Hej!

Jag är inte medial men jag vart rörd av ditt inlägg. Kännslan av att vänta och inte veta är extremt jobbigt. Speciellt om man är nyfiken :) Facebook är ganska speciellt, vissa är inne helatiden medans andra inte är det. Vi är så olika och ibland så är det lättast att inte tänka för mycket, du har sagt ditt. Vad du känner och tänker. Men tiden och allt kommer komma på plats så grubbla inte, lev ditt liv nu och vänta inte på något som endå på något sätt kommer för eller senare. Nu tappade jag bort mig själv. Jag menar bara väl :)

Ha en fortsatt trevlig kväll <3

Tusen tack för ditt svar!

Han har hört av sig och skrivit två fantastiska mail. Det är helt enkelt så att efter 35 år finns det ingen som kan vecka den djupa djupa kärlek, som var dessutom platoniskt, eftersom vi var så blyga.

Jag tror inte att det hat gått att ersätta honom, aldrig.

Han finns men jag får honom inte fy fanken va livet är mysko

Sherie

Jag glömde att säga att befinner sig på en annan kontinent dessutom, det är kanske bara bra, om ni förstår! Oh! blir matt av alla känslor!

Hej maxkomhem7.

Förstår hur du känner. Jag mötte min första kärlek igen för några månader sedan. Det är 17-18 år sedan som vi träffades sista gången.
Men tyvärr gick det inget vidare när vi nu försökte igen.

Är din upptagen?
Dessa känslor som poppar upp igen kan kännas underbara.
Man svävar känns det som…*L*

Du får hålla mailkontakt med honom….man vet ju aldrig.

Hej Mia!

Tack för ditt svar!

Har ingen aning om han är upptagen eller ej. HAn har inga barn sa han och har gift sig två gånger, sa han. Han lämnade tel.nr, så jag ringde honom. Han verkar helt upp och ner vänd av detta, han också.

Jag har alltid hört att jag är medial, och det är jag också, men det är så att man kan inte vara medial om sig själv. Jag tror på övernaturliga krafter, efter många saker jag har varit med om i livet.

Jag tror att jag kommit i kontakt med honom eftersom han har tänkt på mig.

Vi är väldigt lika, i psyket, nästan som två halvor av cirkel, eller hellre två pusselbitar. Det värsta, är att jag har så väldigt rädd att inte duga, när det gäller relationer, det sitter väldigt djupt, så jag kommer nog låta det rinna i sanden så feg som jag är. Snälla varför har jag blivit drabbad av det hät för att bli plågad igen?

Det är ju ingen plåga, det är en fantastisk känsla! Inte många får uppleva den!

Behåll kontakten och se vad det kan bli sen. Ni kan ju bli väldigt bra kompisar i fall om ni inte blir tillsammans:-)))

Jag tror att det är något du måste gå i genom.
Jag tror på att ödet har gjort så att ni fått kontakt igen.

Om jag ser till mej själv och min första kärlek som jag heller aldrig kunnat glömma, så vet jag nu att det var något jag var tvungen att gå i genom för att komma vidare.
Nu vet jag att det inte fungerar emellan oss igen pga hans problem. Och jag har lämnat de känlsor jag har bakom mej, för honom.
De finns inte längre.

Det kanske är så att det ska var samma för dej. Antingen blir det ni eller inte. Men något ska redas ut. För att man sedan ska kunna gå vidare. Antingen i ett förhållande med honom eller ensam för att söka vidare.

Jag hoppas det försnämnda…*L*

#7 Jaaa så där tänker jag med. Det finns en mening med ett sådant möte vad som än händer så är det utvecklande och man kan gå vidare sen eller stanna…bli vänner…Kort sagt det handlar om att hela hjärtat  - det är vad jag tror!

Det är skitläskigt men viktigt…