Återkommande drömmar om hissar
Jag hoppas att någon kan hjälpa mig med tolka drömmar ,som jag har haft de sista året.Drömmarna har också tilltagit. Drömmer den minst en gång i månaden numera..
Drömmarna handlar om hissar. Hissar som oftast enbart är en platta,att stå på.Men jag måste åka med hissen..Upplever lite obehag,när det bara är en platta att stå på.. Andra drömmar,är det en vanlig hiss.Men det liksom fastnar som jag får kravla mig ut/upp..
Även i natt hade jag , en dröm,om en hiss. Denna gång var det en vanlig hiss och som vanligt gick den inte ända ner,utan jag fick krypa så jag kom ut..Men denna dröm skillde sig något från tidigare..I hissen hade jag en väninna med.Hon är död sedan många år..Fick hjälpa henne lite,då hon var lite rädd och orolig..
Strax före innan jag gick in i hissen,fick jag en vacker vit klänning (som bara jag fick bära) Klänningen påminner lite om en brudklänning..
Jag hoppas någon kan tolka mina drömmar om hissar..Tillägga är att jag inte är rädd att åka hiss.Så det borde inte handla om hissrädsla som gör sig gällande i mina hiss drömmar
Tackar på förhand
Mvh Siv
![[grinda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det första jag kom att tänka på är olika nivåer…
Högre upp mentalt/ andligt. En lite vansklig färd uppåt utan väggar å med risk att falla.
Du gick nedåt i hissen med väninnan…hade "brudklänning"…
Får mig att tänka på Persefone, du vet hon som gifte sig med dödsrikets kung (Hades).
För att nå den höga nivån vi önskar så måste vi också utforska våra djupare dimensioner. Det är en mer solid grund. Ett giftermål mellan det där uppe och det där nere.
En resa inåt som tvingar dig att krypa för att ta dig fram…
Att vägleda någon till dödsriket…
Lite tankar från mig inga svar
Kram
Grinda
Tusen tack Grinda,för din tes..Jag har alltid(nästan alltid) varit väldigt intressera av döden och vad som sker därefter(läst många böcker om detta också).Har heller aldrig haft någon rädsla inför döden..Har väldigt öppen sinnen när det gäller döden.
Klart att jag saknar mina nära och kära som gått vidare.Mer den fysiska kontakten och närheten.Döden har mera varit som en vän(har ingen dödslängtan eller så) Jag är väldigt trygg när jag arbetar med patienter som är döende.Tror jag också, ,att jag kan förmedla en viss trygghet också.Både till den som ska gå vidare och till anhöriga i en svårt stund..
Kram siv
Kul att att jag inte var helt ute å cyklade. Just brudklänning och nedstigning och att ledsaga en människa som var död - fick mej att tänka på Persefone
Persefone som lever i underjorden under vinterhalvårt och återvänder till sin mor Demeter på sommaren. Hon är inte rädd för dödsriket. Hon hittar i båda världarna. 
#3
Inte då,inte alls ute och cyklar (inte här i alla fall
) Har tyvärr inte så stor kunskap om Persefone,kanske du har någon länk,jag kan gå in på..Väldigt intresserad av gamla trotsföreställningar
Jag har ingen bra svensk länk …det som jag fann var wikis…http://sv.wikipedia.org/wiki/Persefone
Men jag kan rekommendera boken Gudinnorna inom oss. Skriven av en Jungiansk analytiker (Shinoda Bolen)som analyserar de grekiska gudarna ur ett psykologiskt perspektiv - den är helt enkelt superbra!
En sån där Aha-bok 
Starta ny diskussion