Tänker jämt på samma sak
Jag och min bästa killkompis brukar ALLTID tänka på samma saker samtidigt, vi brukar tala i mun på varandra om saker och flera gånger om dagen när vi umgås så tänker jag på en sak och sekunden efter säger han vad jag tänkte.
Kan detta betyda någonting?
Jag har inte varit med om detta så påtagligt förut.
Har vi typ sammankopplade hjärnor eller nått?
Är det bara en slump?
Händer mycket med min storasyster också
Blir nyfiken om man är sammankopplade på något sett =)
Ni kan ju ha träffats i ett tidigare liv. Vissa människor har man mer telepatisk kontakt med, sådana som man är länkad med själsligen sedan tidigare.
Jag antar att du kan engelska vid 20 års ålder, för här kommer en länk som kan vara förklaringen. Det är så att det kan röra sig om confirmation bias, på svenska kallat konfirmeringsbias. Det hela är väldigt enkelt, konfirmeringsbias fungerar så att du glömmer bort alla andra gånger som ni har tänkt på helt olika saker, och detta sker säkert oftare än de gånger ni tänker på samma sak. Det finns en sak som kallas slumpen och den brukar avgöra. Om du och din kompis umgås mycket och pratar mycket med varandra så blir det även så att ni faller in i samma psykologiska mönster.
Det är bara luta dig tillbaka, troligen så har ni inte telepatisk förmåga.
(Inlägget redigerat av moderator)
Det hela är ganska naturligt. Umgås man med någon ofta och lär känna den personen väldigt väl så växer man ihop lite, man lär sig hur den andre fungerar och ofta vad den tycker och tänker om olika saker.
Jag har varit tillsammans med min sambo i tio år och det är minst fyra gånger om dagen vi pratar i munnen på varandr eller tänker samma tanke. Det är helt naturligt.
Jo men med min bästa vän som jag känt i 19 år, vi har verkligen växt upp med varandra, umgås oftare än jag och killkompisen gör. Vi har aldrig sånna upplevelser.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Visst är det häftigt när det "stämmer" med en del människor! Om man ska ta en liten liknelse: Det är som med musik. En stämma går i en annan, passar ihop, harmonierar. De blir inte samma, men bildar ett harmoniskt ackord, eller spelar samma melodi för några ögonblick. Återigen med andra stämmor kan det bli dissonans - tjusigt ibland, men melodin blir inte njutbar för våra sinnersorgan. Om hela orkestern spelar olika melodier blir det bara brus.
Egentligen är det inte alls konstigt att man upplever denna samstämmighet med vissa. Vi är alla ett i någon mening.
Det är vårt vänsterhjärndominerade samhälle som fått oss att tro att denna samstämmighet inte existerar, att den är något ovidkommande, en "slump". När man väl upptäcker samstämmigheten, och bejakar att den finns, upptäcker man fler exempel på sådant.
Men - ta det för vad det är. något helt naturligt, det betyder dock inte att man måste dela sina liv tillsammans eller något sådant!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
#5# Men det är ju bara så att man är mer synkade med vissa än man är med andra. Så är det för alla. Så som #6# skrev, det är naturligt så ta det för vad det är.
#6. HAHAHA jag skulle aldrig dela mitt liv med denne man:P
Mina tankar gick mer på att vi kanske var ihopkopplade på nått vis, kanske kände varandra i förra livet etc.
Tror nog att när man träffats, då kopplar man på sensiviteten, då blir två till en på många sätt. Men detta försvinner mer och mer ju längre man varit ihop, i början är man mera villig att ge mer av sig själv. Hoppas ni förstår vad jag menar.
#9# Jag tror det är precis tvärtom, ifall vi ska ta det generellt
i början känner man ju inte varadra direkt men efter hand relationen djupnar så kommer också samstämmigheten.