'(Ursäkta mig detta är pinsamt, men känns så oerhört bra att skriva ut)'

Åh, bra, bara det är nog ett steg på vägen! Jag har nog inte så mycket mer att säga just nu, mer än kram!!

Har du nån du litar på att prata med förresten? För mig kan det hjälpa ganska mycket ibland att bara sätta ord på vad jag känner..

Det är sent nu och jag måste lägga mig men jag hoppas att du ska känna att du kan skriva av dig här och att människor här inne kan vara till stöd och kanske till hjälp.

Instämmer med Linnease - det är ett bra steg på vägen.

Ditt nästa steg för att komma vidare måste nog vara att sluta med drogerna…jag vet att det kan vara svårt för i början kan ångesten bli värre men om du får hjälp av någon klok och bra person kan du ta dig igenom "den mörka skogen". Och så måste du få hjälp med den andliga biten också.

Men du känns väldigt beslutsam så jag tror du kommer lyckas med det.

Kram så länge

Grinda

Hej RaGooN!

Hjälp finns för dej! Tvivla aldrig på det!

Kan hjälpa mkt att få skriva av sej det värsta, men sen måste man ta tag i resten..

Tycker du är modig som skriver så vi alla kan läsa!

Många kramar till dej från Mia

Fin hemsida!!!

Min känsla är att du ska läsa den här texten. Själv är jag en nivå 10 på den skalan.

http://www.theuniversalempath101.com/index.php?option=com_content&view=article&id=99&Itemid=173

Min första tanke när jag läser din text är att med sån svår och kronisk ångest skulle du behöva hjälp av en psykolog,kanske är det så att du behöver medicinsk hjälp för att bli fri ångesten.Får jag vara lite moraltant nu så droger i sin tur skapar mer ångest precis som alkoholen.Man dövar sig för stunden men sen är ångesten på plats igen och nästa varv går med att döva smärtan med drogerna.

Ett ont ekorrhjul men man kan med hjälp av kunniga komma till rätta och det blir en tuff tid men ljuset finns ju längre fram.Man har ju läst om många som vart nere i drogträsket och som kommit ur och får må bra igen.

Ur andligt perspektiv blir min första fundering hur har folk i din omgivning mått med tanke på din ångest under hela barndomen.Det finns något som heter Empat vilket innebär att vi kan ta in andras känslor och förväxla dom med våra egna därav tanken om du blivit påverkad under din uppväxt av någon som i sin tur bär på stark ångest.Kanske en långsökt tanke men vill nämna det i fall att 

Så mitt råd blir att söka proffsig hjälp från någon psykolog och är det så att du är en Empat skulle du behöva få hjälpen att lära dig stänga ner så du inte tar in allt och allas energier.Hoppas innerligt du kommer till rätta och finner balans och harmoni.

Allt gott till dig i ljus och kärlek 

Jag tänker såhär:   :)

Hm, jag skulle nog inte bekymra mig allt för mycket för drogerna i sig till en början.. :) Inte om man kommer vidare med känslorna däremellan, så snart man mår bra är jag rätt säker att behovet för droger kommer falla bort av sig själv.

Missförstå mig rätt, klart att det är bra att försöka trappa ner så bra det går! Men att bara försöka sluta tvärt utan att ha några andra verktyg att jobba med hur man känner sig - verkar mest som att göra det svårt för sig, skjuta sig själv i foten..

Mitt första fokus skulle vara att öva på att må bra! Inte i de stunder man är riktigt nere, men hur mörkt det än är så finns det alltid stunder varje dag när man mår helt ok eller riktigt bra. Kanske är korta, men försök att lägga märke till dom när dom dyker upp, och stanna upp då! Försök att förlänga dom, mjölka dom liksom, fråga "varför känns det bra just nu? Varför är stämningen skön här? Vad är det med den här ___ som är så snyggt/fint/mysigt/skönt? Hjärnan ha enorm kapacitet att lära sig vad som helst! Jag tänker som flera andra att du kanske bara snappat upp vibbar från omgivningen under uppväxten och hängt där så länge att det blivit ett inövat mönster. Så, börja öva på att må bra nu istället! Som att öva på vad som helst, piano eller fotboll, man blir bättre och bättre och kan hålla kvar det längre och längre! Och börja konkurrera ut de mörkare tankarna och vibbarna!

Och ha inte så bråttom heller, oavsett om du kan du må bra en eller fem eller tio minuter idag - om du försöker lägga märke till det och mjölka dom så kanske du kan må bra två/sju/tretton minuter imorrn.. Och några minuter längre nästa dag, och nästa, och nästa..

Man kan öva på att vända hjärnan i spåret oxå.. om nåt inte känns bra, så kan man fråga sig "vad skulle jag hellre vilja ha just nu"? Automatiskt kommer man tänka tankar som känns lite lite bättre. Och höja snittet för hur man mår den dan lite lite! Även om man inte ändrat själva omständigheten så får man lite lite mer energi att bygga vidare på!

Tack allihopa.

#6 - Jag har tabletter egentligen. Tack så mycket för texten.
#5 - Tack så mycket.

Ska försöka med det ni säger. Det kan ju knappast bli värre.
Tack så mycket :)

Kram Erica