Ja du mitt råd är att om du är trygg med dig själv strunta i vad andra tror. Sedan när du blir äldre så kan du gå kurser och så kan du med säkerhet veta vad du kan eller inte kan.

Gör vad du kan och gör det med kärlek spelar det ingen roll.

Precis, försök att strunta i vad andra tycker! Du vet innerst inne att du faktiskt KAN detta och försök att inte påverkas av att andra skämtar om det och tycker det är löjligt, jag vet att det är svårt men försök iallafall

tack ;*

Vilken gåva, palsternackan, om du kan fortsätta vara öppen och dig själv, trots motstånd och människor som inte förstår bättre. Tänk på att det kan vara rädsla inför något man inte har kontroll över eller förstår sig på.

Bra att du hittat hit så kan du ju bolla olika funderingar! Kom sen ihåg att du hela tiden ser till att vara en alldeles "vanlig" ungdom och göra saker som bara är roliga och aktiva. Vet ju inte vad du gillar, men att blanda sin andlighet med väldigt jordade saker är super!! Sporter och olika former av intressen som gör att du fokuserar på annat ibland.

Man kan bli en kosmisk scout annars, och det är inte så bra. Med det menar jag en som bara är i dom "andliga sfärerna" och inte här.

Tror att du med dina gåvor är här för att visa andra vägen och det gör man bäst med att vara en jordnära och samtidigt andlig person. Då kan du vara en underbar förebild för andra - en kropp som det bor en själ i!! Ljuset är på och det ÄR någon hemma!!

Kul att du hittat hit på forumet!!

Kramis från

Elinor//medarbetare

#4 awww ;* tack så jättemycket!

Vill bara tillägga att jag haft den stora gåvan att få förmedla tonåringar från andra sidan som tagit sina liv. Det dom bett om - allihop - det är att visa andra tonåringar att det finns alternativ till dom jobbiga känslorna och att många tonåringar har jättesvårt att se vuxenvärlden med all förljugenhet, stress och förnekelse. I skolan pratas det sen mycket om världssituationen, den globala uppvärmningen och det blir helt enkelt för mycket negativitet för dessa inom sig så ljusa varelser.

Jag hoppas du får så pass mycket stöd på din färdväg så att du kan växa upp till en glad, lycklig människa som har hela sig med sig, både kropp, själ o ande!

Hörde på ett väldigt intressant seminarium inom kvantfysiken, som har väldigt intressanta forskningar bl a kopplingen mellan tanke-kropp-känsla. Där pratade dom om den fruktansvärda ökningen av seratoninhöjande medicin (ibland kallade lyckopiller) och den minsta som dom visste om där var 4 år, som var diagnostiserad deprimerad och som åt dessa piller. 4 år!!

Tänk att jag tror att det många gånger är mycket tydligare för er unga hur viktigt det är att ha sin själ med sig, ni har så mycket klarare kontakt med er själva än vad vi vuxna har. Och kanske är det så att när ni möts av denna oförståelse och känner hur själ-löst det många gånger är här på Moder Jord, att ni känner en hopplöshet.

Välj inte den, fina palsternacka! Välj att vara glad över dina gåvor och vet att dom ser som har ögon att se med… dom ser vem du är! Och du känner igen dom!

Ni unga är så viktiga för oss!!

Fint skrivet, Trisha!

Har själv barn i palsternackans ålder, det där var som skrivet åt mig!

tack :D det var fint skrivet!

palsternack. hur snackar du med djur? Jag har altid varit grymt skeptiskt till det sen vi hade en tant i stallet som snackade med en häst, de känndes oerhört tillgjort. ser du bilder eller är de kännslor? De kanske är svårt att svara på för att du är så ung, men jag e nyfiken (a)

Stå på dig tjejen! Låt ingen tala om för dig att du inte kan, inbillar dig eller så. Du vet ju innerst inne att detta är sant och riktigt. Heja dig!

Jag känner så igen mig i det du skriver, när jag var i din ålder höll jag också på att utveckla mitt djurprat och blev retad för det. Det värsta är att det verkar som att det ofta är i tonåren man är som duktigast på det där, man har fortfarande ren intuition och är inte så färgad av vuxenvärldens "rätt" och "fel" men samtidigt börjar man mogna och förstå att det är något annat än fantasier. Tyvärr tappar aldeles för många begåvade unga sina förmågor just för att dom inte vågar uttrycka dom, är rädda för att blir idiotförklarade eller blir intalade att dom inbillar sig.  Just i din ålder är man ju känsligar än någonsin annars i livet fäör vad andra tror och tycker om en. Förbannat orättvist är det!  Ta vara på din förmåga, även om du håller den för dig själv så låt ingen ta den från dig. DU KAN!

Jag tror på dig :-)

#9 i den här tråden har jag beskrivit hur åtminståne jag upplever att det fungerar: djurkommunikation

#9 det beror helt på djuret! Det är svårt att förklara.. Men ofta med just hundar så får jag bilder, eller ofta en lukt eller en känsla. Häst och katt brukar jag bara prata på med, som om jag tänker en fråga till mig själv och hör svaret, precis som om det vore en tanke. Ibland så känner jag bara på mig hur det är. Det beror massor på  hur djuret gör.

#10 Så du kan också prata med djur? :D det äär så kul :D Hihi, jag tänker nog bara fortsätta. De andra får tycka vad de vill!

hej vännen .. Har du en gåva så har du , men det som gör oss som har gåvor väldigt speciella är för att vi faktist har gåvor , många blir rädda för de gåvor vi har och ännu mer skrämda när vi kan lära oss mer och mer utav det..

Allt du behöver tänka på är att du är ett unikt barn med en otrolig gåva , fortsätt att hålla på med det ..

visst är det svårt att inte bli stöttad av sina nära och kära , men det brukar oftas vara så , du kommer möta på många som kommer tycka du e konstig , säga att du ljuger och det ena efter det andra , men ju mer du tränar och ju mer du erkänner för dig själv att du är unik och verkligen försöker inte ta åt dig , så kommer det ordna sig för dig .. tro mig …

under min uppväxt har jag kallas för det ena efter det andra , mina föräldrar skrattar åt min gåva och påstår att jag är dum och inbillar mig massor ..

men jag har alltid hållt fast vid att jag är unik och de är väldigt rädda för det , och de är bara rädda för det är något som de inte har eller kan utveckla även att vi alla människor föds med gåvor..

Stå fast vid din gåva och lova mig gumman att bara bli bäst utnjyttja den för det behövs många unika människor som du i den här världen……

Tack =D jag SKA stå up för vad jag kan! Även fast jag inte pratar med så många om att jag kan det. Men de jag HAR sagt det till tycker att ajg är en häxa xD Men jag SKA inte ge upp!

Jag brukar alltid tänka på att det handlar inte om det "vanliga" livet ELLER det alternativa (i ditt fall att prata med djur och andar). Det handlar om det "vanliga" livet OCH det andra.

Det är alltså inget val, det är ett tillägg. Så kämpa inte emot, eller försök övertyga folk som inte tror på dig. Det är slöseri med energi och gör dig bara arg. Det är inte därför du fått (eller snarare behållit) denna talangen. Du har den för att hjälpa folk.

Bra så, fortsätt tjenen 8)

Jag är ett år ynge än dig.. Jadu, det är nästan exakt samma sak. Men det är det att jag känner av andar och det känns som att de kommer till mig jätteofta, men jag är så rädd.. Det har hänt att jag har blivit jätte ledsen och typ grinat ockj så, dels för att jag blir så skrämd, och dels för att det aldrig känns som att mina föräldrar tar mig på allvar. Beundrar det med att du inte verkar vara skraj :)

Jag tycker som de övriga här.

 Var trygg i den vetskap du har om dig själv, lita på dig själv och din inre känsla så ska du se att det blir lättare för dig attt ha överseende med den rädsla som det kan skapa i din omgivning (din pappa t.ex.). För den som inte har samma eller liknande upplevelser som dig kan det vara svårt att förstå. Och det kan bli många, för dig, konstiga reaktioner.

Igen - du vet bäst själv vad du upplever. Försök att släppa andra människors oförståelse.

Jag känner många ungdomar som har olika gåvor så du är inte ensam! Och när vi träffas så är det så stimulerande och roligt för dom ungdomarna är inte begränsade på samma sätt som vi vuxna kan vara.:)))

Fortsätt vara den du är men kom ihåg att vara en tonåring också

Kramar från en tonårsmamma

Jag själv är tretton år, och känner ett visst samband med katter.
Jag har tidigare kunnat få fram mina tankar till katter.

Mamma tror mig inte direkt, hon tror mer att allt är en liten lek eller liknande.

Min bror säger "Bevisa det" så fort jag nämner det.

En av mina vänner bara skakar på huvudet.

Så jag vet hur det känns att ingen tror på en och man börjar själv tvivla och undra.

Men jag har lärt mig att jag måste fortsätta vara säker i mig själv och fortsätta med vad jag kan.

Som Blackfeather skrev - jag vet bäst själv vad jag upplever :>

ThreeSense: coolt, katter tycker jag är bland de mest öppna djuren, hihi =D

Det är underbart med er tonåringar som är så öppna, "kan" så mycket, fast många tvivlar på er. Med tiden så kommer ni att bli mera säkra på er själva, och då lita på det ni själva "vet och kan".

Då är man inte heller längre så beroende av att andra ska tro på en, man känner inget behov av att bevisa inför andra. Man vet själv vad man tror på och litar på det.

Den dagen kommer också för er!

Och det tål att upprepas: Kom ihåg att fortsätta att var  vanlig tonåring också. Det är jätteviktigt!

Hälsn. från en tonårsmamma

mommo: nejdå.. har ett "vanligt" liv också, till törsta delen lever jag som alla andra, sedan så håller jag väl på med sånt här lite då och då. :)

Du behöver inte bry dig om vad andra tycker och när du har gåvan kan den bara bli starkare. Bra du umgås med andra som har samma gåva. Så kan du ha fått denna gåva från någon annan som haft samma gåva i släkten. Så du kan bara vänta att gåvan blir starkare ju mer du umgås med andra i samma situvation man öppnar sig genom att träna och umgås med andra inom det mediala. Det är ingen mening att prata om det med dom som inte förstår sig på det.utan umgås med dom som har samma intressen,vissa är rädda för andlighet.

Och det kan skrämma vissa enormt så rädslan gör att dom väljer att skämta bort det. Men du verkar redan kunna hantera det här bra. Så Lycka till med din fina gåva!

#12
Tack för svaret. Önskar att jag också kunde snacka med hästar på de sättet. Haha, Jag kan ju komunicera med hästar genom kroppspråk och kunskap i hästens natur och instinkter. men ibland är de så frustrerande, man ser på hästen att den vill berätta något men jag kan inte fåut vad de är. Så då önskar jag att jag kunde ställa frågan rakt ut x)

Jag tycker du ska vara stolt över det du har, om folk inte tror dig behöver du inte bry dig alls, för du vet att du vet och de är allt som betyder något. ..

Hej på dig att börja jobba som healer och medium redan i 13 års åldern är tidigt och ngt jag tycker är lite tidigt.

Jag vet att ni i den åldern inte alltid har den mogenheten eller förstålsen vad vissa saker handlar om som kan bli väldigt jobbiga i den åldern.

Det är inte lätt även för oss vuxna att få en klient som kan varit ute för svåra övergrepp våldtäckt osv.

Ngt även vuxna kan må dåligt av men för ett barn så kan detta ge sådana rädslor som får dig att stänga av och sluta med din fina gåva.

Jag har sett dett på mycket nära håll har ju själv tonårsbarn som är mycket mediala.

Så var varlig i din utveckling och ha inte för bråttom.

Min dotter var yngre en du när hon började gjorde sin första räddning på egen hand  när hon var 12 vilket jag inte kan rekomendera.

Men dom hade stora problem i den skolan hon gick i och när det var som värst från detta rum i källaren som inte ngn våga gå in och där även lärarna undvek att gå in i. Men en dag när det lät som värst där gick dottern ner och gick in i rummet där en liten pojke satt och grät och slog med en hammare.

Dottern pratade med pojken och bad den vända sig till ljuset där pojken fick syn på sin mamma.

 Sedan var det helt lungt i rummet  och det har alldrig varit ngt oljud därifrån sedan den dagen.

Men  vid ett senare till fälle fick hon sådana upplevelser som gjorde henn så skrämd och hon upplevde saker som hon absolut inte ville ha.

SÅ i dag vågar hon inte utveckla sin medialitet i gen.

Även om vi i dag  kan prata om dessa saker så sitter detta långt in hos henne och hon har inte vågat utveckla sin medialitet efter detta.

Min son däremot är 13 år och otroligt duktig och han vill inte annat en vidare utveckla detta med mediumskapet vilket vi gör lite smått men vi tar det i lugn takt.

Men sonen har ju hjälpt många här inne redan med att finna både saknade mäniskor och saker.  

Så mitt råd är att fortsätt utveckla dig men gå varsamt fram undvika att ge healing och läsa av mäniskor som varit utsatta för svåra trauman ngt du faktiskt kan fråga före så du slipper det.

Saker du kan träna upp din intuition med som du inte behöver läsa av andra mäniskor men som du får en otrolig träning på ngt sonen även tränar på.

Är att ta en vanlig kortlek och fråga ditt inre vilken färg har det översta kortet sedan vänder du det översta kortet och du ser med en gång om du har rätt.

Efter en del träning så kan man göra det svårare och då fråga om det är ett hjärter klöver ruter spader.

Sedan näsat steg är att fråga om vilket kort det är  och se om det är klöver 4an som man fick till sig.

Man kan även ta tarotleken och be om en beskrivning på vad det är för bild på kortet sedan vänder du på kortet och ser om det stämmer.

Dessa enkla övningar utan att du läser av en person kan utveckla dig enormt i framtiden.

Hälsningar Lasse

Tack för övningarna Lasse!

Tack Lasse :D men jag tänker nog inte sluta med det här ändå. JAg vill utvecklas och är inte rädd, trots att jag redan varit med om "läskiga övernaturliga saker". Man ska nog ta det lite försiktigt. Men riktigt SÅ försiktigt tänker jag inte vara

Haha jag är 14 (x Har du msn lr ngt Vill du prata kul o snacka om andar o så Behöver verkligen inte ge ut om du nt vill:*

E du medlem på ngn annan sida?xD

Till palsternak och ni andra unga tjejer som skrivit här. Det är ju så att man så gärna vill ha bekräftelse för det man kan och har upplevt hos sin mamma och pappa, men dessvärre så får man inte alltid den responsen. Har själv aldrig blivit sedd för den jag är hos varken mamma eller pappa. Nu har ni nu ju hittat in här på ÖN och här kan ni få väldigt mycket bekräftelse och stöd som ni redan märkt. Tveka inte att skriv här så fort ni har jobbigt med något eller vill dela med er av något positivt. Det är alltid någon som läser och svarar förr eller senare.

Och du pasternak, du tycks vara en mycket stark individ i unga år som vet vad du går för.  Helt fantastiskt, det är inte så vanligt att ha den styrkan och lugnet i så unga år. Jag hade styrkan, men inte lugnet/självfötroendet. Och Issis, ta det lugnt, saker och ting faller på plats så småningom. Det finns egentligen inget att vara rädd för, rädslorna finns inuti dig som blockeringar. Du finner din väg när du är mogen för det.

Kramar från Åsa

Jag är också 13 och kan se spöken och känna spöken.
Det finns såklart inte så många som tror på mig, men jag vet ju själv vad jag ser.

Precis! Och många härinne tror på dig och dina upplevelser

Kram Åsa

Vad skönt och höra! :)

Det är ju det som är så bra med denna sajt och den har bara funnits i några år vad jag vet.

Ja, det är ju bra :)
Hände en hemsk upplevelse häromdan.
Jag stod i duschen, tvättade ansiktet.
För att inte få vatten i ögonen när jag öppnade dom sträckte jag mig ut efter en handduk. och då tog en kall hand runt min handled.
Hade bara ett litet rött märke som bara jag kunde se, ingen annan la märke till det och undrade inget.

Det var hemskt!

Men enligt några av mina vänner var det ju ''påhitt''

Hej Palsternack vad tråkigt att du känner dig missförstådd och illa uppskattad av de som du vill ha beröm och uppskattning av när du förvaltar den gåvan att vara en andligt orienterad person . Det är så många som har förnekat sitt intresse i brist på erkänsla och förlorat mycket tid i utvecklingen .

Men du är ju ung och skulle kunna förbereda dig på ett livsarbete i något yrke där du naturligt har användning för din begåvning typ veterinär eller massör eller något annat lämpligt .

Lycka till

Jag e precis som dej ,känns det som! :) jag e också 13 år och kommunicerar med djur och andar och sånt men jag vågar inte berätta för ingen skulle tro mig … Så jag struntar i vad andra tycker utan jag är bara som ja är och fortsätter med den gåvan någon gett mig !

Jag var också 13 när jag började tala med djur. :) Min mamma har alltid hålt på med sådant så jag är uppväxt med sådant ^^

Fortsätt och var glad för vad du kan….att vara medial har ingen åldersgräns varken uppåt eller neråt. Din pappa är nog lite skraj…kram Jeremina!

He he, jag tror jag kan prata me djur…elr iaf förstå dom.

När jag är i stallet te.x så brukar jag stå och prata med hästen innan jag ska rida… dom andra brukar titta lite snett på mej efter det XD XD. Jag har en hund oxå som jag kmr bra överäns med bättre än dom andra i min familj he he, fast han knsk bara har valt mig som sin ledare *flin* (vilket nt min pappa tycker e rolight). X]

Hejj!! Jag en kille på 14 år, det e inte många som tror på mig heller, kan dock inte alls lika mycket som du kan. Kan istortsett bara känna hur andar flyttar sig… Har du tips så vill jag GÄRNAAA ta del av dom :D

Det är många som redan som små barn kan mycket och låter det följa med till vuxen ålder. Tyvärr när barn börjar prata om andar så brukar föräldrarna säga att de har låtsaskompisar! Så försvinner deras förmåga och kommer i skymundan……

Stå på dig säger jag bara! Jag misstänker att jag kan det också, är 13 år. Är absolut ingenting jag kommer berätta för de som inte kommer tro mig. Jag kan som sagt inte säga 100 % om jag kan det men jag hoppas. När min kanin dog för ett tag sen kände jag på mig det. När jag är ute med hunden jag är extramatte åt kan jag ibland tänka att hon ska stanna och titta intensivt på henne utan att hon tittar på mig och ibland gör hon det. Jag ser det som en gåva om det lyckas och jag tror jag kommer ha nytta av det i vardagen med mina framtida djur. Tro på dig själv och lita på att du kan!

GRYMT. så ung och så kunnig. jag vill också kunna.. jag är 167 år och ska gå en kurs nu. min pappa är precis likadan!!! jag tror att han är rädd, bara för att de inte vet vad de är eller hur de ska hantera det. säg åt din pappa att tro vad han vill men han behöver inte säga elaka kommentarer eller så när du är i närheten! :) kram!

Jag har en häst som har haft det svårt i livet , och med honom känner jag vääldigt läskiga lukter , det är som att han "pratar" i mitt huvud , jag har sett mycke bilder också. jag är 13 år. Min förra häst dog för två år sedan , och ibland när jag t.ex är ute och går , så känner jag andetag på min axel , precis som hon gjort. och ibland när jag tänker på henne är det precis som en tanke , men jag hör en annan röst , inte min egen.

Jag vet inte själv om jag har varit så jättemottaglig under min uppväxt (är 19 nu), är rätt så trögtänkt så jag har antagligen inte märkt om det var varit något "tecken" eller liknande. Har antagligen bara tänkt att det är normalt för alla

Dock så vet jag att min farmor och kusin kan se andar. Min bortgångne pappa kunde också.
Misstänker att min bror är väldigt mottaglig, men har aldrig hört honom prata om det (vågar inte ta upp det heller).

Sedan för ett par månader så träffade jag en ny vän. Vi hade samma intressen så det funkade bra (hon är 3 år yngre än mig)
Fick då sen även träffa hennes två kompisar, vi tog en fika och bara umgicks.
En utav hennes kompisar började då prata om andlighet. Att hennes mamma var väldigt medial, att dom hade andar hemma hos sig, även att hon själv har känt av saker.
Jag blev såklart jätteintresserad av hennes berättelser, men när hon berättade så började hennes kompisar flina och småskratta. Och sa saker som "Ja, hennes familj är lite småknäpp".
Jag blev chockad när jag hörde det. Antagligen mest för att jag aldrig skulle säga något sånt om mina vänner. Även om jag skulle vara skeptisk så skulle jag lyssna på vad mina vänner sa och tro på det.
Jag slängde såklart ur mig att jag faktiskt tror på andlighet och mediala. Och då blev svaren att dom är alltid öppna för något nytt.
Haha, eftersom vi hade nyligen lärt känna varandra så vet jag inte hur dom känner över det, dom kanske bara sa det för att jag inte skulle tycka illa om dom (men såklart så får dom tycka vad dom vill, men inte snacka illa om folk).

Så jag tycker såklart att man inte ska illa upp över vad folk säger. Även om det är en vän som inte tror på en, så finns det alltid någon som kommer att göra det.
Så kämpa bara vidare och välj det liv du vill leva!