Hej Mattias..först…du INTE är knäpp utan att du är på en inre resa en evolution som är lite mysko för flertalet ännu.

Siffrorna du ser är mycket vanligt fenomen.

Att du inte vill umgås med folk som dricker och snackar TV och liknande är helt normalt. Vi alla vibrerar på olika frekvenser och om dina vänners frekvenser börjar kännas passé för din utveckling så är det dags att gå vidare annars riskerar du att hämmas i din utveckling.

Det där hålrummet som inte du kan fylla…är som jag ser det en längtan efter att bli hel…en längtan att känna sig uppfylld och älskad villkorslöst. Tyvärr så fyller människor det tomrum med droger och statusjakt och famlande hela tiden i det yttre för att finna inre tillfredställelse.

Meditation är det enda jag kunnat upptäcka kan ha en förmåga att fylla denna inre längtan och otålighet. Men också dans och musik och konst. Investerar man sin längtan i andra människor riskerar man att bli besviken. All gemenskap som känns hel bygger på inre trygghet och inre tillfredställelse hos en själv. Och det är en andlig psykologisk resa att hitta dit. Men VÄGEN är målet. 

Du har garanterat en kallelse…men se till att kallelsen paras med ödmjukhet för din egen mänsklighet..annars kan du bränna ut dig själv i din vilja att göra gott för världen.

Det kommer nog bli fortsatt resande för din räkning och du får nog fortsatt vägledning uppifrån att gå din unika väg…och du kommer ju längre du går få testas om och om igen av vad jag kallar falska rävar…men det är bara för att du ska lära dig urskilja saker och ting det är som ett slags rensande.

Det var lite tankar från mig.

Stor kram till dig och jag önskar dig allt gott å att du finner goda resekamrater.

Tusen tack för ditt svar. Det var värmande att läsa.

Det här med siffrorna, skulle bra gärna vilja veta vad det betyder. Du har ingen aning om vart man kan vända sig? Har du tips på böcker osv som kan hjälpa en på vägen? Är i skrivande stund ganska förvirrad och skulle väl kanske behöva en "spark" i rätt riktning. Har som sagt ingen att prata med om det här.

Tusen tack återigen.                                                                         Mattias

Maitiu, jag blev alldeles tagen av det jag läser! Känner så väl igen mig själv. Jag vet inte vad jag ska svara dig för jag har samma funderingar som du. Jag jagas av siffrorna 2 och 11. De finns exakt överallt. Jag lyckas sälla slå på mobilen utan att klockan står på 11.11 eller 12.11 eller 22.22 eller 12.12 osv…blir snart mörkrädd mitt på ljusa dagen och har precis som du väldigt många funderingar över vad det är. Vem är det som vill mig något och vad, lixom?

Jag är också en person som lyckats klara mig trots att oddsen legat på minus. Mina mål har varit orealistiska men jag klarar det. Jag vill också gärna läsa mer om vad det händer när vissa siffror förföljer en.

Tack för att du skrev om dina funderingar. Nu vet jag att det finns fler än mig själv, jag blev så glad! Du satte ord på det jag själv är med om.

Det finns mkt jag kan berätta, kanske kan vi ta det i ett pm?

Jag önskar dig (och mig själv) lycka till i sökandet.

#2 Tack själv för ditt varma tack!

Jo jag har själv intresserat mig för siffrorna i mitt och andras liv. Jag brukade hålla på med Numerologi. Som jag ser det så är universum uppbyggt av frekvenser…allt vibrerar på olika frekvenser och det har med tal att göra. jag läste någon gång att i vissa gamla kulturer var man ytterst försiktig med att lämna ut sina tal till utomstående om man räknade på en kultavla så såg man noga till att inte lämna tavlan "outsuddad".

Talet elva (#3 MissGina) som jag ser det är ett utropstecken om ett andligt uppvaknade…typ VAKNA var NÄRVARANDE. Ofta fastnar man i sitt tänkeri och slutar vara medveten/närvarande i nuet eller så handlar det om att nu är nya grejer på gång en slags "uppgradering".

Talet 63 (Mattias)..hmmm…6+3 = 9 Nio står för spridning (media?), humanism, världen, osjälviskhet att inte vara så materiell. Googlade lite om talet 63 såg någonstans att det också kunde jämföras med talet 36 som hade med genialitet att göra och sedan fann jag att Albert Einstein om man räknar om namnet till siffror så blev det 63…ha ha du kanske har något av en genius i dig?

Sedan kan jag inte låta bli att tänka på I Ching som är en uråldrig orakelbok från Kina. I ett av de sk hexagrammen 63 handlar det om en process en övergång (man vadar över  grund flod och man är typ på mitten av vadstället) "övergången från den gamla tiden till den nya tiden har redan ägt rum" och hexagrammet manar en till att fortsätta vara vaken och inte slappa till sig å ta saker för givet…det är s a s en process som kräver att man är alert.

Så Mattias om du vill räkna ut din livsväg Slå ihop alla siffrorna i ditt födelsenummer…så här med exempel nån som är född 1983 23 juni:

år 1+9+8+3     mån 0+6    Dag  2+3 det blir alltså

1+9+8+3+6+2+3?= 29   och sen slår du ihop 2+9= 11 sen slår du ihop 1+1=2  alltså livsväg 2. 

Och slutligen din uppgift har att göra med det som ligger dig varmt om hjärtat, det som du brinner för, det du har naturlig fallenhet för, det som gör dig entusiastisk. Spontant känner jag att de har med resor och andra kulturer att göra på grundval av vad du redan berättat.

Har själv varit lite av en "gypsy" som rest runt och har en son som liftat runt utan att knappt ha några pengar, känner väl igen din upplevelse om hur man tas om hand av livet (Gud/universum).

Jag har själv aldrig varit kristen eller tillhört nån religion…men har med åren fått ett rätt avslappnat förhållande till vissa uttryck som t ex Gud som jag ser som ett ord för det universella medvetand som i själva verket är i Vi dvs  vi är alla liksom cellerna i samma kropp guden/gudinnans kropp. Det handlar om att förflytta fokuset allt mer från sig själv som separat varelse med sin historia till sitt högre jag som har mer med helheten att göra.

En person som jag tycker tar upp detta på internet är en kille som heter Lincoln "channelyourhigherself" hans meditationer på utube är outstanding. Han är i din ålder och känns genuint ödmjuk (ingen guru-typ som framhäver sig själv men som ändå har nåt stort att komma med). Spontant ville jag rekommendera honom till dig.

Ska fundera lite vidare på böcker. Har du några tankegångar på vad du söker där?

stor kram

Grinda

#3 MissGina:

Självklart så kan vi ta det i ett PM, hade vart mer än trevligt att kunna dela tankar och upplevelser med någon annan. Så kanske man kan få en lite mer klar bild av allt hadlar om ;)

#4 Grinda:

Först och främst, tusen tack återigen för att du tar dig tid och svarar.

Jag gjorde ett sådant däringa nummer-test och fick fram livsnummer 8. Och jag tycker det stämmer läskigt väl. Förklarar en hel del om hur mitt liv har varit och varför jag lyckats göra saker som för andra kan tes som omöjliga.

Jo att jag bör leva på resande fot har jag nog förstått, men varför? Varför kan jag inte slå mig ner och bara vara nöjd över min situation? Jag menar, har ju jobb, ett hem, en flickvän osv men fortfarande så vill jag bara iväg. Jag känner mig inte hemma eller trygg. Jag umgås knappt med vänner överhuvudtaget då de flesta av mina vänner inte har någon som helst förståelse för hur jag känner eller tänker om livet. Jag vill i slutändan kunna slå mig ner någonstans och känna mig som hemma och finna den där familjära lyckan, men innerst inne så vet jag att det inte är dags för det än och på ett sätt så plågar det mig. Dels för att jag är livrädd för att "släppa taget" helt, har redan gjort det på många fronter och tagit en hel del risker i mitt liv vilket gjort att jag fått uppleva ganska fantastiska äventyr(som t ex nu senast mina sju månader i Afrika). Jag sa upp mig från jobbet för drygt en vecka sedan. Ganska lustigt det där igentligen. För några veckor sedan så tänkte jag att jag kanske skulle försöka jobba till våren nästa år och sedan resa iväg, men helt plötsligt en morgon så vaknade jag med insikten att jag inte skulle klara av det rent psykiskt. Sedan jag började jobba i somras(fick jobbet i mitten av juni) så blev jag alltmer deprimerad och tom. Jag insåg den morgonen att jag heltenkelt inte kan gå så. Jag insåg att det spelar ingen roll hur mycket jag än reser, jag måste ju alltid återvända till ruta ett. Jag kommer alltså ingenstans inombords på ett sätt. Just den morgonen så fick jag även en "vision" om hur jag skulle göra. Skaffa körkort och husbil som jag kan bo i och eventuellt kanske söka till en kurs i hur man lever på en gård(vilket är en av mina drömmar, vill till slut bosätta mig på en ekologisk gård), allt var väldigt klart och tydligt. Jag hade redan fått besked om att jag kommit in på högskola till hösten, vilket jag gjorde samtidigt som jag sökte jobb i våras.  Har även skrivit in mig på en körskola. Oj, nu blev det väldigt långt här, mycket tankar som trillar ut. Och sen oxo det värsta är att jag har sån enorm pengaångest, ett av skälen till att jag är rädd för att "släppa taget" och sen så har vi det där med vänner. Vänner som jag knappt umgås med längre, men samtidigt är nojig över vad de ska tro och tänka om mig om jag tar det där hoppet. Jag menar, ingen förstår mig då ingen av mina sk vänner är på samma nivå. Men samtidigt så är jag rädd för att förlora detta "skyddsnät" som mina sk vänner faktiskt utgör. Sen så söker jag även en slags "kontakt" och förståelse med naturen, världen och universum. En insikt i hur saker och ting fungerar.

Det som är mest intressant är det att när jag var i Afrika och arbetade på diverse ekologiska gårdar och hippiebyar för mat och husrum så tänkte jag faktiskt att jag ville ha ett hem i Malmö med en polare, odla grönsaker och örter, träffa en bra tjej och eventuellt ett jobb eller en utbildning till hösten. Allt det där har slagit in. Och nu vill jag vidare igen.

Och nu till det sista, det där du skriver om 63; det är väldigt läskigt hur väl just det där om I-ching stämmer in. Jag har varit i en process att bryta mig loss från mitt gamla levnadsmönster i ett par år snart, och jag känner för varje dag som går att dagen då jag bryter mig ut helt snart är kommen. Det är som sagt bara min rädsla för att vara ensam som står i vägen. Min rädsla för att bli helt utsatt.

Yes, jag ska kolla upp honom på youtube. Tack så jättemycket.

Ja, det här med böcker…Hm, söker kanske efter något som inspirerear mig, som hjälper mig att "släppa taget", något som får mig att inse att jag inte är "knäpp" men även kan ge mig vägledning, spirituella böcker. Har läst en lite om Shamanism, Druidism, David Icke(han har väldigt bra ideér, men även en del som jag inte riktigt kan hålla med om), esoteriska böcker(t ex the secret history of the world etc) osv. Jag är väldigt dragen till det gamla, naturreligioner, gamla epoker t ex kelterna, vikingarna och nordamerikansa urrinevånare och deras syn på världen. En gammal chef sa en gång till mig för ett par år sedan att jag var väldigt gammalmodig för min ålder, haha.

Tusen tack återigen.

Mattias

Tack snälla #5 Grinda för ditt svar. Jag tror du kan vara något på spåren där. Detta är så pass långsökt att jag knappt vågar tro, fastän jag vill tro det. :)

Jag har både sökt ett andligt uppvaknande och en "uppgradering".

Ifjol när jag semestrade på Samos hade jag med mig Lena Ranehags bok om hur man hittar sin guide. Den endan gången jag lyckades få tag på guiden var just på Samos. Jag har en ung guide, kring 30 skulle jag tro, men han är från typ Jesu tid. Han har sådana kläder och långt skägg. Han stod framför en grottöppning, höll i en lång stav och lixom vaktade grottan. Efter ett tag vinkade han åt mig som att han ville visa mig vad som fanns därinne men jag kom aldrig så långt tyvärr.

Jag förstod inte så mycket av det där utan lade mig på solsängen bredvid poolkanten och läste vidare. Där stod bl a om en tjej som fick en reading av Lena där hon kunde meddela tjejen att hon skulle få barn. I samband med det skulle hon se två fjärilar.

Just då tänkte jag inte så mycket på det men någon dag därefter satt jag på nästan samma ställe men hamnade nära barnpoolen. Där lekte en liten pojke och när han tittade på mig stannade han upp och sedan sa han: "I see babies coming". Eftersom jag gärna vill ha barn och har försökt ett tag så blev jag som förstummad och kom mig inte för att säga något till pojken (vilket jag ångrar idag) då sa han det igen till mig och sedan fortsatte han sin lek.

Lite omtumlad och senare på kvällen när vi skulle gå och äta hade jag fortfarande det där i tankarna och just då flög två stora orangefärgade fjärilar omkring mig liksom om vartannat. Jag blev alldeles varm och alla tänkbara känslor sköljde över mig.

Här hemma i Sverige har jag inte lyckats något bra att få kontakt med min guide men jag har verkligen försökt. Nu ska jag åka till Kreta i mitten på augusti och nu kommer dessa siffror….2 och 11.

Jag hoppas du har rätt att det är en "uppgradering" på gång! Tänkte på det att 11 är ju också 1+1=2…Vågar jag hoppas på att jag får tvillingar Grinda? Det skulle vara så roligt isåfall!

Det här med vakna/var närvarande, jag försöker. Vad gör jag för fel?

Känner att jag vill ge dig en stor varm kram

Hej Mattias och MissGina!

Jag tänker svara på båda era inlägg lite längre imorgon. Men vill först säga att det är så roligt att träffa såhär på nätet så skönt sökande människor.

Jag tror att många kan känna igen sig i det ni beskriver…inklusive mig!

Mattias din "oro" och det jag kallar för itchy  feets ;)) känner jag smärtsamt väl igen..har aldrig landat någonstans hundra…alltid på väg villl alltid nåt annat.

Men jag vill gärna skriva mer om det imorgon har nämligen funderat en hel över det där genom åren och dragit lite slutsatser som jag gärna vill dela med mig av.  Även detta med arbete och behovet av frihet…vill jag dela med mig av  - du träffade ett par favorit-teman rakt av där.

MissGina vilken vacker upplevelse med fjärilarna och den  lille pojken, ja det låter ju onekligen lite som om du ska få barn…att pojken såg nåt och fjärilarna som kom..om det är tvillingar? du kan väl hoppas på det om du vill ha två…själv tycker jag det låter lite jobbigt med två telningar på en gång pust, men gulligt förstås.

Jag tror det är en stark "uppgradering" på gång  just nu…jag känner det i hela kroppen..jag ser det runt omkring mig…folk förändras snabbt nu medan andra ännu hårdare klamrar sig fast vid det gamla. Nu gäller det att släppa så mycket som möjligt av det som inte ska me´.

Men som sagt jag återkommer med lite tankar kring dina siffror jag är ingen superexpert på Numerologi men tycker det är intressant att spekulera och leka lite med siffrorna.

Stor kram tillbaks!

Grinda

PS MissGina jag tror inte du gör något "fel" inte något som vi inte alla andra gör i alla fall. Men att du ser siffrorna 11 är en påminnelse om att vara just det du redan är inne på  - mer intuitiv  mer "påkopplad". Meditation och avslappningsövningar kan vara ett sätt att hitta tillbaks till sitt centrum  och för att höra sin inre röst (guide) bättre. Kreta kanske kan hjälpa till där.

Kram igen

#9 Åh, det låter bra! Man får så lätt för sig att man inte gör rätt när man inte lyckas lika bra som andra. Får försöka med ditt råd att vara mer påkopplad. I mitt inlägg glömde jag att fråga om den där synen med guiden, är det "uppgraderingen" han vaktar i grottöppningen?

Man får miljoner frågor och alla är kanske inte relevanta, men de finns där ändå. Vi har planerat att försöka hitta en stillsam plats på Kreta för Meditation och kontakt, så jag hoppas också.

Jag längtar till i morgon då jag får läsa ditt svar. Känner att jag suger åt mig som en svamp här.

Ps Mitt livsnr blev 8 (precis som Mattias) och min partners livsnr blev 3. 8+3=11….

Kram igen från MissGina

Loggade in för att se om jag fått något intressant svar. Såg då att klockan var 11.00 1/8 2011 (8 är min livsväg) :)

Ja, vad ska man säga? :))

#10 MissGina. Jag vet inte vad bilden av guiden framför grottöppningen betyder. Jag är inte ett medium som kan SE sådär.

Men just grottor brukar ju vara en plats för hemligheter, för det undermedvetna. Alla våra myter som handlar om grottor som vaktas av drakar och bebos av helgon osv osv. Kanske vill din guide vägleda dig till dina inre domäner..vem vet det kanske finns en skatt i grottan;))) En skatt som vaktas av en "drake" som du ska ta dig förbi. (Jag älskar sagor som jag tror är lika viktiga som drömmar för vägledning i våra liv) Det skulle vara spännande att få höra mer av vad du får upp när du kommer till Kreta. (Wow Kreta förresten… en ö fulll av myter) Känn ingen press bara, ta de som en lek - då brukar det gå lättare. Som jag ser det (jag brukar meditera för att få inre svar på frågor) så brukar fantasin vara sannare än vad man först tror). Andra gånger använder jag bara papper och penna och låter texten komma spontant, och jösses vad förvånad jag kan bli ibland av vad som kommer upp..saker som visat sig stämma helt och hållet.

Lustigt att du och Mattias har samma livsvägssiffra…men nu tror ju inte jag på slumpen. Allt brukar visa sig i samband. 

#6 Mattias

Jo jag måste säga som sagt att jag känner igen mig i din "resfeber." Det verkar finnas två sorter människor de som stannar "för länge" på samma plats och de som bryter upp för fort". Kanske har vissa nomadblod i ådrorna. Har alltid känt mig lite som en tattare ("resande" är mer en riktig benämning he he)

Nyligen fick jag höra av pappa att min farfar sa att vi kom från tattarsläkt..om det är riktigt vet jag inte..men jag vill gärna tro det. Å andra sidan har jag flera i släkten som haft resfeber som varit lite nervösa s a s och hela tiden gett sig iväg.

Kanske har du nåt liknade i dig…och det är inget negativt men det kan var lite jobbigt att känna sig så rotlös. Men våra "svagheter" kan också vara våra största tillgångar…det gällar bara att hitta SIN sanning.

Jag tror inte att det är heller sunt att leva som så många gör i en storstad med ett arbete man inte trivs med , och göra samma sak år ut och år in..Jag  älskar friheten och jag anser att man som människa har sin fulla rätt att vara sån. Om andra tycker att man ska anpassa sig för att vara normal så kan de väl få tycka det bäst de vill.  Jag har gjort saker och ting i mitt liv som många har haft en jäkla massa åsikter om och folk som känner sig hotatde av vad andra gör kan bli ganska elaka…men så småningom har jag lärt mig att skita i vad folk tycker och eftersom jag frivilligt valde att var lite ensamvarg så har det gått bra. Så småningom har det dykt upp gelikar..som precis som jag är sökare som inte är så intresserade av materiell trygghet som de är av inre frihet.

Mina gamla vänner jämförde sig hela tiden med varandra om vem som var mest lyckad och framgångsrik…och varje gång man gjorde nåt bra så fanns den där avunden som skulle berömma med ena handen och nypas med den andra.  Det kändes som om man inte fick göra vissa saker för då störde man den inre "gäng-balansen". Därför bröt jag mig loss och valde ensamheten…med bara nån vän som fanns kvar.

En annan sak som jag märkt av det där "flytet" du var inne på..det får jag när jag väljer min sanna väg även om den kan kännas skrämmande…i mitt fall faktiskt så har det handlat den senare tiden om ekonomi. För att lösa problemet så funderade jag på att dra vidare…men denna gången fick jag så stark vägledning att stanna. Jag kunde inte se hur jag skulle ha råd med hyran och dessutom tänkte jag att det skulle vara mycket skönare för mig att bo billigt utomlands i nåt varmt land. Men jag följde min inre vägledning och mötte min rädsla för att "inte ha råd" och satsade på tillit. Och det har funkat riktigt bra..nåt jag lärt mig är att möta rädslan full ut sedan satsa på tillit.  Och jag har stannat i en obehaglig situation istället för att fly från den. Jag kommer flytta senare..jag vet inte om det blir i Sverige eller utomlands…har liknade drömmar om ekologiskt leverne som du. Men det är inte rätt tid ännu…inte för mig.

Jo en sak till om pengar…det är nåt skumt med pengar…de trollbinder oss till "maskinen" ..Jag tror det handlar om att bryta sina bindningar till pengarnas makt att hålla oss fångna. När man gör "sin grej" så får inte pengarna vara med i planen..jag har svårt för att förklara vad jag menar här….tanken får liksom inte vara…hur ska jag göra för att DRA in pengar utan tanken måste vara ren och oskuldsfull..vad älskar jag att göra? Och sedan följa flödet/vägen/tao. Om det innebär tider av "fattigdom" så är även det helt OK….livet är ett äventyr.

Guuu det här blev långt..

Om böcker: en spontan tanke var Castanedas böcker…jag läste dem för typ hundra år sedan men nu har min son läst dem och citerar lite ur dom och jag inser att jag nog borde läsa om dem.

Jag tror dess böcker har stora sanningar i sig och de är böcker som kan passa lite för en ensam sökare.

Andra böcker är Barbara Marciniaks böcker kanaliserade från Pleiaderna - de är kanon! Jag har lite svårt för viss new age litteratur som är allt för glassiga och rosa…de känns förljugna med halvsanningar. Tänk positivt så drar du till dig bla bla bla…men de räknar inte med det omedvetnas starka magnetism och de lär ut att man ska inte ska SE världens ondska utan hellre skåda naveln och stoppa huvudet i sanden. Men Barbaras böcker är inte såna…inget airy fairy bullshit där inte.

Kul förresten att I Ching:s hexagram 63 slog an en sträng hos dig.

Nu ska jag sluta annars blir detta inlägg alldeles för lååångt.

Kram både Mattias och MissGina!

Grinda

#11 ha ha MissGina och se på vilken ruta du hamnade! 11 - igen samma siffra!

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/4d9a224cd4ebea17770010e3-drommar-med-siffror

Här en gammal tråd om bl a  11

#14 Tack, den där tråden var intressant. Det var visst fler som upptäckte det med 11…intressant!

För mig är det ibland tvåor också, vad innebär det. Idag när jag var på stan och skulle ta en såndär kölapp fick jag talet 21….

Det stod också i din tråd om 119 och 911, 112 är vårat larmnummer (911 Usa:s) och jag som har elvor och tvåor som i 112….Jag får nog sluta tänka på dessa siffror för att slippa bli tokig känns det som.

Nu kommer jag att bli lite laid back och se vad som händer på semestern, om det alls händer nåt särskilt. Om det gör det, får ni veta.

#13 Jag såg det först när du påtalade det, du ser, sådär har mitt liv blivit nu. Jag måste få veta vad alla ettor/elvor och tvåor står för.

#12 Kanske kontaktar jag ett medium som kan se vad det är. Det är på tok för ofta för att vara en slump (om nu det finns) alltså finns det nåt budskap till mig och då bör jag ju få det budskapet också. Avvaktar tills jag kommit hem efter resan får vi se vad som händer.

Och ja, jag har haft samma tanke om det där med "skatten" :)) men förstår inte vad det skulle vara (om inte telningar då förstås)

Jag har absolut ingen erfarenhet inom sånt här, vill bara ge min åsikt.

Jag är kristen, men inte speciellt religiös. Jag går inte i kyrkan och är inte med i någon församling, utan tror på den personliga relationen med Gud. Jag har på något sätt skapat mig en egen version av "honom", så att säga, så som mitt hjärta säger att han är.
Det är inte själva religionen jag har något emot, utan hur den används som ett maktredskap och förtrycker folk, hur den är skapad och formad efter människors vilja att kuva andra. Det är inte Gud.

Själv skulle jag tolka det som att han vill ha kontakt med dig och vill vara en del av ditt liv, och att tomrummet du känner är platsen där han ska finnas. Jag vet att Gud har fyllt mitt liv med oerhört mycket mening, utan honom skulle jag vara så, så vilsen. Förmodligen har han en vilja med dig, kanske som missionär, eftersom du känner behovet av att resa? Men det kan jag inte säga så mycket mer om, det måste du upptäcka själv.
Jag inser att det det här kanske låter som svammel i dina öron om du inte tror på Gud, men om det är meningen att du ska finna honom så gör du det. Annars hoppas jag att du hittar vad som än fattas i ditt liv!

Grinda:

Tack så jättemycket återigen för dina svar och din tid. Verkar lite som om att du fått ta rollen som en slags "vägledare". ;) Jag ska kolla upp böclkerna du nämnt, Castaneda verkar vara ganska intressant. Ska även kolla upp Barbaras böcker och beställa nån bok av vardera till att börja med, och se vad jag känner. Fick ävern nåt tips av en annan person på en annan tråd att läsa Eckhart Tolles böcker, så det blir nog till att beställa hem ett helt paket, haha.

Det är skönt att kunna tala om saker som inte många andra förstår, eller vill kännas vid. Jag har insett att jag har en ganska svår väg att vandra, men att så länge jag följer hjärtat så kommer det gå bra. Det vet jag innerst inne trots att jag går och bär på en massa oro. För ett par veckor sedan så gjorde min flickvän en tarot-läsning på mig och kom fram till att(på ett ungefär) om jag stannar i något som jag tror är tryggt, bra och säkert så kommer det gå dåligt för mig, men om jag tar risker och chanser så kommer det gå bra. Jag kommer troligtvis lyckas nå mitt mål tillslut även om jag kanske misslyckas ett par gånger på vägen. Jag tycker det stämmer läskigt väl med tanke på min nuvarande situation. Jag vet att jag nog måste ge upp en hel del för att göra det mitt hjärta vill. "Tryggheten" med jobb, vänner och dylikt. Sen så gnager det väl även en del med min flickvän, men det är en annan historia. Jo, en sista fråga bara, nåt som jag har lagt märke till och tyckt vara lite skumt; är det faktum att när jag kom tillbaks från Afrika så mådde jag hur bra som helst och träffade i samma veva min nuvarande flickvän som då mådde väldigt dåligt psykiskt och gick på ganska tunga mediciner. Men nu är det tvärtom, nu mår hon väldigt bra och har slutat med sina mediciner och jag har blivit mer och mer deprimerad och har även börjat äta anti-depressiva medel, självklart så har det ju även att göra med att jag känner mig låst och har fastnat i den "falska tryggheten" som jag nu återigen beslutat mig för att bryta mig ur. Detta kanske är långsökt, men kan det kanske varit så att min energi på något sätt gått över till henne? Det är bara en tanke som har slagit mig ett par gånger. Hon är oxo intresserad utav "det där som finns där ute" och känner oxo ett slags kall, men samtidigt så känns det som om vi inte är på samma nivå i vår "utveckling". Vi har båda två pratat om att det nog var menat att vi skulle träffa varandra då vi har hjälpt varandra på olika vis. Jag har försökt hjälpa henne att tro mer på sig själv och "det som finns där ute", men nu känns det som om det är färdigt. Nu är det inte meningen att du ska bli någon förhållandepedagog haha, undrar mer om det kan vara så att vi var menade att hjälpa varandra på vägen en bit, men sen inget mer? Funderar en hel del på det där.

Stor kram.

peachy:

Tusen tack för ditt svar. Jag tror inte det handlar om Gud, utan om något mer. Jag läste någonstans om något som kallas "den sanna källan", vilket många kännetecknar som t ex Gud eller andra gudar. Jo, jag känner att hålrummet borde fyllas av något andligt, psirituellt. Det känns som om jag har förlorat kontakten med något, och jag har dragits till gamla religioner och spirituella ting i flera år, men har aldrig riktigt erkänt det för mig själv. Plus det att jag inte har någon jag kan dela mina tankar med utan att någon ringer doktorn som kommer med en ny fin vit tröja. Jag känner en avsaknad från naturen, universum, alltet. Samtidigt som jag jag drivs av frågon om vad som är mitt syfte på jorden. Mitt "kall" att resa vet jag inte om det har att göra med tidigare liv som Grinda anspelade på, att man kanske har nomadblod, eller om det är menat att jag ska vara nånstans eller göra nånting. Att jag skulle vara missionär har jag svårt att tro då jag inte uppskattar vad missionärer gör i t ex Afrika. Det är inte så snällt som man tror. Men jag har börjat söka efter svar på flera olika forum och det är flera männsikor som har kommit med tips och råd och jag kan bara hoppas att det blir bättre då en helt ny värld, som troligtvis väntat länge på mig, har börjat öppna sig för mig.

Det är det jag inte gillar med religion, det missbrukas! Som du nämner att missionärer kan göra mindre bra saker. Jag tycker inte om när folk försöker tvinga på sina religioner på andra, det ska komma frivilligt. Gillar heller inte när det är en massa regler man måste följa, t.ex. "inget sex före äktenskapet" och liknande. Jag tror absolut inte att Gud bryr sig det minsta om det, utan att han bara blir glad om vi lever i ett kärleksfullt förhållande. Samma sak med homosexualitet, det skadar ingen utan är bara en sorts kärlek, så varför skulle en högre makt (som är god) misstycka? Anledningen till att jag kallar mig kristen är helt enkelt för att jag tror på Jesus också, men jag gillar inte vad människan har gjort kristendomen till (även om det fortfarande finns mycket kärlek i den).
Haha, nu ventilerade jag min frustration här, vilket inte riktigt var meningen.

Det du beskriver tycker jag låter jättebra, det där med att fylla hålrummet med något andligt. Så länge det är något som får dig att må bra och känns rätt så är det rätt. För min "Gud" kan ju vara en helt annan grej än din "Gud", fast det kommer från samma källa, om du förstår hur jag menar. Att den uttrycker sig olika grundat på våra olika behov.

Hoppas du hittar ditt kall i alla fall, vad det än må vara :) men det är jag säker på att du kommer göra. Skönt att höra att du känner att det är på väg att ske i alla fall :)

Tack för att du delade med dig. Jag kände igen mig så väl också i din berättelse. Jag är en sökare efter mening.

Jag tror: att du ska resa tills du hittar det du känner är rätt, att du hamnat rätt. Och troligen ska du hjälpa människor i någon form, för därigenom så kommer du att känna dig hel.

Att saker och ting klaffat för dig, att du kunnat genomföra resor osv. kan nog mkt väl bero på att Han däruppe ser till att skicka/ordna saker för dig så att det går i lås.

Jag vet att du inte tror speciellt mycket, men du kan ju hitta Gud i dig själv, genom dig själv och inte via kyrkan eller sånt, bara du tillåter dig själv att söka. Jag är själv emot kyrkan i många fall.

Hoppas det går bra för dig. kram

#15

MissGina

Tvåan är en siffra som talar bl a om tvåsamhet om känslighet och inkänning. Medan ettan handlar om ledarskap, att stå själv, vara sin egen chef. Jag själv har ettan som livsväg. För mig har det inneburit att lära mig att stå själv, att gå min egen väg och inte falla in i gamla mönster att bli för beroende av någon/några andra. De som har tvåan som livsväg brukar få sin största utveckling genom förhållanden.

Kanske handlar det om för dig att hitta en balans mellan ettan och tvåan. Dels att vara i en relation men samtidigt behålla din självständighet? 

Kram till dig fina MissGina du kommer nog snart bli allt säkrare på din intuition, det blir vi alla nu, det ligger i vår utveckling… talmystiken är inget att bli stressad för de bara är små vägledningar..Kanske skulle du köpa en bok om Numerologi?

#17

Mattias

Echard Tolles bok, Lev livet fullt ut,  tänkte jag också på…den är väldigt bra! 

Jag tror som andra här att det är din grej att resa…Det enda som jag vill säga om de är att var på din vakt så att du liksom gör upp med de gamla så mycket du bara kan på den plats du befinner dig först. Varje plats och situation har en läxa att delge. Det gäller liksom att man löser den först…annars tenderar den att upprepa sig och de kan bli lite tjatigt.

Men som de ser ut nu verkar du ha hittat det du skulle finna. du önskade dig något…du fick det och nu ser du att du fick med saker som du inte räknat med., dvs du känner dig låst, och har blivit deprimerad…hmmm

Så där är det. "Be careful what you wish for you might get it";)))

Jag menar inte att det är fel att önska sig saker men något man ofta inte tänker på att ofta kommer det annat med på kuppen saker och ting som man inte var medveten om om sig själv som dyker upp som gubben i lådan.

Det är lite känsligt att svara på andras relationer…men jag vill ändå säga att Ja visst du kan absolut tagit på dig din flickväns tunga energi. Om man är en empatiker så blir det ofta så -tyvärr.

Att lära sig att vara medkännande men samtidigt behålla sin egen energi och inte blanda sig med den andres är bland det svåraste som finns. Vissa människor har perioder då de knappt kan gå in i ett varuhus utan att plocka på sig omgivningens obearbetade känslor. Ju mer andligt du öppnar upp desto mer måste du bli medveten om din energi. Vilka känslor är mina viilka är andras?

Ofta projicerar vi känslorna på varandra och en empatiker som gärna vill hjälpa och stötta riskerar att plocka på sig mer än sin beskärda del. Ibland kan man behöva för en tid gå skilda vägar, ta en paus,  för att hitta sin egen plattform…ibland tar det slut helt, ibland hittar man tillbaka till en mer sund relation.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag nöjer mig nu för annars blir mitt inlägg alldeles för långt:-)

Hoppas snart att du kan trappa ner på din medicin och finna din positiva energi…jag tror redan du är på god väg.

Ett sätt att rena din energi är faktiskt bön. Man behöver inte vara kyrktroende för att be. Religionerna har förvanskats och använts som förtryck mot den fria extasiska människan…men det betyder inte att själva grunden är fel. Jag ber till ärkeänglarna (Gabriel i mitt fall)..moder Maria har jag hemma på ett altare. Vi behöver alla lite hjälp på traven. Ibland och om man känner sig moderlös i världen,  får man söka sig till den gudomliga modern…moder jord, Sophia, Maria, Kuan Yin. Hjärtat mår bra av bön - det är min personliga erfarenhet. Be om att få ditt energifält renat. Min erfarenhet är att om du gör det vid vatten (havet bäck sjö) så går det blixtsnabbt. Dessa erfarenheter kommer ur en slump för min del…jag gjorde ett försök en gång bara på en ingivelse, när jag var sjuk och, tung och det var som ett mirakel. Be om att få ljus helande energi som fyller hela ditt väsen och du kan göra samma sak vad gäller ditt hem.

Ha ha det blev långt igen…men nu ska jag sluta.

Stor kram till dig!

Grinda

Tack snälla Grinda! Du kunde inte veta hur mitt i prick det där var! Jag har en särbo. (tvåsamhet) kanske är det dax att ta det ett steg längre?

Jag har också ett företag tillsammans med särbon. (ledarskap) På papperet är jag chef men har tidigare haft svårt för att säga nej privat till en följd av att jag blivit utnyttjad på pengar, hälsa å annat. Men från och med nu blir det andra bullar av, nu är det JAG som bestämmer över mitt liv. Förut var jag rädd att förlora vänner på att vara bestämd å säga nej, men nu känns det som jag inte kommer att göra det. Jag tänker följa det där rådet. :)

Nu ska jag alltså dundra på som chef/ledare och på samma gång vara känslig och inkännande? Låter som en svår balansgång. Kanske var det senare på det privata stadiet?

Stor bamsekram!

Ps

Grinda, ser du att det blev #22?

Hahahaha, ….suck! :))

#22

"Men från och med nu blir det andra bullar av, nu är det JAG som bestämmer över mitt liv"

Ahh det där låter som musik i mina öron:)))

Har själv liknande erfarenhet av att blivit utnyttjad och körd med.

Så då kan vi ana oss till vad ettan och tvåan vill säga till dig. 

"Nu ska jag alltså dundra på som chef/ledare och på samma gång vara känslig och inkännande? Låter som en svår balansgång"

Eller hur? Men det är nog en av mänsklighetens mest grundläggande svåra utmaning. Att behålla sin egenart och sin integritet men ändå ha relationer och samarbeta. Att vara särbo har sina fördelar…det ger en lite bättre förhandlings-position. Man kan passa på under särbotiden att tala om sånt som känns grundläggande viktigt och man får tid nog att stärka sig själv. Och så är man är ju så attraktiv när man är självständig;))

Det svåra som jag tycker i mitt liv, är att vara stark och stå på sig men inte för den delen bli en aggressiv krutdurk som exploderar när bägarn rinner över. Men ju starkare man blir desto mer kan man vara inkännade och lyhörd, man har liksom råd med det då.

Så ett och två, salt och sött, varmt och kallt, bestämd och följsam…Yin och Yang…

Ha ha den här tråden tycks bli en lång konversation. Tack för den jag blir så inspirerad av er.

#23 Hi hi jag såg…får se om du hamnar på 33 nästa gång om vi kommer så långt. Mästartal!

Grinda:

Får tacka återigen för ditt helt otroliga svar :) Jag har faktiskt bestämt mig för att ta en långvandring ensam ett par dagar i Skånes skog och natur till helgen. Jag har ändå ledigt ett par dagar fram tills jag börjar på komvux nästa vecka så jag ser det som ett ypperligt tillfälle att få tillbringa nästan en hel vecka med moder natur och rensa både huvud och själ. Jag ska definitivt pröva det där med bön vid vatten, jag ska framför allt tillägna tid för inre perspektiv.

Intressant att du nämner att du har moder Maria ståendes hemma hos dig. Själv har jag en liten Ganesha(som hjälper en att överkomma hinder och svårigheter) som jag fick utav ett par som plockade upp mig när jag liftade genom södra europa förra våren, plus ett svart "ägg" som jag oxo fick som skulle hjälpa mig att få ur negativ energi. Hade med mig både Ganesha och stenen på mina resor i Afrika, kanske de hjälpte till?

Jag får tacka återigen för all hjälp. Jag finner inte ord för att kunna förklara riktigt exakt hur tacksam jag är. Jag önskar dig allt gott. Detsamma gäller dig "MissGina".

Stor kram.

Jag vill också tacka dig Grinda, det är ovärderligt för oss "nybörjare" att få hjälp med att tolka och förstå.

#25 Maitiu, att tillägna tid för inre perspektiv tror jag väldigt mycket på. Det tänker jag också försöka med när jag är "befriad" från dator och annat på semestern. Kanske är det fel, men jag har höga förväntningar på den där tiden för min inre resa.

Jag kommer att skriva dig, har inte glömt det utan har haft en smått galen vecka här. Jag önskar dig också allt gott och lycka till med att hitta och förstå ditt inre perspektiv.

Kram

/MissGina på plats "26=2+6=8=min livsväg

Heej Mattias å MissGina. Hoppas ni båda får perspektiv på saker å ting och får underbar skön tid  på era utflykter det låter så härligt.

Mattias jag gillar verkligen Ganesha och ägg kan användas för rening..går bra med vanliga ägg oxå..krossa med skal å allt och dra på sig från topp till tå,  låt verka sen dusha av..ha ha snabbt å effektivt. Trick jag lärde av en Kubanska.

Kram till er båda ni är så gulliga å häftiga.

Ha det gott vi ses

PS Mattias Ja jag tror att du Ganesha beskyddade dig…säkert fick du hjälp av ägget också. Jag tror på våra Gudar…dom som vill oss väl. Inte dom andra maktlystna gudomarna…inga namn nämnda. he he