Skall sitta med din bild imorgon, just nu känns det som "störningar"  så jag är inte säker på vad som  jag känner in och vad jag (hjärnan) kan tänkas hitta på själv.

Vet inte om det råkade vara ett foto där du ser lite ledsen ut, men dina ögon ser bekymrade ut. Ensam, är min första tanke. Och ändå tror jag du har många "vänner" runt dig, men ändå känner du dig ensam. Du känner att du skulle vilja göra något helt annat än det du håller på med just nu. samtidigt ser du väldigt snäll ut. Har svårt att se att du skulle vara temperamentsfull och få riktiga stora vredesutbrott. Endera tiger du i din tysthet eller så säger du bara ifrån lugnt och sakligt. Möjligen kan du bli lite stött eller sur för en liten stund. Du verkar vänlig och ser ut att passa att jobba med äldre människor. Inom något vårdyrke. Sval, är ett annat ord som jag tycker passar på dig. Du är inte den som talar vitt och brett om dina känslor utan håller dig lite i bakgrunden och avvaktar. Var något rätt? Jag hoppas i alla fall att du inte är så där ensam som jag fick uppfattningen av att du var. Ha det bra!

Svårmod, men det ser mörkt ut på bilden så kanske lägger sig hjärnan i. Känslan jag får när jag ser dig påminnner om en kompis gamla flickvän. När hon var uppåt var hon verkligen uppåt, glad och utåtriktad, när hon är nere var hela världen verkligen nattsvart. Det fanns inget mellanläge liksom.

Det jag tolkar som svårmod kan ju också vara en stor sorg, ser dina ögon framför mig som flödar över med tårar. Pojkvän? Olycka?

Har du det tufft just nu eller var det jobbigt när bilden togs?
Det känns som du inte riktigt är där du vill vara, allting känns rörigt runtomkring dig.

Du kommer i alla kunna blomma ut och verkligen känna att livet leker framöver men du är kanske inte där än, ge det några år till.

Det känns som du är trött på det ytliga. Du kan få komplimanger för ditt utseende men du skulle hellre vilja att de hörde rösten som skriker på insidan, att någon verkligen såg dig och inte det som sitter utanpå.

Dina ögon fascinerar mig, den här gången ser jag att de sitter i ansiktet på en framgångsrik vacker affärskvinna i medelåldern som verkar nöjd och tillfreds med det liv hon lever.

Sorry att det blev så mörkt och dramatiskt. Det kanske inte alls stämmer in på dig, det känns lite konstigt att ta fram och skriva om våra mörka stunder (som vi alla har), det hade varit lättare att skriva om de ljusa. Men å andra sidan har någon sagt att om man släpper trollen ut i ljuset så spricker dom.

Hej!

Jag vill också vara med

Mvh Cherokee

Cherokee har du nått foto utan glasögon då jag iaf tycker det är lättare att läsa av en person då man ser ögonen ordentligt

2# et är sant att jag ofta har många människor runt mig, men känner mig ändå ensam, lite utanför. Oftast brusar jag inte upp och jag tror de flesta ser mig som rätt snäll och saklig.
och jag brukar hålla inne med mina känslor (´dock inte vad jag tycker och tänker). Inte ens mina vänner harvetat när jag mått som dåligast.

och nej jag trivs inte med vad jag gör just nu utan tänker byta inriktning till hösten.

De enda som jag inte tyckte passa in var att jobba med äldre. Jag tror säkert de skulle tycka jag var trevlig och snäll men jag skulle inte tycka om det själv.

#3
Jo jag har haft det rätt tufft från och till. Just nu är det en ganska jobbig period till och från iaf.
Jag känner ofta att det skulle vara skönt om någon märkte den ensamma ledsna lilla varelse inombords även om jag är glad och mår bra utåt.

Just nu är saker rätt rörigt, jag vet vad jag vill, men inte riktigt ur jag ska få till det.

Kan tillägga att jag inte är direkt någon ledsen person, men får perioder då jag blir väldigtr nere, även om det då inte syns utåt..

Hej!

här ett annat foto, om det går bra.
mvh Elisabet

Jag vill också :)

Vi får inte läsa av foton på personer längre, Orber och mystiska fläckar går däremot bra.

Förtydligande, ovanstående kan missuppfattas.

Vi får men det måste ske via PM och inte via inlägg. Ni måste lägga era bilder nånstans på er personliga sida och sedan PM:a den ni vill skall läsa av er.