vi är en person där upp med fast kropp, sedan när vi går ner och gör våra liv här så blir vi en genetisk blandning av våra föräldrar (Biologiskt) kryddat med vårt egna jag, personlighet o egenskaper som lyser igenom etc.

När vi har levt liv efter liv så har vi vart o ett liv av dem som en egen bok i vårt egna bibliotek som vi när som helst kan plocka fram o anta.

På andra sidan när vi dör är vi den vi var på jorden tills vi har "landat" så blir vi den vi alltid har varit igen. Men när vi ska ge oss tillkänna så visar vi oss som den vi var. Dessutom de liv som är "aktuella" som levande männsikor fortfarande kan hänvisa och vilja prata med lever som ett minne kvar tills de längre inte har någon nytta. Dvs. Jag levde mitt senaste liv innan väldigt tätt inpå som min farfars mor. Hon finns väldigt aktivt kvar som ett levande minne trotts att jag lever för att min far, hans syskon osv lever. Fast hon o jag e samma person så lever mitt jag här med mig och hon som jag skrev som ett minne.

Alla är vackra på andra sidan, vissa lite mer men ändock är vi alla vackra..

Intressant! Men hur mycket är är mitt egna jag och hur mycket är tillfälligt? Hur vet man vad som är tillfälligt och vad som är mitt egna jag? :)

Det låter troligt att man är den man var på jorden ett tag till efter att man återvänt. Annars blir det kanske en rejäl chock eller något sådant. :)

Förstår inte riktigt det där med minne. :P Menar du att din farfar skulle kunna ta kontakt med sin mor (Dvs dig) om han ville och hon skulle då svara honom?

ja precis som om hon har tillgång till allt hon lärt sig framtills "jaget" gick vidare till nästa liv dvs mitt liv nu.

hur mycket som syns skiljer sig otroligt mycket. lika mycket som att vissa är väldigt lika sina föräldrar andra har absolut inga likheter.

Några som kanske är humoristiska personer kan ha det med sig så att det syns igenom medan andra har det från sin uppväxt o omgivning i sitt liv på jorden. Det e inte alltid att det går att skilja det ena från det andra.

Vissa är också väldigt medvetna om sitt ursprungliga jag, det som kan lämna kroppen som vi kallar själ, andra är den fast rotad och märks inte mycket.

Jag sitter ofta och funderar på vad som är mitt verkliga jag och vad som är tillfälligt. Finns det något sätt att känna/få veta hur och vad är jag och vad är tillfälligt?

det kan vara jättesvårt

ditt jag kan ha ett jätte starkt självförtoende men du kan bli påverkad o uppväxt så du har ett jätte dåligt. Då kan du känna det starkt vid något tillfälle o i andra tvärtom..

som exp

Jaha! ja, sådan situationer känner jag igen. :) Om jag stänger ögonen och koncentrerar mig känns det ibland som att jag kan förnimma hurdan jag verkligen är.

Man är exakt samma person där som här. Men vi är inte bundna till materiell kropp. Livet är där exakt så som vi gjort det till i jordelivet.

Det följer sunt förnuft där men än här. Vi kan ta den tiden där som vi vill , men kroppsligt är det samma person där hela tiden.

Man ser detta i våra drömmar. I drömmen kan vi ta vilken tid som helst Vi är inte bundna til materiell kropp alls. Man borde skriva ner sina drömmar, så ser man hur livet kommer bli därhen.

Samma resultat kan man åstadkomma i Meditation, som kräver tålamod.

Ni som är medium, är ni verkligen säkra på att dessa "andar" ni pratar med inte är någon annat än energier från tidigare personer, alltså bara information ni plockar upp, att det inte är en "person" som kommunicerar. Jag tror på mediumskap och grejer men eftersom jag liksom många andra vill ha logiska förklaringar på allting försöker jag få det att låta så logiskt som möjligt.

Jag vill såklart att det skall vara andar som är som oss människor bara att de inte har en kropp som pratar och kan tänka som vi gör nu och de kan känna känslor och grejer, men är det verkligen så?

Kan andar känna känslor? Kan de tänka som oss? Kan de göra aktiviteter? jag menar prata med varandra, få närhet och grejer?
Eller är det verkligen kört när vi dör? allting slutar och jag kan inte längre få fler erfarenheter och upplevelser?

Detta har gett mig dödsångest sedan jag varit väldigt liten, jag vet inte varför jag har dödsångest och ingen psykolog har kunnat hjälpt mig med detta.

Men när jag får dödsångest så tänker jag: När vi dör så är allt svart, allt jag gjort och den jag är kommer aldrig ha existerat eftersom jag kommer vara helt borta.

för mig det jag har erfarit är vår ganska fysisk påtaglig på andra sidan i s.k.  "himlen" men när de kommer hit kan den upplevas aningen mer vaga o "energiaktig". De upplever precis allt som vi kan göra fast rent generellt är det lite lättare där uppe. Våra känslor är inte unika, de finns överallt och alla känslor finns med på paletten därför känns det lite haltande när en del medium bara vill ha med ena sidan av paletten. Då skulle det inte finnas någon jämnvikt.

De skulle kunna lira fotboll om de vill, grilla oxå om det skulle vara så, prata med varandra, skoja, gråta…

Allt som du har gjort #8 kommer alltid att finnas kvar. Det kommer att vara till nytta för dig själv och för andra. Men du måste finna den vägen som är den trygga för dig! Hur det egentligen är mindre viktig än att just du finner något du kan tro på. Hur det blir när du dör kommer du att märka då men det är avsevärt lättare att leva fram tills dess om du känner dig trygg med den biten :)

Man talar om andar ofta utan att veta ,vad det handlar om.

Kroppen dör hos varje individ. men den inre lågan gör inte det.

Föreställ en öppen låga typ ljusstake, det brinnet ett ljus. När man blåser den av, så ser man inte ,med fysiska ögön, lågan mer. Man kan säga: lågan dog.    Men tänk efter!!!!  Vart skulle lågan ta vägen ?

Det kan ju inte bara  försvinna för det brann ju innan. Skulle det då förvinna till inget eller vart.   Den logiska tanken säger mig, ljuset lever fortafarande, men inte i synlig form.

Alla människor har ångest , så det ska man inte behöva tänka. Ångesten tillhör det livet vi lever. o är en del av vår själ.

Öpnna ögönen ser hur underbara människor är. genom att fokusera lite på den goda trevliga aspekten hos folk. Den vägen ser man sig själv, den vägen ser man det godomliga värdet som är en del av vårt andeväsen.

Tycker du är en underbar människa med mycket att ge, roligt att läsa det du skriver.

H/Egge

postmortum91

Du behöver absolut inte ha dödsångest! Livet vi har på jorden just nu är bara en pytteliten del av vår "verkliga" värld som andliga väsen. Det liv vi lever nu är som en skola där vi ska lära oss någonting för att kunna utvecklas och gå vidare till nästa stadie.

Det finns en mängd olika bra böcker att läsa som berättar lite mer hur det fungerar om man är nyfiken (som jag ;) ).

Tips på lite sommarläsning!

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=76569

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=55164

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=9781848502185

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=72901

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=63761

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=61914

http://www.vattumannen.se/Product.aspx?ProdNo=76332

tack så mycket för era svar :)
Jag ska försöka vrida mina tankar om döden till något positivt istället, tack för att ni finns och stöttar :)

Intressant Yamher. Jag hade ju en dröm som var som ett matrix av olika liv som min själ levde.

Läs gärna om min dröm HÄR och säg vad du tror.

Kan den drömmen vara ett budskap till mig på nåt sätt?

du verkar ha fått med mycket av det.

jag skulle också vilja lägga till känslor för vi jobbar mycket med det. Som ett exp äktenskap med olika blandningar av känslor, med eller utan respekt, olika mängd kärlek, och naturligtvis andra alla andra känslor. Det handlar inte heller alltid om att sona brott  att man lever ett rikt liv och sedan ett fattigt liv utan i kombination av det du ska lära dig (och känslorna). För att uppleva så olika situationer som möjligt.

vi gör liv i både manskropp o kvinnokropp. Även om du är kvinna så måste du göra något eller några liv för att lära dig se utifrån ett mans perspektiv. Ibland blir det fel och det märks. Ibland syns eller märks den kvinnliga sidan som personen har som har en manskropp o tvärtom (utan att de skulle vara homosexuella för den delen).

mellan livet är du skyddsängel åt andra för den biten är minst lika viktig kunskapsmässig som att vara på jorden. Ofta därför det brukar ta mer än femtio år innan man i regel går ner igen.

det var en rik dröm och väldigt intressant!!

Nellieclind - Vi är samma andar här som vi är när vi kommer över till andra sidan och då är även vårt medvetande kvar. Den fysiska kroppen är ju bara ett skal som vi har parkerat vår själ i, lite som ett redskap för att klara av det fysiska livet. Men vi har även en astralkropp eller en eterkropp som är en exakt avbild av vår fysiska kropp, men som endast består av energier. Denna astralkropp eller eterkropp följer med anden till andra sidan när den fysiska döden inträder och därför har vi på sätt och vis en kropp på andra sidan, men som bara består av energi. Denna energikropp kan observeras när vi ser ett spöke och kan i många fall identifiera den samma!!

Så svaret är att vi ser likadana ut på andra sidan. Dock kan det ibland vara en skillnad och det är att vi som spöken/andar ibland ser ser yngre ut än vid den fysiska döden…varför vet jag inte?…kanske för att glädja nära och kära när dom visar sig för dom!!

#15 Ja, men andar/spöken är energier bara för att vi som är fysiska här på jorden upplever dem så. Sinsemellan upplever de kanske varandra som fysiska, så som Yamher säger. Det vore konstigt om man till exempel inte kan ta på varandra även om man gått över till andra sidan, (vilket du antagligen menar att de inte kan eftersom de enligt dig är bara energier). För om vi har det behovet här så borde vi ju ha det där också, om vi, så som du skrev, är samma andar här som där.

Eller vad tror du?

de har tittat på mig som jag inte e riktigt klok när jag har ställt samma fråga om deras kroppar är energier och "lösa".

Men jag upplever stora skillnader från "himlen" och när de är här på besök för de upplevs vagare och suddigare. Eftersom deras kunnande skiljer sig mycket från våran så har de möjlighet att när de är här ändras deras längd. Som en ärkeängel kan få samma längd som en vanlig ängel eller visa sig med ett visst ljust för just den personen osv… Därför kan upplevelsen av olika änglar och själar skiljas åt om de syns här. Tillskillnad från när de befinner sig i himlen där de är sitt riktiga jag i både storlek och form.

Exp min farfar skulle inte bli igenkänd alla gånger som den person han egentligen är utan visar sig som den jag finner mest trygghet (normalt sätt).