jag tror man kan sörja utan att gråta, alla är vi ju olika, alla gråter ju faktiskt inte…jag tycker inte du behöver känna dig rutten, behöver du gråta, kommer du säkert göra det med.

Gråter gör du i tysthet…Jag gråter för er oxå..så tänk inte på det…sen beror det nog på att vi har henne levandes i våra minnen och att vi ALLTID pratar om henne som hon vorre här hos oss…DU hon finns ibland oss..fast vi ser henne inte men hon hör och ser oss…BÄR ALLTID HENNE I DITT MINNE…

Nej, mn måste inte gråta bara för att man är ledsen. Man kan sörja inombords och på sitt eget sätt.

Precis, man kan vara ledsen, sörja och ha ont inombords utan att man gråter.
Trist är att att ibland det händer att människor inte tror på hur man känner det om man ibland har svårt för att visa det öppet.

Alla sörjer på sitt sätt, ingen kan säga hur länge man ska sörja.

Du kanske känner att hon är med dig och mår bra av det. Så du har inte saknat henne en.

Min pappa dog i Sommras och jag tyckte jättelänge att det var SKÖNT. Min pappa var gravt alkoliserad och det som var skönt vara att slippa torka upp, söka och oroa sig. Jag kunde inte heller gråta på begravningen. Det berodde på att jag åt antidepresiva (4 dödsfall 2005) varje gång jag ville gråta låste sig något i hjärnan. Min väns mamma dog för några veckor sedan i canser, jag tjöt som 17.  Min bästa vän som dog 1988 tog mig min 10 år att sluta gråta för.  Så allt skiljer sig. Ibland kommer jag på mig att bli vän med döden. Den besöker mig så ofta. Men det beror också på vem det är och hur nära. / Alma