Oj, det är svårt att dra upp ALLT man varit med om, för det kommer att bli rörigt.

Hm, ja… hursomhelst. I det här nya huset så har vi ett såkallat "husspöke", som nog är den lugnaste som jag haft med hittills.
En närvaro på övervåningen som med jämna mellanrum öppnar/stänger dörrar, ger ifrån sig dunsar eller andra skarpa ljud, samt släcker/tänder lampor då & då.
Jag ser det mer som en "ordningsande" än något annat, och får inga obehagliga känslor alls 

Sedan har jag haft mindre trevliga upplevelser, men det var nog mest för att jag var yngre, rädd, osäker och motvilligt medialt öppen som jag verkligen inte pallade just då, pga min jobbiga situation. Visst inte hur jag skulle hantera det hela och mådde apdåligt.

Nu är jag iallafall "nerstängd" sedan en tid itllbaka, och fått bli mer tryggare i mig själv. Så jag tror jag väldigt sakta gradvis håller på att öppna upp mig igen, och det känns inte alls obehagligt.

senast tydliga bevis jag har fått nu var idag. Igår träffade jag en av mina mentorer på andra sidan, och vi har pratat en hel del om bevis (och mycket annat). Vi gillar spratt också. Han bad mig ta med min make till torget i stan idag vid en viss tid, på en viss plats där vi skulle få se några som vi inte träffat på länge (och namn gav dem). Sakt och gjort, allt gick så smidigt idag och vi hann med att befinna sig vid den tiden och mycket riktigt kom de.

Det finns hur mycket som helst men visst mycket tydlig är min skyddsängel som gillar att visa sin närvaro. Ibland puttar han omkull saker. Tydligast var grannens brevlåda som for i vintras när jag skottade snö. Är man inte beredd hoppar man en halvmeter. Att det är han är så tydligt när han kommer därifrån o ser så otroligt oskyldig ut..

Jag hade besök en natt som manifesterade sig i sängen o skrämde nästan skiten ur mig. Det gjorde han inte om fler gånger…

Hehe, av någon anledning blir jag lite tja, avundsjuk på dig som har ett ''husspöke'', tycker själv det skulle vara intressant att bo i ett hem som hade en vänlig ande som man märkte av lite grann :P

det har alla men alla andar gör inte saker för att synas, men man kan alltid be om ett tecken…

#2
Så du ser alltså din skyddsängel? Det måste verkligen vara någonting.
Har ni en väldigt bra kontakt? Är din skyddsängel din "mentor"?

#3
Varför inte fråga och se om du har något tyst spöke hos dig? Kanske bara är någon ande som observerar i det stilla… *fniss* 

jag har en jätte bra och oerhört tydlig kontakt med min skyddsängel. Vi har väldigt starka band. Jag skulle inte kalla honom min mentor men jag kan absolut lära mig mycket av honom. Hans far är en av mina mentorer liksom min far på andra sidan bla..

#5 Hehe ja kanske borde göra det :P Får ta tillfället i akt någon gång när jag är ensam hemma, annars törs jag inte, då antingen mamma eller brorsan med hödja ögonbryn skulle fråga vad jag sysslade med som pratade med mig själv :P Fast kanske inte får något svar alls, tror inte jag är tillräckligt öppen

#6
Så skyddsänglar och mentorer är inte samma sak? Intressant. 
Är hans far i en högre hierarki för att få kallas "mentor" eller är det saksamma?

Jag antar att varje människa har en skyddsängel? Hur hjälper en skyddsängel till i vardagen?

alla har en skyddsängel, oftast en mänskligsjäl som får en ängels status för ett tag. Många har flera mänskliga skyddsänglar.

några behöver av olika anledningar ett litet starkare skydd som tex varit nära att ta livet av sig, depression…. där någon kan mer kraftfullt ryta i o ta tag och påverka en människa. Stannar allt från några veckor till hela livet.

Ytterst få men det finns, kan ha en ärkeängel. Det handlar inte om status eller att någon är mer betydelse full ur vårt mänskliga perspektiv utan för att de faktiskt behöver ett oerhört starkt beskydd. Av olika skäl. Oftast stannar de en kort stund men några har dem hela livet.

de mänskliga skyddsänglarna är mer familjära - de är oftast en äldre släkting, en familjemedlem osv… någon som har en relation till dig. Varmast o tryggast. änglar i all ära men de har inte levt med dig och har inte samma intresse av att se dig växa upp, bilda familj osv…

Jag kallar det just nu för mentor. jag har inget bra namn, precis som i vårt liv här på jorden möter man ibland människor som man kan lära sig oerhört mycket av. I det här fallet är det min skyddsängels far. Vi har liknande personlighet o "klickar" bra med varandra. I det här fallet är han lite högre men det behöver de inte vara En skyddsänge ska i många fall vara den som hjälper dig att lära. Men så finns det andra som har specifika arbetsuppgifter som att öppna upp o hjälpa mediala …

# 7 skicka iväg en tanke, du behöver aldrig prata rätt ut för att de ska höra dig. men akta vad du ber om…

#9
Jag skickar iväg ett PM alldeles strax, för jag vill fråga dig lite mera utan att begrava tråden med mina frågor!

:)

#0 Oj var börja när det är sånt som funnits sedan barndomen.Det starkaste är väl min kontakt med min andliga guide och tvillingflamma där har vart många manifesteringar genom åren och en ren klar kommunikation som nu också håller på att öppna upp hörsel hos mig.Har väl alltid hört lite men först nu börjar hörseln ta form.Han finns vid min sida dygnet runt och ger sig till känna på alla möjliga sätt.

Genom fysisk vidröring och kramar,flyttar föremål,visar sig,har sina strängaste underbara kärleksfulla åsikter och vandrar jag fel visar han snabbt mig ut på rätt väg igen.Möter honom ofta på andra sidan genom astralresandet(utanför kroppen resa av ande) känner hur han varje kväll lägger sig vid mig när jag ska somna som ett tryggt beskydd inför natten.

Sen har det vart en hel del se folk jag inte känt som sen visat sig vara någon avliden släkting till någon.Min egen släkt brukar göra sina besök ibland eller så kan någon komma och berätta att dom gått över innan vi får bud om någons bortgång.

Det går liksom inte att sammanfatta med tanke på ett liv under 45 år så bir det lite genom årens lopp då allt detta vart naturligt sedan jag var riktigt liten

Oj, det är så mycket de senaste åren att jag knappt minns det.. Men några exempel är väl att jag vaknat med rivsår över hela magen (trots i stort sett obefintliga naglar), en skrivare som trycks på var och varannan dag i perioder, kepsar som kommer flygandes för att jag inte ska glömma dem, blivit knuffad i trappor, en speldosa har börjat spela helt av sig självt (utan att själva nyckeln som man vrider upp den med snurrat..), lampor som tänds, saker som försvinner och plötsligt ligger framför en osv. :)

Jag har en gång haft en sambo(andra sidan sambo) som jag bodde ihop med i en etta. En gammal gubbe som var snäll men som var allt för pedant och tyckte att det var dags för mig att städa och diska vissa gånger. Skrammel med porslin och liknande. Jag såg honom flera gånger när jag låg i sängen och höll på att somna. Han var flint, inte värst lång och gick lite kutryggigt såg väl ut att vara runt 80-85. Sen flyttade jag och jag grät nästan när jag skulle lämna honom där. Men han fick väl andra att bossa över :P Men har drömt om honom och förra gången jag gick förbi där så ville han att jag skulle komma in och hälsa på, jag hade något i källaren som tillhörde mig som han ville att jag skulle ha. Vet inte vad det kan vara. Men ska nog nångång ta reda på det. Jag döpte honom för övrigt till bosse. För att kunna ha ett namn på honom när jag sade "bosse jag orkar inte diska idag". Det var trevligt att ha honom där, jag kände mig liksom inte ensam och han tröstade alltid mig när jag var ledsen. Saknar honom fortfarande och det känns tomt utan honom i lägenheten vi bor i nu. Har tog alltid fram saker som jag gömt bakom böckerna i bokhyllan (prydnadssaker) jag inte ville visa upp. Han tyckte nog att de var för fina för att ligga där. Böcker som inte stod som de skulle i hyllan låg alltid på golvet.

Oj, detta var svårt. Listan kan göras väldigt lång då det har hänt så mycket i detta hus

I detta hus ingår olika typer har jag fått lära mig genom åren ;)
Djur, barn, goda, "onda". Här finns behagliga som obehagliga ställen. Tror även jag har en egen skyddsängel :)

Och jag är den yngsta i familjen, men får uppleva mest.
Jag fick uppleva det övernatuliga på riktigt när jag flyttade hit och då var jag ca 12 år skulle jag tro. Nu är jag 17 så man har fått växa upp med det lite och så ;) I början var det läskigt, men nu tycker jag det är ganska spännande :)

Kan försöka berätta lite en dag när jag är mer vaken ;)

#13 Usch, måste kännas jobbigt och obehagligt att vakna med rivsår på magen :o samt även att bli knuffad i trappor, jag menar, tänk om du skulle råka trampa snett och ramla 

#14 låter intressant att ha en pedantisk ande-sambo, får ju hoppas att de andra som bor där uppskattar hans sällskap lika mycket =)

#15 Såvitt jag vet, så har alla människor faktiskt en skyddsängel , och misstänker att jag själv ett par gånger under mitt liv har fått lite hjälp utav denne.

Hehe, ja, det är inte det lättaste att sitta och skriva något på natten, antingen missar man detaljer eller så blir allt luddigt, been there, done that xD

#16 Jo man blev ju lite konfunderad när man vaknade haha.. Kunde först inte förstå hur jag fått rivmärkena, men sen förstod jag ju hur det låg till hehe. Det är ofta väldigt läskigt i trapporna, men oftast är det bara en liten puff så man famlar lite i luften men får fotfäste igen, som om anden vill fånga ens uppmärksamhet. :)

#16 tror inte att de trivs med honom med tanke på att folk har flyttat och flyttat in ungefär 7 gånger de senaste 3 åren.

vi hade besök av en pojk idag som ville skrämmas, främst min man. Gjorde sig hemsk osv. Han till och med puttade omkull svärmors fina skål så att den gick sönder…

I mitt förra hus var det stor aktivitet. Såg skepnader som gick rakt igenom huset, kände hur någon satte sig bredvid mig på sängkanten. Hörde steg från ovanvåningen och dörrar som smällde igen. Om jag någon gån hade tända ljus och råkade slumra till i soffan så ramlade tavlorna ned från väggen så jag skulle vakna. Min dotter berättade om en flicka i hennes ålder som ville leka med henne.

Vi hade även troll i skogen och jag stötte på ett på nära håll en jul och jag har oframkallade foton (hoppas i alla fall att de syns på bilderna) av trollspår i snön utanför mitt hus. Barnen såg dem när de var ute och lekte och jag tog foton på spåren som kom från skogen och slutade utanför mitt hus för att upphöra som om den som gjort spåren flugit därifrån.

intressant, undra hur fotona blev!

ja, vackra e de inte!

#20 zelma123, Framkalla fotona innan de blir för gamla. Är de i en vanlig kamerarulle? Det går att få över dem på cd, prata med fotoaffärn. Det skulle va så spännande att få se det.

#2 Jag känner att jag också vill och behöver ha en mentor/skyddsängel/guide.

Efter att ha läst Lena Ranehags bok har jag verkligen försökt hitta min guide och följt hennes beskrivning men har inte lyckats :( Hur gör man för att få kontakten?

Din mentor verkar helt underbar som "påminner" dig om sin existens, hittar på spratt som bevisar, men också verkar visa hänsyn genom att inte göra om sådant som skrämt för mycket. Grattis till den gåvan.

Längtar efter en sådan närvaro, tror jag skulle känna mig trygg då.

#14  :))

MissGina; Jag ska, tänker på det ofta men sedan kommer annat i vägen och det läggs åt sidan. Men nu måste jag ändå tömma huset för vi ska renovera så då kan jag nog passa på att lämna in rullarna. Om det nu finns ställen som framkallar fotorullar nu för tiden?

Nu tror jag inte riktigt att jag är lika motaglig som jag var förut. Ser bara lite mer förbi svichande personer och känner en kall kyla i huset på vissa ställen och man kan känna att man är iaktagen utav någon. Men det verkar inte riktigt som att någon vill visa sig.

Men där jag bodde föut så fick man sig lite små spratt. När man låg och sov så kunde man vakna fast inte kunna röra sig alls och var varm på ena sida kroppen och jätte kall på andra. Sen att cd spelaren drog igång på högsta fast den var avstängd. Och jag såg en gång en liten pojk i hallen när jag vaknade och det var så mörkt så jag tände lampan men han var kvar och gick in i vardagsrummet och vände och gick ut i hallen igen. Han var jätte söt, men han såg ledsen ut och frysen fast han hade vinterkläder på sig. I saamma veva så såg jag ständigt svarta små katter som jag vart så van att se så jag till och med började öppna dörrarna och fötterna åt dom så dom skulle lätt komma fram.

Ni som vill får gärna tyda det här lite åt mig genom meddelande till mig.