm ifrån dig. Fyll den med ljus och föreställ dig att du stänger den så att ingenting annat kan komma in. Därinne kan du vara ensam och trygg.

Rädsla är en stark känsla, men om man får bukt med att hantera den kan den till och med vara skön. Från att för några år sen inte klara av ens skräckhistorier tittar jag nu på de värsta skräckfilmerna utan att knappt bli rädd, och jag älskar att vara rädd. För jag vet att om det blir för mycket kan jag bara släppa det och gå och lägga mig utan rädsla för mardrömmar eller något som helst.

Hoppas det kan hjälpa lite mot rädslan. Annars håller jag med #1 om psykolog och någon du kan prata med. Du är välkommen att PMa om du har frågor eller bara vill prata

Kram på dig!

Tack så mycket Zorita för detta! Jag tror det kommer hjälpa massor!

Ang det med anorexin så var det ingen större fara med mig under den perioden, det är nu efteråt som dessa drömmar har kommit.

Ska prova mer intensivt med att undvika negativa tankar, men det är ju så otroligt svårt om man redan är skärrad

Jag sov hos min moster över helgen och första natten somnade jag inte förrän vid 3.00 tiden, men så fort jag kände att 'nu är nattens mörkaste timmar förbi' så somnade jag..

Ja det är ju det… Nu älskar jag verkligen att vara rädd, lustigt egentligen. Fast så har jag blivit sämre på att själv skrämma upp mig och måste ta till alla möjliga skräckfilmer i stället…

Nu vet jag inte hur dina drömmar ser ut, men jag har gjort ibland så att jag avslutat drömmen efter att jag vaknat genom att tänka tillbaks på den och styra om den själv.

Ok ett exempel: jag drömde en gång att jag var jagad av en jätteläskig seriemördare. När jag vaknade var jag helt chockad, men jag la mig ändå ner och gick tillbaka in i drömmen. Men i stället för att vara bara jag så var det ett jag med superkrafter! Inte bara kunde jag massa karate utan telekenesi och allt möjligt, och så blev det inte så svårt att bekämpa seriemördaren och sätta honom bakom galler.

Det var ju liksom bara min fantasi i början, men allt mer smyger sådana personer in i mina drömmar nu. Dvs blir jag för rädd har mitt dröm-jag en massa superkrafter!

Sånt kan man också roa sig med annars, att "bekämpa" det som skrämmer en med en version av sig själv som verkligen är über.

PMa gärna om du vill prata eller vadsomhelst. Jag gick igenom något väldigt liknande för länge sedan (efter depression) så jag hjälper gärna så mycket jag kan!

men mina drömmar är ändå inte läskiga scener och så, utan någon slags känsla som gör att vad det än handlar om så är allt vridet och obehagligt, någon sekund och jag får för mig att jag kommer dö, i verkigheten! Jag tvingar mig själv att öppna ögonen, ibland hinner jag en tiondels sekund sova med öppna ögon, uppfatta omgivningen men ha drömmen kvar med mig till verkligheten. Typ under detta ögonblick känna mig fastspänd mitt emellan dröm och verklighet, innan jag får tillbaka "mig" i kroppen här och nu.

Kan inte beskriva riktigt vad jag drömmer utan det är känslan i detta, och det tillfället då jag känner att jag nästan är vaken men inte "når fram" helt